När det slutade regna i London

Efter en månads mer eller mindre ymnigt regnande längtade Londonborna efter uppehåll. Som tur var passade ett högtryck från sydväst att svepa in över de brittiska öarna de första dagarna i april, regnet gav med sig och förbyttes först i mulet väder och sedan i sol.



Det är inte bara regnet som plågat våra brittiska grannar. El- och matpriser har rakat i höjden de senaste åren, detta tillsammans med oro i världen och nationell politisk turbulens har skapat en skakig ekonomisk situation inte bara för de mest utsatta grupperna men även för medelklassen som klarat sig ganska väl vid tidigare kriser.



De områdena som min familj och jag rörde mig i centrala London och den välmående förorten St Albans där vi bodde var inte direkt präglade av krisen. Där är det främst människor inom olika serviceyrken som har det tufft med ekonomin, men de flesta av dem bor inte där de jobbar, och det kanske inte är så konstigt med tanke på att ett relativt enkelt parhus på 80 kvm i St Albans kostar motsvarande sju miljoner kronor, har du en lön på 10-15 tusen pund per år förblir det en ouppnåelig dröm.



I rena medelklassområden och utsatta förortsområden är den ekonomiska krisen mer påtaglig. Där kämpar människorna för att få pengarna att räcka och många behöver en extra matkasse eller flera från hjälporganisationer för att kunna klara sig. Även som turist kändes de höga priserna av. Hotellpriserna är ungefär som i Sverige. Men det är minst dubbelt så dyrt att äta på restaurang, och transporterna är betydligt dyrare även med familjerabatt.



Att flyga till London har blivit mycket dyrare efter pandemin. Men det går att spara en slant på att ta tåget till London. Det är relativt billigt men det tar nästan ett dygn att åka så det gäller att ha gott om tid. Tar man tåget anländer man till St Pancras station mitt i London och därifrån är det lätt att ta sig dit man vill i London eller resten av Storbritannien.



Jag trodde att London skulle präglas av rojalistisk yra med tanke på att Kung Charles ska krönas till kung i Westminister Abbey den 6 maj. Men den rojalistiska yran lyste med sin frånvaro, och det fanns inte ett endaste litet tecken att finna på den förestående kröningen, inte ens på Buckingham Palace...



Även om jag primärt inte var i London för att fotografera utan för att umgås med familjen och titta på sevärdheter blev de ändå en hel del bilder särkilt när resten av gänget shoppade. Egentligen får man inte fotografera i tunnelbanan, men det visste jag inte om, jag tog inte några fler bilder efter att jag fått en vänlig tillsägelse av både en polis och en vakt, men å andra sidan had jeg redan tagit de bilderna som jag behövde! 







Text och foto: Mikael Good

Den ratade bilden blev utvald av Flickr

Ibland händer det att bilder som jag själv inte är riktigt nöjd med ändå når en storpublik och får mycket uppmärksamhet. Senast det skedde var i går då en av mina bilder från Kina hamnade i Flickrs Explore-album.

Jag håller på att gå igenom bilder från min reportageresa till QingHai-provinsen i Kina i december 2004. Bilderna är ganska unika, då det är få fotografer och reportrar som släppts in i området. Idag är jag inte alls säker på att jag skulle få tillstånd att åka till de avlägsna tibetanska byarna och samhällena. Då de kinesiska myndigheterna har blivit mycket mer restriktiva med tillstånd att resa inom landet sedan 2004.

Många av bilderna har redan publicerats, men jag har även visat dem i form av en utställning på IKEA i Jönköping. Det var förövrigt den första fotouställningen på ett IKEA-varuhus i Sverige. Men trots det finns det fortfarande en del bilder från QingHai jag ännu inte visat publikt.

Bilden som pyntar det här inlägget är en av dem. Jag var inte riktigt nöjd med den när det begav sig. Jag framkallade den och lade upp den i mitt Flickr-album ”從中間的古村 – From the middle of the Middle Kingdom” på Flickr.

Tanken är att bilderna ska hamna i en bok i framtiden, de är som sagt unika och jag vill lyfta fram den tibetanska minoritetens situation i Kina. Trots att Kina har gjort en enorm ekonomisk resa sedan 2004 är minoriteternas situation fortfarande tuff och många lever i djup fattigdom och utanförskap.

