Brutus - Judas - Quisling &...

...Nu kan vi lägga ännu ett namn för förräderi på listan. Förra hösten fick vi väljare löften om att fastighetsskatten skulle avskaffas om de borgliga vann valet. Så kommer att ske men samtidigt så kommer alla som har sålt hus eller bostadsrätter med vinst att få en otrevlig överraskning när det gula kuvertet med deklarationer dyker upp från skatteverket i vår. Skattesänkningen ska finansieras med att den vinstskatt som man har fått uppskov för vid försäljning av hus eller bostadsrätter kommer att krävas in...

Vad har då detta med rubriken att göra frågar vän av ordningen? Ett par veckor efter valet så lovade Göran Hägglund att inte alliansen skulle ändra på uppskovsreglerna för reavinstskatten... Men nu har de lämnat in en proposition som sviker detta löfte och som kommer att leda till mycket stora problem för hundratusentals familjer särskilt de som använt vinsten till att köpa en ny bostad, när det gula kuvertet dimper ned i brevlådan i vår så kommer många att få betala mycket stora belopp i reavinstskatt...

I och med detta och tidigare svikna vallöften från Herr Hägglund så placerar jag nu in honom som fjärde namn i rubrikens uppräkning av förrädare: Brutus - Judas - Quisling och Hägglund. När KD bildades så skulle det vara ett parti som byggde på kristna värderingar, allt detta har raserats sedan Herr Hägglund tog över... Säkert sjöngs sången "Löftena skola ej svikas - nej de står stadigt fast" när partiet bildades på 60-talet, de löftena har nu Herr Hägglund svikit...

Denna politiska tvärvändning kommer att skapa problem för regeringen när det gula kuvertet dimper ned. Många väljare ur den borgliga kärntruppen kommer säkert att överge alliansen och söka sig både vänster- och höger ut. Jag tror tyvärr att den stora vinnaren pga alliansens svek är Sverigedemokraterna och det vore sannerligen en mycket tragisk utveckling om de vinner nya väljare på regeringens svek.

För mig existerar inte KD längre, de är utsuddade på min politiska karta efter det senaste halvårets svek, men jag kommer inte att söka mig vare sig till vänster eller höger, möjligtvis blir jag en politisk vilde på mittkanten tills det dyker upp ett vettigt parti som står för vad de säger och inte sviker sina löften.

Då detta trots allt är en blogg för fotointresserade på en Fotosida så viker jag in på ett litet fotografiskt stickspår, har du sålt en bostad med vinst så köp inte något dyrt objektiv eller någon dyr fotoapparat för vinsten innan du har fått ditt gula kuvert i vår.



Orosmolnen tornar upp sig över landet.... Carl Zeiss T* 28/2.8

Veckans skiva:  Rocks - Aerosmith

//Chasid

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?

Klockan börjar närma sig lunchtid när vi kör in i en liten by strax utanför staden Balvi i östra Lettland en kall dag i mitten av december. Vi skulle göra ett reportage om när Inga och hennes sex barn fick ett julpaket. Inga är några år över 40 men redan änka efter två män.

Byn är så långt ifrån en pittoresk liten lantlig idyll som man kan komma, det ser mer ut som om någon flyttat ut några fula hyreshus från en miljonprogramsförort utanför Stockholm och placerat dem mitt på en åker i östra Lettland. Husen har dessutom tappat det mesta av ursprungsfärgen, putsen har lossnat och här och där gapar stora hål i fönstren. Inte ens den vita snön som lagt sig som ett täcke runt husen förmår att lysa upp eller ge lite julstämning, det är ju trots allt ett julpaket som vi ska överlämna.



Den lilla byn utanför Balvi.

Inga, Arvids, Ingos och Jemela.

Vi går upp för ett par knirrande trappor i ett av husen och knackar på, innanför dörren hörs inte ett ljud. Vi knackar återigen på och så småningom kommer Ingos, äldste sonen i familjen, och öppnar lite sömndrucket förvånat. Trots att det snart är lunchdags ligger hela familjen fortfarande och sover. Ingos förklarar lite blygt att de inte hade någon frukost hemma så de tyckte det var bättre att sova så länge som möjligt. Vi bjuds in i den lilla lägenheten av Ingos och snart är hela familjen på benen, de mindre barnen Arvids, Raimonda  och Evie är lite nyvakna, hungriga och blyga, Arvids sätter sig på en sliten stol och tittar förundrat på mig när jag tar en bild på honom, barnen är inte vana vid att få besök, speciellt inte besök från utlandet.



Arvids.

I den lilla tvårummaren syns ingen rikedom, inte materiell i varje fall. Ett litet rum på ca 15 m2 fungerar som sovrum, vardagsrum, matsal, läxrum, lekrum - allt som görs i ett hem med tre tonåringar och tre yngre barn. Lägenhetens lilla kök får vi inte ens se och det respekterar vi. Inga skäms lite för hur de bor, tapeterna är fläckiga och hänger löst på väggarna, möblerna är slitna och lägenheten är oerhört smutsig, här och där ligger det högar av gamla cigarettfimpar, damm, brödsmulor och sand, som om någon börjat städa men aldrig orkat göra klart. I ett hörn av rummet har man murat upp en vedkamin, man byggde upp den när centralvärmen i huset slutade fungera för några år sedan. Fortfarande finns det stora hål i murbruket, både i väggen och i taket, efter att de installerade kaminen, det finns bara pengar för det som är livsnödvändigt och inte till något extra, som att snygga till och laga.

