Grace is a thought that can change the world

Grace can be a name of a girl. Grace finds beauty in every face. Grace finds goodness in everyone. Grace is a thought that can change the world. Grace is also the name of a Russian Orthodox Family Center for orphans in St. Petersburg.

Over 2000 of the verses in the Bible encourages us to support orphans, poor people, widows and those who are oppressed. Grace Family Center in St. Petersburg work hard to help young adult orphans to adopt to a normal family life after they graduated from their orphanages. The work is very successful but the Family Center are in a desperate need of money so that they can continue with their important job among orphans and young single mothers.

When I visited Grace Family Center in march 2011, it was like coming home to my own family. Taking photos at Grace was like taking photos of my own family and not of strangers. For orphans who have never had a family of they own, places like Grace Family Center must be worth one's weight in gold. Even if it´s one of my hallmarks to make people feel comfortable in front of my camera, it usually take a while for me to get the pictures that I want. But at Grace that comfortable feeling was right there as soon as i crossed the doorstep.

The work at the Family Center is very successful and according to Valentina who is the volunteer director at Grace Family Center the majority of the orphans and the young mothers who have received help and support has been able to adapt to a normal life. The statistics for other orphans who didn´t get the same opportunities are very dark. Only 10% of them can adapt to a normal life and many of them end up as criminals, prostitutes or homeless.

Although the work at the Family Center is very sucessful, they are in a desperate need of money so that they can continue with their important job among all the orphans and young mothers that are in their care. For the volunteers at the Family Center. Grace is not just a thought that can change the world . Grace is something that they live,  breathe and share.



You can read more about the important work at Grace Family Center here: www.chasid68.blogspot.se/2013/03/saving-grace.html

You can also donate money to Grace Family Center via the NGO Star of Hope, USA:  www.starofhope.us/give/donate-now/670-donate-now-2.html

Text and Photo: © Mikael Good 2011, 2013, All Rights Reserved

Medkänsla är grunden för bra bilder

För mig är medkänsla viktigare än själva berättelsen och det har hänt många gånger att jag har avstått från att ta en bild av respekt för mina medmänniskor. Även om bilderna säkerligen hade kunnat föra mig upp i det fotografiska rampljuset för en liten stund valde jag att istället sänka kameran.

Jag hade aldrig kunnat få med mig bilden som pryder det här inlägget om jag hade stövlat fram som en flodhäst i ett vardagsrum. Nyligen lyssnade jag igenom intervjun eller rättare sagt samtalet som jag hade med den unga ensamstående tvåbarnsmamman på familjecentret Grace i St. Petersburg, Ryssland. Inledningsvis var hon väldigt blyg och försagd men ju längre tid som samtalet pågick desto mer öppnade hon sig och till sist försvann de där sista små resterna av blygsel. När den rätta närvarokänslan infann sig passade jag på att ta bilden som illustrerar den här artikeln. 

Sedan jag bestämde mig för att både skriva och fota har närvaron ökat markant in mina bilder. Genom skrivandet bygger jag relationer med dem som jag intervjuar, relationer som gör att jag i nio fall utav tio får med mig precis de bilderna som jag vill ha till artikeln. Jag är väl medveten om att det som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan. Min intervju- och fotostil fungerar perfekt för mig medan andra reportrar har valt andra vägar för att nå sitt mål. Men jag tror att det viktigt att du försöker hitta din egen stil och uttryck om du inte redan har gjort det.

"Humanity is the foundation of any image. Then comes the journalism aspect, and then the photography." - Edmond Terakopian 

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Tre delar av reportageserien har blivit fyra

Jag håller som bäst på att arbeta med nästa del av min reportageserie om de glömda barnen i Ryssland. Anledningen till att arbetet har dragit ut lite på tiden beror på att jag går en utbildning i administration och för att jag har haft en del extraknäck som redigerare.

Min ursprungstanke var att reportageserien skulle bestå av tre delar. Men materialet som jag har samlat in är såpass omfattande att jag har valt att dela upp reportaget i två delar och därför kommer tre reportage att bli fyra. Förhoppningsvis hinner jag att sammanställa del två under påskhelgen.

Här kan du läsa det första reportaget i serien om De glömda barnen i Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Blogga aldrig på en weekend

Jag har märkt att antalet läsare sjunker ganska så drastiskt under veckoslutet. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hoppas att det beror på att mina läsare väljer att vara ute i friska luften istället för att sitta inne framför datorn.

I vilket fall som helst hoppas jag att mitt antagande att de är ute stämmer, men det korrekta svaret på min fråga är nog att många passar på att läsa min blogg på arbetstid. I vart fall är det vanligt att olika företagsnamn dyker upp som adressater i besöksstatistiken under vardagarna. Även om jag är medveten om att trafiken går ned under veckoslutet så hindrar det inte mig att publicera ett och annat matigt inlägg på helgerna. Jag bloggar ju först och främst för att det är kul och inte för att få så många läsare som möjligt. 

