"Måla med ljus"
Behärskar du den svåra konsten att vänta?
Vi jäktar fram i tillvaron i vår ständiga jakt efter genvägar som ska föra oss dit vi vill så snabbt som möjligt. Självhjälpsböcker som skrivits av livsstilscoacher har vuxit upp som svampar ur jorden och de lovar oss snabba och effektiva lösningar på hur man snabbt kommer till målet med allt från viktminskning till sin mentala hälsa. Tidningars livsstilsbilagor svämmar över av tips på olika genvägar som kan föra oss framåt i livet och ju närmare sommaren vi kommer desto fler blir löpen om hur vi snabbt ska fixa våra strandkroppar. Man skulle nästan kunna tro att slippa vänta har blivit en mänsklig rättighet i den rikare delen av världen.
Tålamod har blivit en bristvara i ett samhälle där hjulen bara snurrar allt snabbare och snabbare. Som motvikt till alla genvägarna borde någon egentligen skriva en bok om den svåra konsten att vänta. Jag tror att det är viktigt att vi moderna människor återerövrar den kunskapen som våra förfäder en gång hade. Många skrattade säkert lätt åt historien om afrikanen som satte sig ned och väntade in sin själ efter en hektisk dag. Men det kanske är som så att afrikanen gör precis det rätta? Vi kanske också skulle behöva göra som honom och sätta oss ned och vänta in vår själ istället för att fortsätta i vårt allt för höga och för själen skadliga tempo.
"Om människan inte har någon kontakt med sin själ, blir livet tomt. Egot strävar då efter att fylla tomrummet, men det tar till fel metoder. Det är bara själen som kan skänka livskänsla, djup fullbordan och mening åt livet."
- Citat av Tommy Hellsten ur boken Du är mer än du anar - Libris förlag
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
En klassisk uppsättning för reportagefoto
När andra fotografer köper allt större och tyngre kamerautrustningar har jag valt att gå en helt annan väg. Efter att ha gjort en rejäl utrensning i mina kameraväskor har jag bara kvar en liten smidig kamerautrustning som är som gjord för att alltid ha med sig.
Trots många försök har jag tidigare inte lyckats bli vän med vare sig 20, 28 eller 50mm brännvidder. Men sedan jag köpte en mätsökarkamera har alla pusselbitarna fallit på plats och nu har jag istället svårt att förstå att jag inte har kört med de brännvidderna tidigare. Just 21 och 50mm är en klassisk uppsättning för reportagefoto men det är inte det som har styrt mitt val, objektivvalet har kommit genom praktiska tester av kamera och objektiv. Som du säkert redan vet bryr jag mig inte om vad andra tycker och tänker utan väljer den kamerautrustningen som passar mig bäst oavsett om kameran bär på ett hög- eller lågstatusmärke.
När jag testar objektiv eller kameror tar jag inte en massa bilder på tegelväggar eller statiska objekt. Det finns förvisso de som tycker om den typen av bilder. Jag väljer att testa kameror och optik i miljöer som påminner om skarpa lägen, på så vis ser jag ganska snabbt om utrustningen håller måttet. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag faktiskt inte att 50 mm var en brännvidd för mig, men man ska aldrig säga aldrig och ibland kan det vara värt att ge något flera chanser innan man gör sitt slutliga val. Jag är tacksam för mitt beslut idag och jag måste säga att en mätsökarkamera tillsammans med ett ljusstarkt 50 mm och en vidvinklig 20 mm är en utmärkt kombination för reportage.
För min del har valet av en digital mätsökarkamera revolutionerat mitt sätt att tänka och fotografera och det är nästan så att jag skulle kunna dela in mitt fotograferande i ett före och ett efter. Andelen bra bilder har i vart fall ökat och även om jag kanske inte alltid har delat de bästa bilderna här i bloggen så har jag upplevt att mina egna kritiska ögon allt som oftast ler framför skärmen. Jag föredrar att umgås fram mina bilder och till det ändamålet är en mätsökarkamera ett bättre redskap än en SLR för mig. Bara en liten del av mitt ansikte täcks av kameran.
Visst finns det digitalkameror med digitala sökare som fungerar lite på samma sätt som en klassisk mätsökarkamera. Men även om de är bra har de inte riktigt vuxit upp ännu. Det är främst sökarna som kan förbättras och förfinas så att de fungerar bättre i svagt ljus. Jag har en EVIL-kamera som är fullt användbar upp till 6400 ASA men det är tyvärr nästintill omöjligt att ställa skärpan rätt med sökaren som blir väldigt grynig i dåligt ljus. Trots bristerna är jag ändå övertygad om att det kommer att komma en del små smidiga EVIL-kameror med fullformatssensorer som kommer att skaka om kameravärlden inom de närmsta åren.
Tanken med det här inlägget är inte att skriva någon på näsan. Givetvis ska man köpa de kamerorna och objektiven som man behöver för sitt fotograferande allt annat är bara dumt. Jag är väl medveten om att exempelvis natur- och sportfoto kan bli väldigt svårt med en mätsökarkamera och ett 21 och 50 mm. En skicklig fotograf kan nog lyckas ganska bra trots begränsningarna. Men det är säkerligen mycket svårt att ta närbilder med en sådan utrustning på en hockeymatch eller vid Hornborgarsjön utan att störa leken.
