Tjuvsamhället Mark III

Jag har tidigare skrivit om att jag gärna skulle vilja dokumentera nedmonteringen av folkhemmet och som arbetslös har jag faktiskt såpass bra personlig insyn i hur samhället kraftigt håller på att förändras i negativ riktning att jag skulle kunna göra det jobbet utifrån mitt eget perspektiv.

Som ni redan vet är jag en person som vill arbeta och göra rätt för mig. Men med tanke på hur systemet är uppbyggt är det nästintill omöjligt för mig att vara timanställd, deltidsarbeta eller att vara anställd av ett bemanningsföretag. Jag måste tyvärr komma upp i minst halvtid för att det ska löna sig att arbeta. Även om jag själv inte skulle göra det så börjar jag faktiskt mer och mer förstå alla arbetslösa och långtidssjukskrivna som väljer att jobba svart. Det tjuvsamhälle som politikerna har skapat har lett till att  förtroendet för dem är mycket lågt och det har tyvärr skapat en miljö där svartjobbare och skattesmitare frodas...

© Mikael Good, 2010

Läste att grekernas förtroende för sina politiker måste höjas och Grekland satsar hårt på att försöka lyfta landet ur krisen genom att försöka återskapa det förtroendet, det kommer att ta lång tid men ambitionen finns där. Samtidigt sjunker de svenska politikernas förtroende som en sten bland arbetslösa, utförsäkrade och sjukskrivna. Gör de inget för att stoppa den negativa spiralen kommer vi snart också att ha ett samhälle där medborgare smiter från skatten för sin egen överlevnads skull och det är en utveckling som egentligen skulle kunna hindras med väldigt enkla medel genom att göra det enkelt för arbetslösa att arbeta timmar eller deltid. Som det ser ut nu så biter regeringen sig själv i foten och det leder till att de missar en massa skatteintäkter. Men å andra sidan skulle väl de intäkterna bara gå till att sänka skatterna för alla dem som redan har mer än de behöver…


© Mikael Good, 2010

Så snart som någon börjar ifrågasätta systemet är det många som genast skriker kommunist eller socialist. Men jag står med mina fötter tryggt förankrade i den politiska mittfåran och förutom att jag är hjärtligt trött på regeringens urusla arbetsmarknadspolitik så är jag ordentligt trött på LO som kräver allt högre löner för sina medlemmar istället för att använda sin fackliga piska till att se till att fler arbetslösa får jobb. I nuläget kommer varje procentuell löneökning istället att leda till att fler förlorar sina jobb och är det någon som borde vara solidarisk med alla arbetslösa och aktivt arbeta för att de ska få jobb så är det just LO!

Nästa gång jag åker till Arbetsförmedlingen ska jag nog plocka med mig en kamera och ett anteckningsblock och börja samla ihop material till ett kommande insiderreportage från min egen vardag som arbetslös. Det är många som tycker att jag ska ge mig in i politiken men jag vägrar, min själ är helt enkelt  inte till salu!


© Mikael Good, 2010

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



För att dagens låt inte ska misstolkas av någon läsare så har jag med en låt som handlar om den smarriga ryska efterrätten - Gogol Mogol :)

Dagens låt: Gogol Mogol - Amsterdam Klezmer Band

//Chasid

Scoopen som hade kunnat föra mig till toppen

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men personer i chefspositioner och politiker säger ofta för mycket i mitt sällskap och jag har ramlat över en hel del intressanta uppgifter genom åren.

  En av mina före detta chefer delade frikostigt med sig av rena företagshemligheter till mig när jag ställde en rad ledande frågor till henne. Jag har inte gjort något åt dom uppgifterna och kommer inte att göra det heller, trots att det finns dom som mycket gärna skulle vilja ta del av uppgifterna. Hämdbegär är inte det som driver mig. Jag var bara nyfiken på hur långt jag kunde driva henne utan att hon fattade misstankar. Än idag har hon säkert inte förstått att hon delade med sig av uppgifter till mig som kunde (skulle) ha lett till att hon själv fick sparken. Det är vanligt att man får skriva på ett papper om tystnadsplikt när man får en anställning, det fick jag aldrig göra... Dom gångerna som jag har fått göra det har jag givetvis hållt tyst, att hålla ett löfte är en hederssak för mig.





