Family Force 5 tryckte på den "galna" knappen

Egentligen var jag alldeles för trött för att gå på konsert, mina fötter värkte och min kropp skrek efter att få komma i säng. Men trots det valde jag att ändå släpa mig till Skeppet i Gullbranna för att se och fotografera crunk-rock bandet Family Force 5 från Atlanta. Redan från det första ackordet var jag fast och jag glömde snabbt mina krämpor och drogs med i musiken. 

Även om jag har haft förmånen att se och fotografera en hel del riktigt bra band i år så är det främst Family Force 5 (FF5) och det svenska bandet Jerusalem som har etsat sig fast på min näthinna. Alla vi som valde att skippa matchen mellan Nederländerna och Costa Rica i VM fick istället se en riktigt grym konsert och fick uppleva hur Skeppet på Gullbrannafestivalen exploderade i en ren och skär energikaskad. Det var första gången som Chap Stique, Crouton, Fatty, Nadaddy och Hollywood i Family Force 5 spelade på Gullbranna.



Family Force 5 framträdande imponerade på mig och de tryckte in sin "Cray Button" från det allra första ackordet. De bjöd på en grym scenshow med mycket närvaro och den stora publiken var helt med på noterna. Showen var skruvad och lite galen och levererades med en stor portion glädje. Att showen var galen är inte så konstigt med tanke på att "Cray" är slang för crazy eller galen som det heter på svenska. "Hit the Cray Button" betyder ungefär att man ska trycka på den galna knappen! Jag hoppas verkligen att det inte var sista gången som de spelade i Sverige och Gullbranna. FF5 bjöd helt klart på den vildaste, galnaste och klart bästa spelningen på Gullbranna och jag ser dem mer än gärna igen.



Family Force 5 grundades av bröderna Solomon "Soul Glow Activatur", Joshua "Fatty" och Jacob "Crouton" Olds. Family Force 5 har en lång och framgångsrik historia med fyra studioalbum, två remixer, 9 EPs och många livespelningar i bagageluckan. Förra året valde Solomon att kliva av bandet och låta sin bror Jacob ta hand om sången och Teddy Bolt "Hollywood" tog istället hand om trummorna. Jag gillar den typen av musik som FF5 spelar, trots att jag använde ett 17 mm till de flesta bilderna hade jag ändå svårt att få alla bilderna helt skarpa på grund av att det var helt omöjligt för mig att stå stilla när de spelade låtarna Chainsaw, Cray Button, BZRK och Zombie! :)

Om du inte kan se bildspelet på din telefon eller platta kan du alltid klicka på länken: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645889273306/

Click the following link if you want to read the review in English: http://chasid68.blogspot.se/2014/08/i-wonder-what-happens-if-i-hit-cray.html

Text och foto: Mikael Good

Leica - The Rock'n Roll Machine

Genom åren har jag fotat en hel del konserter med mätsökarkameror. Anledningen är att det går snabbt att ställa skärpan med dem i lite skumma miljöer och att jag har överblick över vad som händer på scenen i sökaren. 

Det går givetvis bra att fota konserter med spegelreflexkameror men jag upplever dem som lite väl kinkiga vad gäller skakningsoskärpa. En bild som jag vat att jag sätter på 1/60 med en mätsökarkamera behöver 1/250 med spegereflex för att jag med säkerhet ska veta att den sitter. När jag har fotat med spegereflex i lite väl skumma miljöer har jag ofta en mycket stor andel med misslyckade bilder med mig i bagaget och det är något som gör mig frustrerad. 



Jag har en kamera som har seglat upp som ett värdigt alternativ till mätsökarkameran och det är min Sony A7. Den kameran använde jag tillsammans med ett fisheye  på Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping och i den trånga miljön var kameran och objektivet ett utmärkt komplement till min Leica. 6400 ASA klarade A7:an med bravur och med lite brusredusering var det inga problem att köra på 12800 ASA! Jag testade även att köra kameran på 1/60 med mycket gott resultat.

Den stora klumpiga Canonen trivdes inte i det dåliga ljuset och värmen, faktum är att den gjorde en ganska så slät figur och bilderna var överlag mer svårjobbade än de från A7:an och M8:an. Om ljuset räcker till och slutartiden ligger på 1/250-del eller mer funkar Canonen bra. Men begränsningarna gör att jag allvarligt funderar på att kränga Canonen och istället lägga pengarna på ett gôtt allroundobjektiv med AF till Sonyn.



Både Leica M8:a och Sony A7 är utmärkta apparater att fota Rock'n Roll med. Men om jag bara fick välja en Rock'n Roll Machine, skulle jag utan tvekan välja Leica M8 med ett 20 och ett 50mm objektiv. Hade jag haft råd med en M9-P eller Leica M skulle jag inte tveka en sekund med ett köp! Jag gillar som sagt att fota med mätsökarkameror på konserter och Leica är till dags dato den enda tillverkaren som erbjuder digitala mätsökarkameror.



