Konstapel Bängan Lagerblad förlängde lagens långa arm i Jönköping

Bland de 450 polismännen som var utkommenderade att bevaka svenskarnas partis demonstration i Jönköping på 1:a maj, fanns det en polis som höjde sig över mängden och som lyckades med bedriften att vinna motdemonstranternas hjärtan - Konstapel Bängan Lagerblad.

Tack vare Konstapel Bängan Lagerblads fredliga, humoristiska och resoluta ledning hade polisen total kontroll över situationen och var alltid steget före. Genom hans ledning blev lagens långa arm lite längre och hjärtligare. Bängan Lagerblads lediga och avspännada stil var mycket uppskattad bland motdemonstranterna och bidrog starkt till att lag och ordning kunde upprätthållas trots en stundtals ganska så pressad situation. Konstapel Bängan Lagerblad bör snarast hedras med en medalj från rikspolischefen för sitt utmärkta och banbrytande polisarbete - A för Aina, Respekt!









Text och foto: Mikael Good 

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.



Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.



Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.



Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.

Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Mötet med mig själv i Linköping

Det var nästan så att jag trodde att jag sprang på mig själv i Linköping igår. Mannen som mina ögon mötte såg nästan ut som jag själv gjorde för tio år sedan. Förutom att jag var tio år äldre och tio kilo tyngre kunde han ha varit min tvillingbroder. Mannen blev lika förvånad som mig när han fick se sitt några år äldre jag i spegeln. Förvåningen gjorde att vi inte växlade några ord och vi stegade vidare mot olika mål i den grå vardagen.



Så här ser jag ut utan en stor eller liten kamera mitt i plytet. Jag passar även på att utmana alla andra fotobloggare på Fotosidan att lägga upp en bild på sig själva utan "kameramaskering" i ansiktet.

Text: Mikael Good, Foto: © Marita Good, All Rights Reserved.

Årets julreportage blev en smärre succé

Man kan lugnt säga att årets julreportage blev en smärre succé. Reportaget har hittills haft 1200 besökare i mina båda bloggar och jag har fått mycket positiv respons från mina läsare. Men det som har överraskat mig mest är att mer än 1800 besökare från hela världen har sett bildspelet på mitt flickrkonto. Tack vare den uppmärksamheten har jag fått en inbjudan om en publicering av reportaget om Lisa i en ansedd internationell reportagetidning.

Men det viktigaste för mig är inte att få många läsare och positiva ryggdunkningar. Det viktigaste för mig är att Lisa och hennes barn har det bra idag och jag är mycket tacksam för att jag har fått vara med på ett litet hörn och hjälpa Lisa och barnen till en bättre tillvaro och en ljusare framtid.

Du kan läsa hela julreportaget om Lisa här: Julreportaget - En trygg famn för Lisa

På den här sidan kan du läsa en återrapportering om Lisa och hennes barn, artikeln är skriven på engelska: The Christmas story - There was a girl named Lisa

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ett kallt land med många varma människor

Som ni säkert redan vet har jag varit i Lettland ett flertal gånger och under den tiden har jag lärt känna Lettland och det lettiska folket ganska så väl. Jag har anlitats till att göra socialreportage som sedan har publicerats i nyhetsbrev, månadsbrev, magasin och tidningar.

En del av de reportagen som jag har gjort har jag även lagt upp i min blogg och i slutet av inlägget kommer en länklista till de reportagen. Det finns säkert de som ställer sig frågan varför jag har valt att lägga upp materialet i min blogg. Den största anledningen är att det har kommit in väldigt mycket pengar till behövande i Lettland den här vägen. Mitt primära mål är att se till så att människorna som jag mött och umgåtts med och människor i deras närhet inte ska behöva lida någon brist på vare sig mat eller kläder. De har bjudit in mig i sina hem och valt att visa upp sig i sin utsatthet och då är det inte mer än rätt att de får sin del av kakan.

Utan att vilja slå mig själv för bröstet vill jag ändå säga att mina Lettlandsreportage har fått vara med och dra in mångmiljonbelopp till behövande. Även om jag själv inte har tjänat så mycket pengar som jag borde på mitt arbete har jag fått vara med och dra in betydande belopp till människor som jag bryr mig om och vill hjälpa till en bättre tillvaro och det är faktiskt lön nog för mig!

Den som så vill kan klicka sig vidare och läsa artiklarna och reportagen:

• Skulle du vilja byta hus med dem?
  
• Regina är arbetslös och utförsäkrad
• Den ekonomiska krisens stora förlorare
  
• Jag bor som en drottning i mitt palats
• Lettland går en svår vinter till mötes
• Sprid lite ljus i mörkret!
• Den lyckliga familjen är nu ett minne blott
• En varm hälsning från ett kallt och vintrigt Lettland
• Sanna hjältar
• Ängeln i Riga
  
• LIFE FORCE Magazine number 3/2011
• Le Viseur Magazine nummer 1/2012 (sid 1, 4-11)
• Le Viseur Magazine nummer 2/2012 (sid 38-43)
• En trygg famn för Lisa
• Drömmen som gick i tusen bitar
• Greetings from Latvia - Sveicieni no Latvijas!