Jönköping blev hårt bombat under kriget

I början av 1990-talet pluggade jag på Högskolan i Jönköping. Förutom mina studier var jag även engagerad i studentkårens arbete som studentinformatör. Det kom några utbytesstudenter från USA till högskolan och jag blev ombedd att guida dem runt i staden. När jag hörde att de kom från Chicago blev jag eld och lågor! Nu skulle det snackas blues på allra högsta nivå tänkte jag. Men tyvärr var amerikanerna inte så vidare värst historiskt bevandrade och de hade inte en aning om vem Howling Wolf eller Muddy Waters var...

Jag tog med dem på en guidad tur i centrala Jönköping och jag berättade att staden hade fått sina stadsprivilegier 1284. Amerikanerna blev först djupt imponerade av stadens ålder men när de tittade sig omkring blev de allt mer tveksamma över mina uppgifter. Till sist ställde en av kvinnorna frågan:
- Varför finns det inte några gamla byggnader om staden är så gammal, de flesta husen ser faktiskt ut att vara byggda ganska så nyligen?
Frågan var i allra högsta grad berättigad. Jönköping var en av de svenska städerna som drabbades extra hårt under 60- och 70-talets rivningshysteri och därför fanns inte så mycket av den gamla bebyggelsen kvar. Gamla fina kåkar med mycket snickarglädje revs för att ge plats åt grå könlösa betongkolosser i socialistisk klassicistisk stil (sockerbagarstilen) eller DDR jugend som stilen lite skämtsamt kallas.
Jag funderade en stund på mitt svar och till sist sa jag.
- Jönköping blev hårt bombat under andra världskriget och därför finns det knappt något kvar av den gamla stadskärnan.
Givetvis förstod de inte mitt skämt. Men trots sin historielöshet förstod amerikanerna att det säkerligen var amerikanska plan som bombat Jönköping sönder och samman under kriget och de undvek fortsättningsvis att komma in på ämnet.

Bilderna i bilspelet tog jag på Kålgårdsområdet i Jönköping. Kålgården var ett trevligt innergårdsområde som revs för att göra plats för lyxiga bostadsrätter i mitten av 1990-talet. I många svenska städer har rivningshysterin avstannat och gamla byggnader renoveras varsamt och inkluderas i stadsbilden. I Jönköping fortsätter tyvärr rivningshysterin och nya byggnader i DDR jugendstil uppförs fortfarande... 



Om du har en smarttelefon eller ett pekdon kan du se bilderna på den följande länken: Ghost Thown

Text och foto: Mikael Good

En kamera, ett objektiv, en film...

...Nu finns äntligen gruppen Dogma 07  Jag har givetvis anslutit mig till gruppen och jag hoppas att den får en ringarna på vattnet effekt även utanför landet! Min Dogma utrustning blev inte helt oväntat 1Ds, Summicron-R 35/2.0, Kameran är inställd på 400 ISO och svartvitt (konvertering från Adobe RGB till svartvitt genom Gradient Map i Photoshop och kanske lite extra digital pjattning eller efterbelysning om så behövs).

Men jag kan inte annat än att hålla med Nils Bergqvist 2007-12-30 15:30 kommentar angående Dogma 07 gällande många av de stora gatufotografernas bilder. Jag har skrivit om mitt svar till Nils något och lagt in det i min blogg i fall någon skulle börja undra.

I jakten på det avgörande ögonblicket så fanns det inte alltid tid att ställa in rätt tid och bländare därför är många av gatufotografins mästares negativ tunna och ytterst svårkopierade, det behövs mycket tid och yrkesskicklighet av kopisterna för att de ska få fram rätt resultat. Om det är rätt eller fel emot Dogma 07 får var och en avgöra själv.