Text och foto: © Mikael Good, 2013. All rights reserved.
How to be a photojournalist
According to the advices from Thomas Vanden Driessche (that you can read in the link below) I really look like a genuine photojournalist and I use the right camera. With that in mind, it's not so strange that I have been working as a photojournalist every now and then. But I shall follow his advice and try to find me a nice vintage leather jacket so that I can get some more assignments :)
How to be a Photographer: http://lejournaldelaphotographie.com/fullscreen/10022
Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.
I´m gonna make him an offer he can't refuse
Du har säkert hört ovanstående citat som är taget ur den första Gudfaderfilmen från 1972. Kanske kommer du ihåg scenen där en fullkomligt lysande Marlon Brando väser ur sig den klassiska repliken. Om du inte har gjort det tycker jag att du ska klicka på länken så du förstår vad jag snackar om: http://www.youtube.com/watch?v=SeldwfOwuL8
Anledningen till detta inlägg med rubriken; "I´m gonna Make him an offer he can't refuse", eller; "Jag ska ge honom ett erbjudande som han inte kan motstå" som det blir på svenska beror på att jag nyligen fick ett sådant erbjudande. Jag blev erbjuden att köpa två stycken Leicaobjektiv av yppersta klass för endast 15000 kronor. Objektiven var i nyskick och hade bara ett par år på nacken och deras nypris låg långt över 30000 kronor. Givetvis fanns all dokumentation och originalkartonger med. Jag är mycket noga med att det som jag köper inte är stöldgods. Sedan några år går det inte längre att hävda god tro om man köpt stöldgods ens av misstag.
Jag måste medge att jag var mycket frestad att slå till. Men genom ett uppbådande av mina sista krafter lyckades jag till sist att stå emot frestelsen. Jag hade givetvis kunnat köpt objektiven för att sedan sälja dem vidare och tjänat några välbehövliga och sköna tusenlappar att fylla ut den skrala februarikassan med. Men jag är för snäll för att sko mig på andra människor och tipsade istället säljaren om vart han kunde sälja sina gluggar för att få så mycket för dem som möjligt.
Egentligen behövde jag de två objektiven men jag fick istället tag på likvärdiga objektiv från andra tillverkare. Bildkvalitetsmässigt är det säkert svårt att se någon direkt skillnad men den finns säkert där till Leicaobjektivens favör. Det är inte för inte som Leicaobjektiven kostar vad de gör. men jag är glad och nöjd över mina lågbudgetfynd från Konica och Voigtländer och de kostade mig bara en dryg tredjedel av vad Leicagluggarna gjorde.
Tanken med det här inlägget är inte att klanka ned på dem som köper Leicaobjektiv. Personligen är jag nöjd med det näst bästa, men om andra fotografer vill köpa Leicaobjektiv och har pengarna till det så är jag den förste att gratulera!
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Bye, Bye Micro 4/3
Nu har gjort slag i saken och sålt min sista Lumix. Att jag har sålt den beror inte på att kamerorna och objektiven är dåliga. Anledningen är att jag helt har förlorat förtroendet för företaget.
För min egen del väger jag in en hel del olika faktorer när jag köper en kamera och andrahandsvärdet är en av de faktorerna. Förr eller senare kommer jag alltid till den punkten då det är dags att byta kamera och ingen vill ju förlora allt för mycket pengar när det är dags för ett byte. Idag går det att få drygt 700 kronor för en begagnad Lumixmodell som kom ut på marknaden för två år sedan och då kostade en bit över 5000 kronor. Att en kamera minskar i värde med 50% på två år både accepterar och räknar jag med men att den tappar 86% i värde på samma tid är helt oacceptabelt för mig.
Tidigare har jag kört med Canon och när jag sålde min Canon EOS 5D Mark II som jag hade haft i två år förlorade jag bara 12% av inköpspriset och jag fick tillbaka det jag lagt ut för min Canon EOS 5D när jag sålde den. Men till skillnad från Canon som säljer ut sitt utgående varulager över en längre tid så slumpar Panasonic ut utgående modeller på marknaden. Detta gör att de rycker undan mattan för alla dem som försöker sälja sin dyrbart införskaffade kameror och objektiv på begagnatmarknaden och det naggar tyvärr även företagets professionella rykte i kanten. Vem vill egentligen köpa nyaste nytt när de vet att de kan köpa kamerorna för en spottstyver efter ett par år?
Jag ska egentligen inte klaga för jag har ändå lyckats med den svåra bedriften att få tillbaka ungefär lika mycket som jag hade lagt ut för min Panasonicutrustning. Men jag vet att det finns dem som har förlorat riktigt stora pengar när de bytt märke. Pengar som de inte hade förlorat om de exempelvis hade bytt från Canon eller Nikon. Det bästa är helt klart att hålla sig till ett och samma märke och vara nöjd med de kamerorna och objektiven som man har och lägga all tid och koncentration på att fånga ögonblick. Men så länge den ultimata digitalkameran inte finns så kommer jag nog att fortsätta att jaga efter den. Förhoppningsvis kommer den att dyka upp på marknaden inom ett par år och då tror jag att jag kommer att sitta nöjd i fler år.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.