"Måla med ljus"
Bilder på ettan och löpet är hett
För fotografer är det mest begärligt att hamna på ettan eller på löpet. På så vis når bilderna ut till en lite större publik än vanligt. Jag har kollegor som för statistik över hur många ettor och löp de haft.
Under 2018 har mina bilder hamnat på fler ettor och löpsedlar än något tidigare år. En av mina bilder är en av de mest publicerade i Sverige i år. Givetvis tycker jag att det är kul, men det är inget jag brinner för, och jag har inte fört någon statistik över hur många ettor och löp som jag haft med material på under förra året.
Jag brinner för att göra reportage. Att få berätta om människor och miljöer, både i min närhet och i andra länder. Personligen är jag mest stolt över de reportagen i text och bild som publicerats under året. Min förhoppning är att jag ska få möjlighet att göra ännu fler reportage i år. Balkan, Indien och Nepal står högt upp på önskelistan.
Bilden på den indiska kvinnan tog jag under en reportageresa i Indien i december 2017.
Text och foto: Mikael Good
Leica M väcker känslor
I stort sett alla fotografer har en åsikt om Leica. Ofta handlar diskussionerna om det höga priset, eller att kameran är mer av ett smycke för rika människor än ett redskap, och att vanligt folk inte har råd att köpa dem. För min egen del är Leica ett verktyg att ta bilder med och inget annat.
Jag föredrar att jobba med kameror som har tydliga rattar och är enkelt uppbyggda, fria från displayer och förvirrande undermenyer. Jag är speciellt förtjust i mätsökarkameror. I och med att jag föredrar att jobba med digitalkameror finns det inte så mycket mer än Leica att välja på om man som jag vill ha en digital mätsökarkamera. Fuji har en Leicaliknande kamera som heter Fujifilm X-Pro2. Jag har även en sådan, det är också ett utmärkt redskap, men den känns mer som en digital Contax G2 än en mätsökarkamera.
Kameran på den översta bilden är en Leica M8, och objektivet ett Voigtländer Ultron 35mm f1,7 ASPH. M8:an har över tio år på nacken men fortfarande duger bildkvaliteten, speciellt om man väljer att göra bilderna i svartvitt. I mitt tycke är bara Leica M Monochrom bättre på svartvitt, men i och med att jag behöver leverera bilder i färg ibland är M8:an en bra kompromiss. Leica M och dyr behöver inte ha ett likhetstecken mellan sig. M8:an kostar runt 10 000 kronor begagnad och Voigtländer objektivet kan man hitta för 3500 kronor, vilket är rena rama fyndpriset för en handtillverkad mätsökarkamera och ett excellent objektiv.
Jag har använt M8:an till en del reportage. Bland annat hade jag med M8:an när jag besökte Sinai i Egypten för ett antal år sedan. En artikel och bilder från det besöket publicerades i webbtidningen Sinai Times. Alla svartvita bilderna i det här inlägget har jag tagit vid Sinaiberget.
Årets sista och första publicerad bild
Under 2018 har jag haft fler bildpubliceringar än någonsin tidigare. Mina bilder har publicerats runt om i världen och har nått en mångmiljonpublik. Jag har även skrivit en hel del artiklar, och gjort ett antal reportage som har publicerats.
Den först bilden i inlägget togs i Smedbyparken i Huskvarna där Gica som var en hemlös rumänsk man mördades natten mellan 7 och 8 augusti. I samband med att domen föll i Jönköpings tingsrätt den 28 december placerade någon ett gravljus på platsen för att hedra hans minne. I och med att jag var bekant med Gica, har mordet på honom tagit mig hårt, och jag har engagerat mig för att han skulle begravas hemma i Rumänien, och för att det fruktansvärda som hände honom inte ska glömmas bort.
Den andra bilden togs i en pingstkyrka i en bulgarisk stad där det pågår en väckelse bland den turkiska och romska minoritetsgruppen. Jag är djupt engagerad i romernas situation i Europa, och är full av tacksamhet för att de sakta men säkert börjar att få upprättelse. Idag är drygt 20% av Europas pingstvänner romer, och den siffran kan öka betänkligt nästa år. Jag har planerat in minst en resa till Balkan i år. Då ska jag träffa min romska bröder och systrar, och dokumentera deras liv.
Den första bilden publicerades den 31/12 och den andra 1/1. Jag försökte sälja in de svartvita varianterna, men tidningen valde att publicera i färg, trots att jag helt frankt påpekade att svartvitt är fotografins sanna färg!
Text och foto: Mikael Good
En spegellös fullformatare från Nikon
Verkligheten är många gånger mer spännande än dikten. För ett par år sedan skrev jag om den nya Nikon S3D som skulle utmana Leica i det spegellösa fullformatssegmentet.
En del läsare förstod ganska så ansbbt att det rörde sig om ett aprilskämt. Men kanske gick även Nikons utvecklingsavdelning igång på ”nyheten”. Nikon håller i vart fall på att utveckla en helt ny spegellös digitalkamera med fullformatssensor och ett envist rykte på nätet gör gällande att de håller på att utveckla en digital motsvarighet till Nikon S.
Reportagefotografer är stockkonservativa och avskyr allt som oftast att arbeta med jättelika kameror och objektiv. Det ska vara traditionella rattar och reglage. Fuji har lyssnat på dem och mutat in en stor del av den marknaden med sina små och smidiga kameror och objektiv. Men reportagefotografer är som sagt var stockonservativa och nöjer sig inte med Fuji's halvformatare utan vill helst ha fullformat.
Förhoppningsvis kommer Nikon att satsa på den gruppen och plocka fram en kompakt fullformatare med snabb autofokus, små smidiga objektiv och bra egenskaper på höga ASA.
Text och foto: Mikael Good
I dag är det den internationella glädjedagen
Det är en dag då vi kan fylla världen med lite extra glädje som motvikt till allt hat och våld. Du vet väl om att det är bevisat att vi blir lyckligare av att ge än att ta emot? Den bulgariska damen satt utanför en pingstkyrka och sjöng lovsånger. Jag frågade henne på en blandning av ryska och tyska om jag fick ta en bild på henne och avslutade med att ge henne ett leende. Hon skakade på huvudet vilket betyder ja på bulgariska och sken upp i ett ännu större leende.
Text och foto: Mikael Good