Ljusbilder eller slutet på en epok!

I helgen satt jag och ramade ljusbilder som jag haft liggande i en låda på kontoret i ett antal år. När jag satt där och monterade mina bilder tänkte jag på hur enkelt det är att fotografera nuförtiden och hur tråkigt det är att rama ljusbilder och placera dem i skrymmande förvaringsboxar. När jag var klar med mitt värv plockade jag fram projektorn och duken ur garderoben och hade bildvisning för familjen, det var över tre år sedan som jag senast monterade upp projektorn och duken. När jag satt där  och tittade på bilderna till tonerna av projektorns behagliga motorsurr så kom jag fram till att trots allt tråkigt arbete så var det riktigt trevligt att få se gamla semesterbilder och reportagebilder i riktigt stort format igen. Det var nästan så att jag längtade tillbaka till ljusbildstiden, men jag kom snart till sans igen och tänkte på allt tidsödande arbete med monteringen av ljusbilder, så längtan att fota med film flög av mig igen och jag kom fram till att TV'n duger gott som bildvisningsmedium för mig. Det kommer nog att dröja ett par år innan jag plockar fram projektorn igen och några fler ljusbilder kommer jag nog inte att ta, jag har kommit till slutet av en epok och går raskt över till nästa!

Det är smidigt med digitalfoto har man bara rätt optik så behöver man inte göra så mycket i RAW-konverteraren och skulle jag få filmkornsabstinens så kör jag en rulle svartvitt med min Contax 137'a.



Min lilla dotter tyckte att det var kul att få "titta kort" en stund på ett för henne anorlunda sätt.

Veckans skiva: The Gift - The Jam

//Chasid

Minnesdagen över förintelsens offer den 27/1

Den 27 januari för 62 år sedan så befriades det grymma och hemska förintelselägret Auschwitz  av sovjetryska soldater, därför så firar vi idag minnesdagen över förintelsens offer. Du kan läsa mer om Auschwitz här.

År 1989 så lyssnade jag på ett föredrag om Auschwitz av en gammal judisk man som hade tvingats dit, jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men vi kan kalla honom Josef. Josefs historia var skrämmande och jag minns att jag baxnade över den grymmhet och den inhumanitet som han beskrev. Några dagar innan de sovjetryska soldaterna befriade Auschwitz så evakuerades Josef tillsammans med 66 020 andra fångar till andra läger. Josef hamnade efter hemska stapatser där många dukade under i koncentrationslägret Bergen-Belsen i Tyskland  där han fick uppleva fler nästan omänskliga ting innan Bergen-Belsen slutligen befriades av brittiska soldater den 15 april 1945.

Efter det starka och hjärtegripande föredraget gick jag fram till Josef presenterade mig och började samtala med honom, jag berättade för honom att jag besökt Bergen-Belsen som 12-åring och hade blivit djupt berörd av de bilder och de berättelser som jag sett och läst där. Josef tog min hand tittade mig djupt i ögonen och sa "-Mikael lova mig att du aldrig glömmer det du tidigare sett, läst och det du hört denna kväll, detta får aldrig hända igen."

Jag gav Josef mitt löfte att aldrig glömma förintelsen. Idag är detta löfte viktigare än någonsin när de flesta ögonvittnena har dött och förintelseförnekarna runt om i världen blir fler och fler. Så länge som jag lever så kommer jag aldrig att glömma vad jag sett och hört, därför så bär jag en Davidsstjärna runt min hals som en ständig påminnelse för löftet jag gav till Josef.

Det är viktigt att aldrig glömma sin historia, historien har en otäck förmåga att återuppstå i nya otäcka former. Se bara på Kambodja, Rwanda och det forna Jugoslavien där folkmord har skett helt nyligen. Idag står Kenya på randen till etnisk rensning och folkmord i stor skala...

Those who cannot learn from history are doomed to repeat it.
(De som inte kan lära av historien är dömda att återuppleva den.)
George Santayana


Minnesmärket över förintelsens offer i koncentrationslägret
Bergen-Belsen. Juni 1980.

Veckans skiva: The Lost Jewish Music from Transylvania - Muzsikas

//Chasid

Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?