  För ett par år sedan avslöjade en politiker för mig att landets valuta skulle devalveras för att få snurr på ekonomin efter landets ekonomiska kollaps. Efter en stund intresserade sig politikern för mig och frågade mig vad jag jobbar med? Jag svarade att jag jobbar som frilansande reporter. Politikern som trodde att jag var biståndsarbetare blev helt förskräckt och bad desperat mig att hålla tyst. Jag höll tyst trots att det hade varit politiskt sprängstoff vid det tillfället. I dag är uppgifterna inte längre något politiskt sprängstoff och därför kan jag skriva om det här och nu.



  Som ni säkert vet sedan tidigare så har jag inget eget  intresse av att synas i media, det är inte det som driver mig, jag vill att dom människorna som jag skriver om ska hamna i rampljuset och inte jag! De flesta intervjuer som jag själv har ställt upp på har inte handlat om mig själv utan om dom människorna som jag mött. Ni får gärna kalla mig för idealist för det är jag :)

  I många fall har jag inte gjort något åt dom intressanta uppgifterna som jag har fått ta del av och i andra fall har jag delat dom vidare till andra journalister utan några personliga krav på cred. Så sent som i förra veckan delade jag med mig av intressanta uppgifter som jag har fått ta del av genom en överhörning på gymmet. Men under samma tid har jag av respekt för individen valt att hålla inne med en del  smaskiga uppgifter som jag vet att media gärna hade gottat sig åt.



Personerna och artiklarna som illustrerar inlägget har inget med innehållet i inlägget att göra. Dom är med som en illustration för vad jag helst vill jobba med; Att lyfta fram vanliga kämpande människor som har en intressant historia att berätta. Scoop och sensationsjournalistik överlämnar jag med varm hand åt andra journalister att sköta. Det är kallt och ensamt på toppen och jag trivs mycket bättre nere i värmen bland dom minsta och svagaste i samhället.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



Dagens låt:  Johnny Thunders and The Heartbreakers - One Track Mind

//Chasid

Ps: En del kanske undrar hur det gick med insamlingen till sommarlägren i Lettland? Det hölls tre sommaläger i Lettland i somras tack vare alla dom pengarna som samlades in bland annat tack vare mitt reportage om Sidinja och hennes familj. Sidinja är förövrigt ett fingerat namn, kvinnan i reportaget ville inte att jag skulle använda hennes riktiga namn och det var ett önskemål som jag givetvis respekterade.
 

Istället för Ricoh GXR med M-adapter och Fuji X100

Lumix GF1 med 14/2,5, Ricoh GV-2 sökare. Någon annan fotoapparat behöver jag egentligen inte.

Med den här bilden på en fotoapparat säger jag tack och adjö till tekniksnack och bilder på fotoapparater och objektiv i min blogg för detta året men jag önskar innerligt att det samma kunde gälla hela Fotosidan. Visst vore det trevligt om vi slapp alla tester och teknik på Fotosidan under ett halvår? Och istället satte bilden i fokus. 


Latvijan Family, Riga © Mikael Good, 2010

Kom ihåg att det viktigaste är inte vilken fotoapparat du har, det viktigaste är att bilderna blir bra :) Nu ska jag snart in i det digitala mörkrummet och plocka fram bilder till en ny utställning. Bilden ovan kan vara en av bilderna som ska ingå i utställningen. I vart fall så är ett riktigt tungt internationellt namn inom fotovärlden intresserad av att skriva ett förord till utställningen när den väl är klar :)

Klicka på länken om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam och som bonus får du se min blogg som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



//Chasid

Rosenlunderi eller stor bildspecial?

