När ska jag få tid?

Tid är det enda jag har gott om säger en del oftast med ett leende på läpparna. Jag önskar att jag fick byta med någon som hade gott om tid ett par dagar, för tid är det enda jag har ont om. Heltidsarbete, hus och småbarn äter tid. Det känns som jag inte hinner med mina bilder, de växer på hög i olika mappar på mina hårddiskar. Märk väl jag klagar inte fastän det är tidskrävande så älskar jag att vara pappa, min lilla dotter är oftast solsken och det är kul att se hennes små och stora framsteg, det är kul att ha ett hus att pyssla med och mitt arbete är roligt! Men det skulle vara kul att få lite tid över till att reda upp bland bilderna och plocka ut och redigera dem som är värda att gå vidare med.

Jag är knuten till IRISf64 en kanadensisk bildbyrå/bildgalleri med stor säljpotential men har inte hunnit ladda upp så många bilder ännu. Jag får det ena erbjudandet efter det andra att ställa ut min målade konst utomlands, erbjudanden som jag inte hinner med att nappa på, då det oftast inbegriper att jag personligen ska närvara vid vernissaget, vilket jag inte hinner. När ska jag få tid? 
- Ta dig den tiden säger optimisten med ett leende!
Men jag vill inte ta den tiden från mitt umgänge med min lilla dotter, det skulle jag ångra i framtiden. Enligt mig ska barnen alltid prioriteras - kosta vad det kosta vill, trots att jag ibland känner att jag aldrig har någon tid över till annat....



Titta boka pappa! Marcia. Leitz Summicron 35/2.0. 1/15, F 2.0, ISO 400, befintligt ljus

Dagens skiva: Texas Bluesman - Lightning Hopkins

//Chasid

Elitistiskt tänkande och Den Högre Skolan...

...Först hade jag börjat skriva ett surt inlägg om den nya elitismen här på Fotosidan i och med att sällskapet Den Högre Skolan för speciellt utvalda medlemmar har startat, ett sällskap för dem som har hög nivå, ambition, driv och kompetens... Men när jag läste igenom mitt inlägg andra gången innan publicering så valde jag att helt skriva om texten! (jag har för vana att skriva mitt inlägg och låta det ligga och mogna opublicerat några dagar, så att jag kan gå igenom det några gånger innan publiceringen), hade jag publicerat min ursprungliga text så hade det helt klart varit skott mot eget mål.

Jag kom att tänka på att jag också är medlem i en elitistisk fotogrupp som är knuten till ALTphoto , nämligen IRISf64. Nu skiljer den gruppen sig rätt så rejält mot Den Högre Skolan här på Fotosidan, då IRISf64 snarare är ett digitalt bildgalleri för att sälja konstnärliga bilder och inte som Den Högre Skolan som är ett sällskap för speciellt inbjudna som har hög nivå, ambition, driv och kompetens. IRISf64 är lite som Picturo fast med säljare som åker runt och presenterar galleriet och aktivt söker kunder för medlemmarnas bilder, givetvis mot en avgift på 30% av försäljningssumman. Jag blev inbjuden till IRISf64 efter det att en berömd kanadensisk fotograf sett några av mina kinabilder på AltPhoto och nyfiket kollat igenom min hemsida, efter han gjort det tog han kontakt med mig och berättade att han rekommenderat mig till ledningen för IRISf64, efter att de gått igenom mina bilder så var de villiga att anta mig om jag svarade ja - vilket jag gjorde efter att jag kollat upp seriositeten på sidan.

Men IRISf64 är ändå som Den Högre Skolan en elitistisk grupp där enbart ett fåtal utvalda får visa upp sina bilder, för mig har medlemskapet i IRISf64 öppnat dörrar som annars skulle ha varit stängda. Men IRISf64 är en avknoppning från ALTphoto och jag tycker att även att sällskapet Den Högre Skolan ska vara en avknoppning från Fotosidan. Skulle jag bli erbjuden en plats i Den Högre Skolan här på Fotosidan så skulle jag trots allt tacka nej. Med motiveringen: Jag tycker att Fotosidan ska vara en plats där alla kan mötas på lika villkor, både amatörer och proffs, bredden är det som är Fotosidans styrka och säkerligen en stor anledningen till sidans expantion, Fotosidan ska vara ett "community für alle"! Skulle däremot Den Högre Skolan bli avknoppad från Fotosidan så skulle jag kanske tänka om, om jag mot förmodan skulle bli erbjuden ett medlemskap.