Både som konstnär och som fotograf så har jag de senaste åren gjort en del val som kan tyckas märkliga i andras ögon. Jag har fått en hel del förfrågningar och inbjudningar om att ställa ut min konst, men jag har hitills tackat nej till dem alla mycket p.g.a. av att jag känner att jag inte riktigt har tid att slå igenom som konstnär i den fas av livet som jag står i nu. Jag har valt att sätta familjen före karriären och det valet är kommer jag inte att ångra när jag blir gammal.

Som fotograf har jag också gjort en del märkliga val det senaste åren, jag tackade jag till att vara med i den Kanadensiska bildbyrån/bildgalleriet Irisf64 då jag där såg en potential att sälja den typ av bilder som jag vill sälja. Trots att jag har fått en del tips om och rekommendationer till olika bildbyråer så har jag hitills valt att stå utanför mycket främst för att jag reserverar mig för att det skulle äta för mycket av min dyrbara fritid och risken för att mina bilder skulle kunna användas i reklam för företag som jag bojkottar p.g.a. deras roffarbehandling och tidigare roffarbehandlingar av människor i tredje världen. Kalla mig gärna idealist, för det är jag. Blodspengar befattar jag mig inte med.

Vän av ordningen kanske undrar hur i hela friden jag kan tacka nej till möjlighet efter möjlighet att göra karriär som konstnär och fotograf? Mitt svar är: " -Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?" 


Delutsnitt av en av mina målningar

Veckans skiva: The Complete Stax-Volt Soul Singles, Vol. 2: 1968-1971

//Chasid

Pimp my Camera part 2

Jag har fått en hel del frågor hur man bär sig åt när man byter kameraklädsel efter min förra blogg Pimp my Camera  Dem har jag tänkt försöka svara på här!
Först så har man en hel del pilljobb med att ta bort den gamla klädseln, särskilt klistret i kanterna är segt och svårt att ta bort, det gäller att få ytan ren (utan att skrapa bort lacken), ju renare yta desto bättre kommer den nya klädseln att fästa.

Här finns mer information om hur man går tillväga när man byter kameraklädsel och light seals:

Företaget som tillhandahöll produkten

Byte av kameraklädsel

Byte av "Light seals"



Det är helt klart värt allt pill när man får se slutresultatet!

Veckans skiva: Strangeways, Here We Come -The Smiths

//Chasid

Pimp my Camera

Nu har jag fått hem och monterat den nya ormskinnsröda kameraklädseln från Aki-Asahi.com som jag beställde till min Contax 137 MA. Det tog bara en vecka från beställningstillfället till leveransen från Japan! Aki-Asahi var ett mycket trevligt företag att göra affärer med, jag fick med en extra kameraklädsel till min Contax och en extra uppsättning med "light seals" som det heter på finska.

Kameran blev riktigt fin i sin nya klädsel! Jag ska ladda den med en rulle film och provköra den när det gråmulna vädret släpper taget och brister ut i solsken kryddat med 10-15 sköna plussgrader! Provbilderna kommer jag att redovisa i min blogg framigenom. Det ska bli skönt att köra lite analogt igen och få tillbaka spänningsmomentet i att vänta ett par dagar innan jag får se bildresultatet! Att få både negativ att stoppa i pärmen och en CD-skiva med bilderna på är inte fel, det bästa av två världar, där kan man snacka om backup! Läs mer om detta i min blogg Roots of photography

Totalkostnaden för kamera, ny klädsel, "light seals" nyservat objektiv, och en ny Contax kamerarem blev endast 955 kr! Det är inte klokt vilka fynd man kan göra på begagnade analoga kameror idag! Carl Zeiss optiken går även utmärkt att använda på Canons digitala fullformatare med hjälp av adaptrar, faktum är att Carl Zeiss optiken slår Canons motsvarigheter på många punkter!

Här finns information om hur man går tillväga när man byter kameraklädsel och light seals!


Contax 137 MA i ny skrud. Tillsammans med det lilla skärpevassa
Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 bildar kameran en fickvänlig enhet!

Så här såg kameran ut innan klädselbytet

Veckans skiva: Strangeways, Here We Come -The Smiths

//Chasid