Lite avvaktande börjar familjen att plocka ur den stora lådan vi har med oss, men leendena blir allt bredare och bredare. Skrattande visar de upp sina fynd, skrivböcker för skolan, stearinljus, choklad, kaffe, cornflakes…
Plötsligt dyker Arvids långt ner i lådan, han kommer upp och ett stort leende syns på hans tidigare hungersura ansikte när han visar upp sitt fynd ett stort paket spaghetti och han utbrister skrattande:
- Mamma, nu kan vi äta spaghetti till frukost!
För Arvids och hans syskon är spaghetti festmat, pasta i alla former är dyrt och inget som en fattig familj äter till vardags, de få pengar de har räcker oftast bara till bröd och mjölk.



Raimonda, Arvids och Evie packar upp paketet.

Stämningen i lägenheten blir allt bättre och det svårmod som kändes när vi kom lättar efterhand. Inga berättar att familjen inte alltid haft det svårt, båda hennes män har arbetat med jordbruk och även om de inte levde i överflöd hade de alltid mat på bordet. Byn var tidigare ett ganska välmående kollektivjordbruk och husen beboddes av arbetare på jordbruket. Innan Lettland bröt sig loss från Sovjetunionen fanns det många fungerande kollektivjordbruk runt staden Balvi, idag är det dock inte många som fungerar och området är ett av de fattigaste i Lettland. Sedan Lettland blev självständigt har det mesta av jordbruksmarken återlämnats till de ursprungliga ägarna många av dem bor i andra länder och de flesta som tidigare bodde och jobbade på kollektivet är nu arbetslösa och mycket fattiga. De jordbrukare som fortfarande finns kvar har svårt att få sina produkter sålda, det är oftast billigare att köpa importerade varor från Litauen eller Ukraina, eller t.o.m. från andra EU länder, p.g.a. alla produkter som odlats med EU-stöd och därför kan säljas för långt under marknadsvärdet.

Idag ligger stora delar av den förut så bördiga jordbruksmarken i träda och många industrier och företag som var beroende av jordbruksprodukter har fått lägga ner. Det gör att arbetslösheten är hög, både ute på landsbygden och inne i staden. Inga arbetade tidigare på det lilla socialkontoret i byn men är nu arbetslös, hon har fortfarande ett par månader kvar av sitt arbetslöshetsunderstöd på 30 lat (ca 400 SEK) men när hennes nio månader är slut vet hon inte vad hon ska göra. Det är svårt att få pengarna att räcka redan nu. När vi ska gå rinner tårarna längs kinderna på Inga men det är inte tårar av sorg, det är tacksamhet.
- Tack för att ni kom! Det här var den bästa julklapp vi någonsin kunde få.

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?
Istället för att lägga ytterligare pengar på någon pryl till din dyra kamerautrustning i jul så skulle jag vilja utmana och uppmuntra dig och din familj att ge ett julpaket till en behövande medmänniska. Ett julpaket, fyllt med basvaror, lite julpynt och kärlek från en medmänniska i Sverige betyder så oerhört mycket mer än vad vi kanske förstår. För den som varje dag tvingas kämpa för att överhuvudtaget få ihop mat på bordet är lite extra mat på bordet till jul eller några klappar under granen en ouppnåelig dröm. Att då, mitt i vardagens bekymmer och tristess, få känna att det finns människor som bryr sig om och tänker på dig gör att man orkar lite till, du vågar lyfta blicken och se bortom problemen. Att få glädjas betyder så oerhört mycket, speciellt när vardagen är svår.

Du kan ge en familj en jul fylld av hopp och ljus, ett julpaket ger dem inte bara lite extra gott till julen, vetskapen om att någon tänker på dem gör det lättare att härda ut och se att det finns en framtid. Det är sann julglädje både för dig som ger och för den som får ta emot sitt paket!

Om du är intresserad av att ge ett julpaket så kan du läsa mer om detta på Hoppets Stjärnas webbsida
Du kan se bilderna ur bloggen i större format i detta album

Text: Marita & Mikael Good, Foto: Mikael Good

Veckans skiva: Sandinista - The Clash

//Chasid 

51...

...Nu har jag kommit upp i 51 inlägg! De senaste veckorna har det blivit nästan ett inlägg per dag,  jag kommer att slå av på farten nu innan jag sugs in i bloggandet... Men jag lovar minst ett nytt matigt inlägg i min blogg per vecka! Jag kommer inte att välja den lätta vägen och montera in en eller ett par bilder och skriva en kortfattad bildtext för att snabbt och enkelt öka på antalet inlägg (det är ju trots allt ingen tävling), mina läsare skulle nog genomskåda ett sådant förfarande (Obs det är inget påhopp på andra bloggare här på Fotosidan, var och en gör som han/hon själv väljer efter tycke och smak).