Klicka på den följande länken om ni vill läsa en recension och se fler bilder från  Jerusalems konsert på Ringbaren i Jönköping 17 maj: http://chasid68.blogspot.se/2014/05/jerusalem-spelade-pa-gayklubb-i.html

Till sist vill jag passa på att önska Leica grattis på 100 årsdagen och jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att leverera fler bra bildredskap till alla fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.

Text och foto: Mikael Good

Jesus in Disguise

Every picture tells a story. This is the story of this picture. The man come from Romania and he belongs to the roma (tigani) minority. He came to Sweden to get a job and earn money so that he could support his sick children in Romania. He didn't get a job so he had to start begging for money so that he can get enough money for his trip back to Romania and hopefully some extra money so that he can buy some extra food and clothes for his children when he come back to them again.

Most people ignore the beggars. I usually try to make contact with them. It´s hard for me to speak with them cause they hardly speak anything else then Romanian or Bulgarian and they often don't know how to write or read. I think that it is important that we see them and try to do something about their situation. I work as an PR officer for the Swedish NGO Heart to Heart in Linköping and we try to change the situation for Roma and Rudari people in Romania, both through direct projects as individual help, school projects and through advocacy.

I looked him straight in the eyes when I kneeled down in front of him and took the picture. And I got that funny feeling that I looked straight in the eyes of Jesus. I took his hands and said God bless you. But I believe that I was the one that was most blessed by our meeting  outside a Swedish store. "The dying, the cripple, the mental, the unwanted, the unloved they are Jesus in disguise" - Mother Teresa.



Text and Photo: Mikael Good

Framtiden är spegellös även för proffs

I går fick Hjärta till Hjärtas grundare Sixten Widerstedt ta emot Europeiskt Solidaritertscentrums Tacksamhetsmedalj från den polska konsuln Barbara Sośnicka under en ceremoni på Linköpings slott i närvaro av sin hustru Karin, sina barn Peter och Annika, landshövding Elisabeth Nilsson  samt vänner och arbetskamrater från Hjärta till Hjärta. Tacksamhetsmedaljen delas ut till utländska medborgare, som stöttade Polen i kampen för frihet och demokrati.

Förutom att jag höll i en del andra programpunkter hade jag även med mig en Sony A7, ett litet 40 och 90mm objektiv och en Leica M8:a med 15mm (20) att dokumentera tillställningen med. Trots att objektiven som jag använde är manuella gick det snabbt och smidig att ställa skärpan rätt med A7:an. Jag kan varmt rekommendera en liknande kombination till reportage- eller dokumentärfotografen som vill jobba utan att synas allt för mycket. Trots att jag är van att jobba med proffskameror saknade jag dem inte en endaste liten gång. Jag blir mer och mer övertygad om att framtiden är spegellös även för proffs!

Text och foto: Mikael Good

Ett ovanligt och skarpt objektiv

Precis som jag skrivit tidigare föredrar jag att prova objektiv i skarpa förhållanden. Jag använder inte ordet testa, prova passar bättre då jag precis som en vinkännare främst vill åt objektivens unika karaktär.

5450 Schneider-Kreuznach PA-Curtagon 1:4/35 för Leica-R  tillverkades mellan 1970 och 1986. Mitt objektiv är från 1982 och det året tillverkades bara 200 stycken. Det är med andra ord inte det lättaste objektivet att få tag på. Men ser man till bildkvaliteten och att perspektivkontrollen är mycket användbar vid landskaps- och arkitekturfoto kan det vara värt att leta efter objektivet. Jag har lagt upp en del bilder i högre upplösning som jag tagit med A7:an och PA-Curtagonetpå mitt Flickrkonto. På Canon 5D MK II var objektivet ganska så slätstruket men det gifter sig mycket bättre med A7:an. Faktum är att jag är djupt imponerad av objektivets karaktär och bildkvalitet: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/ 



Jag vet inte hur det är med dig men jag föredrar att bilderna är så färdiga som möjligt redan i fotoapparaten . Tack vare perspektivkontrollen i PA-Curtagon sparar jag massor av, tid som jag annars hade fått lägga i Photoshop på att räta upp bilderna. Jag tycker att efterbehandling är en tråkig syssla och den tar allt för mycket dyrbar tid i anspråk. Därför bygger jag profiler och funktionsmacron i de programmen som jag jobbar mest i för att spara tid och utan att för den delen tumma på slutresultatet.



Det finns en del som ställt frågan om hur Sony A7 presterar i färg. Frågan är bra och mitt svar är att färgbilderna är betydligt mer färdiga från A7:an än vad de är från min 5D Mk II. Speciellt när jag använder mitt Schneider och mina Zeiss- och Leicaobjektiv. Jag kanske lägger upp några fler färgbilder på Flickr vad det lider. Men tills dess njuter jag av hur bra A7:an tack vare sitt stora tonomfång är på att hantera svartvitt. Skulle det där ryktet om en A7 med svartvit sensor stämma skulle jag nog vara bland de första i kön!



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved