En romsk Mormor och hennes barnbarn

När jag varit ute på uppdrag i både Asien och Mellanöstern har jag mött människor som levt i djup fattigdom och utanförskap. Men jag trodde aldrig att jag skulle träffa på människor som levde under samma dåliga förhållanden i Europa. Det sättet som Romer behandlas på i många europeiska länder är ingenting annat än skamligt. 

Text och foto: Mikael Good

Den starkaste pojken i byn

Levnadsförhållandena för människorna i den rumänska byn är allt annat än bra och husen som de bor i är undermåliga, men barnen i byn håller humöret uppe.

Text och foto: Mikael Good 

Waclaw lurade döden i Auschwitz

I dag är det den 27 januari som är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, samma datum 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau av sovjetiska trupper. 2005 deklarerade FN dagen som en internationell minnesdag.

Polacken Waclaw Rosowski som inspirerade Sixten och Karin Widerstedt att starta föreningen Hjärta till Hjärta satt 5 år i dödslägren Auschwitz-Birkenau och Sachsenhausen för sitt motstånd mot den nazityska ockupationsmakten.

I dag ser vi åter hur människor behandlas illa på grund av sin tro och etnicitet. Rasismen, antisemitismen och antiromanism ökar kraftigt i Europa. Hatfulla ramsor som hetsar mot minoriteter ekar på gatorna i många europeiska städer och hatbrotten breder ut sig över Sverige och världen. Därför är det viktigt att vi inte glömmer vår historia och därför är förintelsens minnesdag extra viktig för oss.

Fångdräkten som Waclaw Rosowski bar i koncentrationslägret hänger numera på en hedersplats på Hjärta till Hjärtas huvudkontor i Linköping. Den är en påminnelse om varför vårt arbete började och en påminnelse om att vi alltid ska stå upp mot antisemitism, antiromanism (antiziganism), rasism och främlingsfientlighet.

I den följande länken kan du läsa en skrift om Waclaw Rosowski som jag skrev för två år sedan: http://hjartatillhjarta.se/waclaw-lurade-doden-i-auschwitz-2/

Text och foto: Mikael Good

Nyårskrönika - Hatet kan släckas med kärlek

Om mitt liv mättes i framgång skulle 2015 räknas som ett mycket framgångsrikt år. 2015 var året då jag tog steget ut i debatten och mina artiklar och bilder publicerades för en stor publik. Men jag mäter inte livet i framgång. För mig är framgång att människor i min närhet trivs och mår bra och att människor som lever i fattigdom och misär får den hjälp som de behöver för att må bättre och kunna leva någorlunda värdigt.

Jag är tacksam för att jag med mina gåvor har fått vara med och bidra till att utsatta och fattiga medmänniskor runt om i världen har fått det något lite bättre. Fler av mina bilder och texter än någonsin tidigare har publicerats i tidningar och magasin. Men syftet med publiceringarna har aldrig varit att lyfta mig själv utan människorna på bilderna och i texterna. Det var deras story som jag ville lyfta fram med mål att skapa debatt och förhoppningsvis förändring.

2015 var ett fantastiskt år och jag har fått vara med om många härliga utmaningar trots att jag plågats av en elakartad infektion och lidit svårt av astma under större delen av året. Infektionen har släppt och astman har förlorat sitt strypgrepp och jag blickar framåt mot ett nytt år. I ärlighetens namn tror jag inte att jag kommer att uppleva ett år som 2015 igen, det året var unikt.

Men det är med blandade känslor som jag blickar fram mot det nya året. Hatet och våldet har spridit sig som en löpeld över Sverige och världen. Den lilla gnistan som pyrde i Sverige i början av förra året fattade eld med mängder av brandattentat mot flyktingförläggningar och boenden för utsatta EU-medborgare som följd. I Asien, Afrika, Europa och Mellanöstern rycker storkriget allt närmare. Men än är det inte försent att stoppa hatet, det kan fortfarande släckas med kärlek.

Låt oss inte glömma bort att älska och respektera varandra även om vi inte alltid har samma åsikter och tankar. Kärlek river ned murar av fördomar mellan människor och skapar respekt och förståelse.

Med önskan om ett gott nytt 2016

Text och foto: Mikael Good

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Att få vara med och förändra en utsatt medmänniskas liv är den största gåvan som jag kan få. Jag är tacksam för alla de tillfällen som jag har fått vara med och betjäna medmänniskor som lever i fattigdom och utsatthet med de gåvor som Gud har gett mig och för alla de gångerna som jag har fått förmånen att få vara med och skapa en positiv förändring i deras liv. En av dem är den ryska småbarnsmamman Lisa som jag mötte i en nedgången lägenhet ett par mil söder om St. Petersburg i mars 2011.

Enligt traditionen hade jag tänkt skriva ihop ett julreportage. Men tyvärr har inte tiden räckt till i år och därför väljer jag att reprisera 2012 års julreportage - "En trygg famn för Lisa" som ingår i reportageserien de glömda barnen i Ryssland. Reportaget om Lisa har tidigare publicerats i magasinet Junia. Det har översatts till finska och engelska och jag tävlade med bilderna i Leica Oskar Barnack Award 2013.

Du kan läsa den rörande berättelse om Lisa och hennes kamp för att återfå vårdnaden för sin son här: http://chasid68.blogspot.se/2012/12/en-trygg-famn-for-lisa.html

Jag vill även passa på att önska dig en riktigt god Messiasafton och ett gott nytt år!

Text och foto: Mikael Good