Under våren kommer jag att färdigställa min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland och jag håller det inte för omöjligt att jag kommer att fortsätta att lägga upp texterna både här på Fotosidan och i min andra blogg chasid68.blogspot.se. Bilderna kommer jag främst att ladda upp på Flickr. Appropå Flickr har antalet besökare till mitt flickkonto passerat 5000 på bara tre månader, om det är en bra eller dålig siffra vet jag inte, men i vilket fall som helst tycker jag att det är kul att nå ut till en i såpass stor publik med mina bilder.

Det börjar att se lite ljusare ut för mig på arbetsmarknaden och jag har haft en del frilansjobb som redigerare och grafisk formgivare de senaste veckorna. Jag har även en del marknadsförings idéer för hjälp- och biståndsorganisationer som jag tror skulle kunna fungera riktigt bra i praktiken och hjälpa till så att de får större avkastning på sina insamlade medel. Det är tyvärr inte allt för ovanligt att mina idéer har kopierats utan att jag har fått något för det. Och för att se till så att arbetaren får den lön som han förtjänar denna gången har jag bestämt mig för att  byta idéerna mot ett arbete.

Bilden som illustrerar inlägget, men som inte har något med texten i övrigt att göra tog jag på Jönköpings station för ett par år sedan. På den tiden kallade jag mig fortfarande för gatufotograf. Jag stod helt öppet mitt i folkvimlet och jag hade en kamera med ett 28mm objektiv som var inställt på bländare 8 och 2 meter. Självklart hade jag kameran för ögat.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Eurobägaren riskerar att svämma över

Cyperns ekonomi är i kraftig gungning och en del ekonomer är rädda för att lilla Cypern ska bli droppen som till sist får hela eurobägaren att svämma över. Men trots att hela eurosamarbetet är i kraftig gungning och framtiden för euron som valuta är högst osäker, kämpar Lettland hårt för att få komma in i den ekonomiska stugvärmen.

Trots att euron är i kraftig gungning har Lettland siktet inställt på att införa den gemensamma valutan i januari 2014. Lettland skulle i så fall bli det 18 eurolandet. Även om landets politiker är entusiastiska över euron är inte det hårt prövade folket i Lettland lika entusiastiska längre. Precis som i Sverige matas de dagligen med information om hur eurosamarbetet knakar i fogarna och det är många som har dragit öronen åt sig och vill avvakta ett tag till. Men enligt Lettlands centralbank uppfyller landet kriterierna för att ingå i eurosamarbetet och under våren ska EU-kommissionen granska Lettlands ekonomi för att se om landet uppfyller alla kriteriern och om de är redo att införa euro som valuta. 

I början av 2009 var Lettland helt utslaget och nere för räkning, en nationell bankrutt närmade sig med stormsteg. Då var det nog ingen som trodde att Lettland skulle resa sig på nio, få ordning på sin ekonomi och vara redo för det ekonomiska finrummet på bara fyra år. Tillväxten i Lettland ökar på grund av en tuff ekonomisk politik och ett ekonomiska stålbad av allra värsta sort. Skuldsaneringen och tillväxten i Lettland efter krisen ses numera som ett föredöme inom EU och det är många som anser att fler skuldtyngda EU-länder borde följa Lettlands exempel i spåren för att snabbt få ordning på sina krisande ekonomier.

Men myntet har även en baksida. Drygt 250.000 personer har lämnat landet sedan år 2000, utflyttningen har tagit extra fart efter 2008 (en del källor talar om ännu högre siffror men då jag inte kan få dem verifierade har jag valt att utelämna dem). Många av letterna som har flyttat är högutbildade och de blev antingen av med sina arbeten eller fick sina inkomster kraftigt sänkta i spåren av krisen. Vad denna brain drain (kunskapsflykt) kan få för påverkan på den långsiktiga ekonomiska tillväxten återstår att se. Men för att kunna locka tillbaka dem som har flyttat krävs kraftigt höjda löner och det har inte Lettland råd med inom en överskådlig framtid. Det blir billigare att importera kvalificerad arbetskraft från grannländer som har lägre lönenivåer för att täcka upp för den kunskap som försvunnit ur landet. Men frågan är om Letterna kommer att gå med på en ökad invandring? 

Sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen den 21 augusti 1991 har invånarantalet minskat från 2 700 000 (1989) till cirka 2 070 000 (2012). En del rapporter talar om att 2012 års siffror är lätt friserade och att det totala antalet invånare i landet ligger någonstans mellan 1,8 och 1,9 miljoner. Om den senaste siffran stämmer innebär det att Lettland har förlorat drygt 30% av sin befolkning på lite mer än 20 år. Om vi skulle haft samma negativa befolkningsutveckling som Lettland skulle Sveriges befolkning ha sjunkit från drygt 8 600 000 år 1991 till drygt 6 000 000 år 2012. I vilket fall som helst har emigrationen även en positiv effekt på arbetslöshetssiffrorna i Lettland och den har bidragit till att de har sjunkit kraftigt de senaste två åren.

Bilden som illustrerar artikeln föreställer ett bostadsområde i ett litet samhälle i de östra delarna av Lettland. När jag besökte en familj som bodde där i mitten av 2000-talet gapade hälften av lägenheterna tomma. Hur det ser ut idag vet jag inte, men jag skulle tro att fler har flyttat därifrån i sin jakt efter ett arbete. Kanske har de flyttat till andra städer i Lettland eller så har de sökt sin lycka utomlands?