Efter en trevande start så känns det som att jag börjar bli varm i kläderna, det var ett tag sedan jag skrev sist och att blogga känns som ett bra sätt att "vässa pennan" för framtiden på.

De mest lästa inläggen är inte helt oväntat de som har berört teknik i olika former och de minst lästa de som har rört vardagsfrågor. De inläggen som jag är mest nöjd med och som var tänkta att skapa någon form av debatt har med ett undantag (beror nog mest på titeln) haft relativt många besökare men svarsfrekvensen har tyvärr varit låg.

Jag ber att få tacka för alla kommentarer som jag fått hitills och som visar att min blogg läses, jag strävar efter att svara på alla kommentarer men den som inte har fått något svar på sin kommentar ska inte tro att jag undvikit att svara, tiden har med största säkerhet inte räckt till... Fastän jag är lite sur på Fotosidan just nu så kommer jag att fortsätta vara medlem och ladda upp en och annan bild!

Framtida inlägg kommer att handla om i stort sett samma saker som jag skrivit om tidigare, det blir gatufoto, reseminnen, konst, vardagsnära händelser, kulturell teknik, reportage, lite invecklad humor, inlägg på Yiddish, kryddat med en eller flera bilder. Självklart kommer veckans skiva också att presenteras i fortsättningen, jag har ett relativt digert vinylarkiv (1.000 skivor) att välja av.



På väg från piren. Leitz 35/2.0

Vill du se bilden i större format tryck här

Veckans skiva: The Piper at the Gates of Dawn - Pink Floyd (Floyds bästa med Syd Barett i lyrisk högform, frid över hans minne.)
//Chasid

Fortfarande amatör...

...Samma vecka som jag skrev bloggen Proffsig amatör eller oproffsigt proffs? Lycklig amatör eller uttråkat proffs?   fick jag åtta bilder publicerade. Ett omslag på en folder + 4 bilder i samma folder samt en helsida i ett magasin + en mindre bild i den samma, samt en liten bild i en annons. Tackade även ja till att bli ansvarig för en fotokurs på jobbet och att ta ansvaret för fotobiten. Men trots detta så står jag fast vid att jag från och med nu är amatör! Men jag skulle vilja ha lite olika definitioner på ordet amatör! Varför inte dela upp amatörfotograf i avancerad amatörfotograf och amatörfotograf. Där avancerad amatörfotograf inbegriper att man gör den del jobb men inte är proffs eller frilans per definition, det kanske kan vara något för Fotosidans redaktion att fundera på!

Jag fick frågan: Varför är du inte frilans längre?
Det är helt enkelt så att jag anser att om man ska definiera sig som frilans så bör man jobba minst en månad per år som frilans. Jag är amatör men en avancerad sådan! Min dyrbara fritid kommer jag att lägga på min lilla dotter och min fru. Men jag kommer att fortsätta att sälja en och annan bild, främst för att få in lite pengar så att jag kan uppgradera utrustningen när så krävs.



Signe, Sarith, Marcia min älskade lilla dotter som är glad åt pappas beslut!
Leitz Summicron-R 35/2.0, 5.6

Dagens skiva: Real & Personal - Papa San

//Chasid
 

När ska jag få tid?

Tid är det enda jag har gott om säger en del oftast med ett leende på läpparna. Jag önskar att jag fick byta med någon som hade gott om tid ett par dagar, för tid är det enda jag har ont om. Heltidsarbete, hus och småbarn äter tid. Det känns som jag inte hinner med mina bilder, de växer på hög i olika mappar på mina hårddiskar. Märk väl jag klagar inte fastän det är tidskrävande så älskar jag att vara pappa, min lilla dotter är oftast solsken och det är kul att se hennes små och stora framsteg, det är kul att ha ett hus att pyssla med och mitt arbete är roligt! Men det skulle vara kul att få lite tid över till att reda upp bland bilderna och plocka ut och redigera dem som är värda att gå vidare med.

Jag är knuten till IRISf64 en kanadensisk bildbyrå/bildgalleri med stor säljpotential men har inte hunnit ladda upp så många bilder ännu. Jag får det ena erbjudandet efter det andra att ställa ut min målade konst utomlands, erbjudanden som jag inte hinner med att nappa på, då det oftast inbegriper att jag personligen ska närvara vid vernissaget, vilket jag inte hinner. När ska jag få tid? 
- Ta dig den tiden säger optimisten med ett leende!
Men jag vill inte ta den tiden från mitt umgänge med min lilla dotter, det skulle jag ångra i framtiden. Enligt mig ska barnen alltid prioriteras - kosta vad det kosta vill, trots att jag ibland känner att jag aldrig har någon tid över till annat....



Titta boka pappa! Marcia. Leitz Summicron 35/2.0. 1/15, F 2.0, ISO 400, befintligt ljus

Dagens skiva: Texas Bluesman - Lightning Hopkins

//Chasid