Personligen så tycker jag inte att det är fel att lyfta fram ett foto i mörkrummet medels pjattning och efterbelysning, så länge som man strävar att få fram samma resultat som med ett perfekt negativ! Användning av blodlutsalt för lokal efterljusning eller ficklampa för mörkning tycker jag däremot för in mörkrumsarbetet i ett gränsland, en del ser det som ren förfalskning och en del tycker att det är ok, själv så testade jag på att använda blodlutsalt och ficklampa i mörkrummet i början av 90-talet men jag har aldrig ställt ut eller sålt några av de bilderna och har inte heller fortsatt på den mörkrumsvägen.

Det jag gör i Photoshop med mina svartvitabilder är att försöka efterlikna mina i mörkrum framkallade svartvita referensbilder och oftast behöver jag bara använda mig av Gradient Map i Photoshop när jag slår om bilden till svartvitt, men ibland så behöver jag arbeta lite mer med bilderna mycket pga digitalbilden inte har samma dynamiska omfång som negativ, men jag gör inte mer än vad jag kan och tillåter mig att göra i ett mörkrum. Men trixande, fixande, suddande och tillägg i Photoshop det pysslar jag inte med, den långsiktiga trovärdigheten är viktigare än kortsiktiga ryggdunkar!

Visst hade det varit ultimat för mig att köra Dogma med min fickvänliga Contax 139, Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8, Tri-X och D76 men jag har så höga krav idag att endast en Imacon eller Hasselblad Flextight skulle duga som digitaliseringsmedium och de är långt, långt borta ur synhåll för min budget, men skulle jag ramla över en hyffsad begagnad kvalitetsscanner för en rimlig peng i framtiden, då kanske jag ger filmen en chans till - för filmkorn det är snyggt, särskilt Tri-X korn!



Återvinning. Bild tagen enligt Dogma 07 principen.
1Ds, Summicron-R 35/2.0, 400 ISO

Vill du se bilden i större format tryck här

Veckans skiva: Nebraska - Bruce Springsteen (Bruce's bästa)

//Chasid

Ps: God fortsättning!

Vad har han för kamera ...

...När jag är ute och fotograferar så stöter jag nästan alltid på dem, fotointresserade män i alla åldrar som på ett nyfiket avundsjukt sätt försöker se vad det är för fotoapparat som jag har. De beter sig på de mest märkliga sätt, en del vrider nästan nacken ur led, en del tittar i smyg och en del bara glor. Det är nog bara män som gör så, kvinnor verkar inte bry sig så mycket om vad man har för fotoapparat, men rätta mig gärna om jag har fel, det finns ingen regel utan undantag!

Om jag hade varit ute och gått med min fru hade jag förstått de nyfiket avundsjuka reaktionerna men nu rör det sig bara om något så totalt osexigt som lite metall, gummi, plast och annat chip chop som fogats samman till en fotoapparat. Jag är medveten om att jag har en digital fullformatare som inte tillhör vanligheterna, men det är ju bara ett verktyg för att skapa bilder med och inget som jag har köpt för att stila med. Den orsakade ett djupt hål i min plånbok men jag behövde fotoapparaten till den sorts bilder som jag tar. Visst en gammal hederlig Mamiya 6 eller 7 hade också fungerat men jag har tröttnat på att retuchera inscannade bilder och den digitala fullformataren ger mig trots allt större konstnärlig frihet.

<Edit 18:07> Finns det någon annan som råkat ut för samma fenomen som mig eller är jag den enda som råkat ut för nyfiket avundsjuka kamerabeundrare? Skriv gärna en kommentar/svar i så fall! <Edit 18:07>



Kampen mot betongen. Fullformatare + Leitz 35/2.0. 1/60, Bl. 11

Bilden gör sig bättre i stort förmat, för större bild tryck här 

Veckans skiva: Car - Peter Gabriel

//Chasid

Ps: De flesta av mina läsare väntade sig säkert en liten humoristisk gliring åt DHS och dess avknoppning Konstfotopoolen, men lugn bara lugn det kommer så småningom, jag behöver bara scanna några bilder först!