Ein bild für Den Högre Skolan? (Givetvis är bilden omanipulerad!)
Sima SF 100/2.0

Dagens skiva: Sonny & Brownie - Sonny Terry, Brownie McGhee

//Chasid

Carl Zeiss II - eller ett subjektivt objektivtest

Ofta hör jag yrkesfotografer klaga över bördan av tunga fotoapparater och tunga L-objektiv som orsakar problem med ryggar, axlar och nackar. Men det finns bra botemedel mot arbetsskador orsakade av alldeles för tunga utrustningar.  Botemedlet mot trötta arbetsskadade kroppar heter Carl Zeiss. Jag har medvetet gått in för att skaffa en lätt och smidig utrustning utan att för den delen göra avkall på kvalitet. Visst min fotoapparat med batteri väger sina modiga 1.5 kg men mitt nya favoritobjektiv heter Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 och väger endast 90 gram, trots det gör objektivet inte avkall på kvaliteten gentemot L-objektiven. Objektivet som har Contax - fattning fäster jag via en adapter från CameraQuest på min EOS, denna adapter är ganska så dyr 175$ men den är trots det väl värd sitt pris i motsats till många billigare adaptrar som inte fungerar så bra tillsammans med CZ 45/2.8. Bländare och skärpa får jag själv ställa in, men kan man fota med hyperfokal så är detta inget problem.

<EDIT 20080719> Numera rekommenderar jag Happypage HK adaptrar, de är billigare, erbjuder fokusindikering och EXIF-information för det objektivet de är avsedda att sitta på, men CameraQuest adaptern är å andra sidan något bättre byggd än Happypage adaptern.<EDIT>

Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 är ett underbart skönt litet objektiv, att det inte kostade mig mer än 500 kronor är en gåta. Men det är väl som så att många inte ser skogen för alla träden. Jag tror att Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8 är ett objektiv som kommer att få kultstatus i den närmaste framtiden och att det kommer att stiga i pris på begagnatbörserna, objektivet håller yttersta optiska klass och är litet och smidigt, det lämpar sig riktigt bra för framförallt dokumentär- och gatufoto.

Nedan följer några testbilder som jag tog under en barnvagnspromenad med min lilla dotter, orginalen är i färg men jag bestämde redan innan jag gick ut att det är svartvitt som gäller idag:

Åbäket

 

Centrala Husqvarna

Husqvarnafabriken

Husqvarnafabriken

Pelle & Gösta, två glada och trevliga herrar som underhöll min dotter och mig!

Veckans skiva: Dreams to Remember - The Otis Redding Anthology

//Chasid

Papparazi...

...eller hur man gör en kändis glad!

En ovanligt varm januarivecka 1996 så besökte jag London. Det blev en hel del gatufotograferande och spring på olika pubar och klubbar (det var några år innan jag blev nykterist). En kväll så vandrade en kamrat och jag tillbaka till hotellet efter en  dags fotograferande för att lägga av oss våra fotoapparater och svida om för uteliv, vi tog en genväg genom de finare kvarteren.

Utanför en dörr så stannade vi för att diskutera en sak, vi hade stått där ett par minuter när plötsligt dörren öppnades och en relativt vacker rödhårig kvinna klädd i Versace skred ut genom dörren, hon tog några steg ut, stannade lätt till och observerade min kamrat och mig som var belarmade med fotoapparater och annan fotoutrustning, jag såg en lätt skrämd blick i hennes ögon, som hos ett jagat villebråd, hela hennes varelse tycktes utstråla "Att jag aldrig får vara i fred", men till hennes stora förvåning så lyfte vi inte våra fotoapparater för att föreviga ögonblicket, hon tog några steg till, vände ryggen mot oss och gick ett par meter, sedan vände hon sig om och gav mig ett brett leende och sa "Thank you" jag log och nickade mot henne, hon vände sig åter om och gick vidare nedåt gatan, varpå jag vände mig till min kamrat och sa att vi just hade mött den f.d. prinsessan Fergi. Han hade inte kännt igen henne direkt, men när jag påtalade det så insåg han att det var hon.

Prolog
För mig som gatufotograf så kan gränsen mellan seriös fotografering och Papparazi ibland vara hårfin, men jag skulle aldrig gå in för att fotografera kändisar oavsett hur stor betalning jag skulle få. Trots att de är offentliga personer så har även kändisar rätt till ett privatliv! Papparazis hyena metoder är i mitt tycke en smutsig bransch som de senaste åren har ställt till det en hel del för seriösa gatufotografer som vill fånga de snabbt flyende ögonblicken.

 Veckans skiva: The Slider - T. Rex

//Chasid

Att se men inte synas del 2

Jag skrev i min blogg tidigare i veckan om hur svårt det är att se men inte synas när man är på en plats där det inte har varit några vita män tidigare. Jag hänvisade bl.a. till några länkar med bilder som jag har i min portfolio och till ett utställningsalbum här på Fotosidan. Nu är det så att jag har uppdaterat dessa sidor med en hel del ej tidigare visade bilder från byarna Damu, De Yaku och Waxi. Den som är intresserad av reportage/gatufoto i från fjärran länder är välkommen in på ett besök!

http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=155515

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=66783 

Det kommer en utställning med ett urval av bilderna från Mittens Rike, förhoppningsvis så kommer den att visas på Fotomässan i Jönköping i slutet av månaden.

Veckans skiva: The Queen is Dead - The Smiths 

/Chasid