Den senaste veckan har det varit en del turer fram och tillbaka i bloggarna på Fotosidan gällande Rosenlunderiet eller den tillrättalagda sockersöta naturromantiserande stilen som varit populär sedan fotoapparater blev var mans egendom och som har fått sig ett rejält uppsving sedan digitalkamerans och Photoshops genombrott. Jag tänker dock inte ge mig in i den debatten utan kör en stor bildspecial i min blogg i stället.

Children in a nursery class, Jilin, China © Mikael Good, 2004

Everts, Taurupe, Latvija © Mikael Good, 2010

Latvian Family, Cesis © Mikael Good, 2009

Teacher, School no 6, Riga © Mikael Good, 2006

Latvian Twins, Riga © Mikael Good, 2006

Latvian Boy near the town Prejli © Mikael Good, 2005

Orphans, Joping, China © Mikael Good, 2004

Grandma and her Grandson, Baldone, Latvija © Mikael Good 2006

Latvian Grandpa, Jelgavas Rajons © Mikael Good, 2010

Emma, Riga, Latvia © Mikael Good, 2008

Latvian Woman outside her home in a residental area on the Latvian © Mikael Good, 2005

Latvijan Family, Riga © Mikael Good, 2010

Single Father with three Children, Jelgava Rayon, Latvija © Mikael Good

Det är tyvärr väldigt tidsödande och tröttsamt att ladda upp många bilder i bloggen... Nu är det helt klart dags att Fotosidan uppdaterar koden så att det går att ladda upp flera bilder på en gång a la Flickr eller Facebook.

Klicka på länken om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam och som bonus får du se min blogg som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Rock the Casbah - The Clash

//Chasid

Många fotografer tävlar om 15 minuter i rampljuset

Det är svårt att få med sitt material i tidningar och andra publikationer, då gäller det att följa tidens trender genom att välja de vinklarna som är trendiga och dra i spakarna ordentligt i Photoshop så att bilderna syns och sticker ut och faller kräsna bildredaktörer i smaken.

   Det finns en del "ynglingar" (mig själv inkluderat) som försöker att simma mot strömmen genom att hålla på med klassiskt, rakt och enkelt reportagefoto där människan framför kameran hamnar i centrum och inte det egna egot. Men vi blir allt färre ju mer tekniken utvecklas och flaschiga HDR-effekter blir var mans egendom genom lättanvända plug-in filter i Photoshop. För mig är fotograferandet inte någon tävling utan ett redskap för att nå ut till så många som möjligt. Jag blir själaglad varje gång som jag får rapporter om att familjerna som jag umgåtts med och dokumenterat har fått det stödet som de så väl behöver.



   Tyvärr är marknaden för socialreportage begränsad. Tidningarna brukar skylla på att läsarna inte vill ha den typen av läsning. Men dom gångerna som jag har fått med ett socialreportage i en dagstidning har dom resulterat i väldigt stor respons från läsarna, hur tidningarna får den ekvationen att gå ihop förstår jag inte riktigt? Men det kan ha att göra med att lättsmälta texter och bilder på celebriteter och kungligheter inte kräver samma typ av engagemang från läsarna.





   Jag är angelägen om att stödja biståndsorganisationer med mina reportage. Genom mina bilder och texter vill jag vara med och förändra världen och göra den till en något bättre plats att leva på och därför arbetar jag gärna åt biståndsorganisationer. Om du som läser det här arbetar på en biståndsorganisation eller en tidning som är i behov av en engagerad, angelägen samt internationellt meriterad fotograf och reporter för arbete både inom som utom landet är ni varmt välkomna att kontakta mig. Jag arbetar enligt principen en för samma pris som två.





Missa inte det nya numret av Life-Force Magazine

Dagens låt: Go to the Hungry Ones - Keith Green

//Chasid