Är det någon mer än jag som saknar Bengt Björkboms utmärkta blogg? I dessa tider av populistisk pictorialism så behövs bloggen Straight Photography som en motvikt - Kom tillbaka från semestern Bengt, du behövs mer än någonsin!

51...

...Nu har jag kommit upp i 51 inlägg! De senaste veckorna har det blivit nästan ett inlägg per dag,  jag kommer att slå av på farten nu innan jag sugs in i bloggandet... Men jag lovar minst ett nytt matigt inlägg i min blogg per vecka! Jag kommer inte att välja den lätta vägen och montera in en eller ett par bilder och skriva en kortfattad bildtext för att snabbt och enkelt öka på antalet inlägg (det är ju trots allt ingen tävling), mina läsare skulle nog genomskåda ett sådant förfarande (Obs det är inget påhopp på andra bloggare här på Fotosidan, var och en gör som han/hon själv väljer efter tycke och smak).

Efter en trevande start så känns det som att jag börjar bli varm i kläderna, det var ett tag sedan jag skrev sist och att blogga känns som ett bra sätt att "vässa pennan" för framtiden på.

De mest lästa inläggen är inte helt oväntat de som har berört teknik i olika former och de minst lästa de som har rört vardagsfrågor. De inläggen som jag är mest nöjd med och som var tänkta att skapa någon form av debatt har med ett undantag (beror nog mest på titeln) haft relativt många besökare men svarsfrekvensen har tyvärr varit låg.

Jag ber att få tacka för alla kommentarer som jag fått hitills och som visar att min blogg läses, jag strävar efter att svara på alla kommentarer men den som inte har fått något svar på sin kommentar ska inte tro att jag undvikit att svara, tiden har med största säkerhet inte räckt till... Fastän jag är lite sur på Fotosidan just nu så kommer jag att fortsätta vara medlem och ladda upp en och annan bild!

Framtida inlägg kommer att handla om i stort sett samma saker som jag skrivit om tidigare, det blir gatufoto, reseminnen, konst, vardagsnära händelser, kulturell teknik, reportage, lite invecklad humor, inlägg på Yiddish, kryddat med en eller flera bilder. Självklart kommer veckans skiva också att presenteras i fortsättningen, jag har ett relativt digert vinylarkiv (1.000 skivor) att välja av.



På väg från piren. Leitz 35/2.0

Vill du se bilden i större format tryck här

Veckans skiva: The Piper at the Gates of Dawn - Pink Floyd (Floyds bästa med Syd Barett i lyrisk högform, frid över hans minne.)
//Chasid

Gatufota på lunchen...

...En del utnyttjar lunchrasten för att ta en välgörande promenad, insupa lite frisk luft och rensa tankarna inför eftermiddagens arbetspass. Jag gjorde så tills för ett par veckor sedan. Men som den gatufotograf jag är så började jag snart att allt mer tänka på alla fina bildtillfällen som jag missade. Jag bestämde mig då för att ta med fotoapparaten till jobbet och gatufota minst en gång under arbetsveckan.

Dagen efter att jag bestämt mig plockade jag med mig min fotoapparat och ett lämpligt vidvinkligt objektiv. Nu har jag hållit på med lunchgatufoto i ett par veckor och jag brukar växla fotoapparat mellan min bastanta fullformatare & Leitz 35'a och min lilla fotoapparat med 1.6 crop & fisheye. Det är roligast att fota med fisheyet, man kommer verkligen nära människor med det objektivet men bildkvaliteten blir desto bättre med 35'an och fullformataren, lite som Mamiya 6 faktiskt.

Känner du att du har lite tid över på lunchen så passa på att utnyttja den tiden till lite gatufoto!


















Veckans skiva: Brothers & Sisters - The Alman Brothers

//Chasid

Ps: Inlägget Normalobjektiv för gatufoto som av misstag låg ute i en kvart idag, kommer att publiceras imorgon igen!