Text och foto: Mikael Good

Flickr tar den mesta av min nätverkstid

Det har gått ett par veckor sedan jag migrerade till Flickr, och än så länge rullar allt på bra. Antalet visningar av mina bilder är bättre än beräknat, och jag har hittat till en del grupper som bjuder på riktigt bra bilder. Det är på Flickr som jag lägger den mesta av min nätverkande tid just nu och därför kommer bloggen att bli eftersatt, men jag ska försöka att hinna med minst en bloggpost i månaden.



Jag har lagt upp några nya album på Flickr och jag har börjat att sakta men säkert börja fylla på ett par gamla album med bilder. Ett av de nya albumen heter kort och gott "Opre Roma" och där har jag samlat bilder från mitt pågående projekt om europas romska minoritet. En del bilder har tidigare publicerats i media medan andra är opublicerade.



Här hittar du mig på Flickr

Text och foto: Mikael Good

Den eviga jakten på ett alternativ till Instagram

Under ett par års tid har jag letat efter ett bra alternativ till Instagram som lutar sig allt mer åt reels och inte mot bild. Under en tid testade jag Twitter och det funkade mycket bra i början, men när företaget ändrade sina algoritmer, och började premiera betalande användare sjönk antalet besökare radikalt. 

När det skedde började jag leta efter en bättre fungerande bildlösning. Jag är plusmedlem här på Fotosidan men det är färre som besöker min portfoliosida än mitt twitterkonto. För ett par veckor sedan fick jag upp ögonen för en nygammal lösning – Flickr. När jag kort därefter fick ett riktigt förmånligt PRO-erbjudande bestämde jag mig för att ge Flickr en ny chans.

På den korta tiden som förflutit sedan dess har jag haft drygt 500 bildvisningar per dag. Det är ingen speciellt hög siffra men jag räknar med att antalet bildvisningar kommer att gå upp i takt med att jag laddar upp fler bilder och engagerar mig mer på sidan. Men framförallt kan jag dela bilder i albumformat, för mig som ofta tänker i bildreportage är den funktionen guld värd.

Vad gäller bilderna på Flickr är det precis som på Fotosidan en blandning mellan högt och lågt, och man väljer själv vad man vill se. Bilder som inte tilltalar mig bläddrar jag snabbt förbi och bilder som jag tycker om stannar jag upp inför och sätter min stjärna på eller kommenterar.

Men jag har slutat att ge bildkritik, även om jag är ganska bra på det. Problemet är att det är få som klarar av negativ kritik utan att bli kränkta och gå in i försvarsställning. Det är nästintill omöjligt att få människor som tycker att deras bilder redan är förträffliga att lyssna på vänliga råd om hur de kan växa som fotografer genom att se och tänka lite annorlunda. Personligen har jag haft mycket nytta av seriös bildkritik och fastän den har svidit rejält ibland har kritiken hjälpt mig framåt som bildskapare.

Text och foto: Mikael Good

Mätsökaren på digitala Leicakameror funkar som den ska

Det har florerat inlägg och kommentarer om precisionen i mätsökaren i digitala Leicakameror på näteet. Där har det framförts påståenden om att det är svårare att sätta skärpan rätt med en digital sensor jämfört med film. Jag håller inte med.

Sedan 2010 har jag jobbat med digitala Leicor, och så länge objektiven som jag använt varit kalibrerade har jag aldrig haft problem med skärpeinställningen. Idag använder jag mig primärt av 21, 28, 35, 50 och 90mm av olika fabrikat. Objektiven är kalibrerade och matchar mätsökaren i mina analoga och digitala M-kameror.

Jag hade tidigare ett välkalibrerat TTartisan 50mm f/0.95. Det gick utmärkt att sätta skärpan rätt med den Leica M typ 240 som jag då använde. Det är alltid svårt att sätta skärpan rätt på stora bländaröppningar och därför hade jag en EVF som jag kunde dubbelkolla inställningen mot, men det var sällan som jag behövde korrigera inställningen och när det behövdes berodde den felaktiga inställningen uteslutande på den mänskliga faktorn.

Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M typ 240 och ett TTartisan 50mm f/0.95 på största bländaröppning. Det är mycket objektiv för pengarna, men det var inte något bra allroundobjektiv och därför sålde jag det till förmån för ett Voigtländer 50mm f/1.5 Nokton ASPH som är mer lämpat för allroundfoto, och som framförallt inte skymmer mätsökaren.

Text och foto: Mikael Good