Snart kommer vintern igen

Hösten har varit ovanligt varm och vi har fått uppleva temperaturer som varit lika höga (eller låga) som i början av juli. Men det varma vädret kommer snart att vara till ända, kylan kommer att svepa in och landet kommer att täckas av snö från norr till söder.

Men vi som bor i de södra delarna av landet kommer nog inte att få lika mycket snö som skolvaktmästaren på bilden skottat upp i en prydlig hög. Snödjupet var 130 cm när jag besökte skolan som ligger i en förort till St. Petersburg i Ryssland i början av mars 2011. Vårvärmen hade precis börjat komma och det var bara några minusgrader i luften. Ryssar är mer köldtåliga än oss svenskar och det fick räcka med en extra halsduk och ett par ordentliga kängor i vårvärmen.

Text och foto: Mikael Good

Skådespelaren Sven Wollter har avlidit

I går skördade corona-viruset ännu ett offer då skådespelaren Sven Wollter avled i en ålder av 86 år. Sven föddes i Göteborg 1934 och gick Göteborgs Stadsteaters elevskola i mitten av 1950-talet. Därefter jobbade han på olika teatrar runt om i landet. Innan han fick sitt genombrott i TV i och med rollen som Gusten i filmatisering av August Strindbergs "Hemsöborna" från 1966.

Sven Wollter blev en av Sveriges mest firade skådespelare i och med rollen som den indelte soldaten Rask i TV-serien "Raskens" från 1976, serien byggde på Vilhelm Mobergs roman med samma namn. Som mest hade serien 5 miljoner tittare i ett land som på den tiden hade drygt 8 miljoner invånare!

Politiskt stod Sven långt till vänster, han Var troende kommunist och lierade sig med ickedemokraterna i KPML(r), sedermera Kommunistiska Partiet som hyllar Stalin. Även om Sven tog avstånd från Josef Stalins senare politik, hyllade han dennes första år vid makten.

Men det är främst som en av landets främsta skådespelare som jag kommer att minnas Sven Wollter. Han briljerade i filmer som "Mannen från Mallorca", "Grisfesten", "Sista leken". "En sång för Martin" med flera. Sven var aktiv in i det sista och under hösten genomförde han en handfull föreställningar.

Sina sista år bodde Sven Wollter i Luleå tillsammans med sin hustru Lisa Wede. Han hade fem barn.

Text och foto: Mikael Good

En glad skolsköterska i Ryssland

Det är drygt tio år sedan jag åkte på reportageresa till Ryssland. Många bilder från resan har publicerats i olika medier. Men trots det hittar jag fortfarande en och annan bild som jag inte visat upp tidigare. Som den här bilden på en strålande glad skolsköterska som jag träffade på en internatskola för barn med hörselnedsättning i mars 2011. 

Text och foto: Mikael Good

Jag vill ha en digital Olympus XA

Under de drygt 40 år som jag har hållit på med foto har jag alltid haft en fickvänlig kompaktkamera som har kunnat följa med i princip överallt. Men den har jag dokumenterat mitt liv och min omgivning, och jag har tagit bilder som jag inte annars hade kunnat ta och som nu är unika tidsdokument från tiden strax innan kameramobilerna kom och dränkte oss i självcentrerade bilder.



Jag tror att det är viktigt att ha fokus och mål med sitt fotograferande så att man inte planlöst irrar runt i tillvaron och fyller sina ljusmaskiner med bilder som aldrig kommer till användning. I sådana fall kan det vara bra att släppa sina teknikmonster och ge sig ut med kameror som är strippade på allt för många förvirrande inställningsmöjligheter, kameror som inte är ivägen för bilden och som tvingar användaren att koncentrera sig på det väsentliga – bilden.



Olympus XA var en sådan kamera för mig. Trots det lilla formatet gick det att ta riktigt bra bilder med XA:n. Det som särskilde den mot andra minikompakter var att XA hade en kopplad mätsökare, vilket gjorde det smidigt att ställa skärpan rätt. Jag har inte visat så många av mina bilder från slutet av 1980- till mitten av 1990-talet, trots att de i många fall är unika. Och togs under en tid då få dokumenterade. Den främsta anledningen till att jag inte visat dem, är att jag måste scanna in och retuschera bilderna, och det är bland det tråkigaste jag vet.

Idag fotograferar alla. Kameror är med i princip överallt, men många bilder är självcentrerade, ytliga och ser oftast likadana ut. Det är få som dokumenterar det som händer och därför riskerar 2000-talet att bli bildfattigt trots att det tas och publiceras fler bilder nu än någon annan gång i världshistorien. Det skulle behövas fler som simmar mot strömmen och dokumenterar det som händer bortom alla selfies och gruppbilder, men för att nå dit tror jag att vi måste lägga undan mobiltelefonerna och använda små smidig kameror som är lätta att ta med sig och som inbjuder till dokumentation. 

Det finns fortfarande några fickvänliga kameror att välja på. Ricohs GR-serie är bra, även om de gärna fick vara något mindre. Jag skulle vilja ha mer utpräglade verktyg, helst skulle jag vilja ha en digital kamera a la Olympus XA som är användbar upp till 6400 ASA, som är vädertätad, som har digital sökare, ett kompakt 35mm objektiv och bildstabilisering. För min del spelar det inte så stor roll om kameran har småbilds- eller APS-C format, det senare duger gott och väl. Framförallt vill jag ha en liten, smidig och fickvänlig kamera som jag alltid kan ha med mig.



Bilderna i inlägget tog jag med en Ricoh GR II i utkanten av GB Road i New Delhi, Indien. Om jag hade haft med mig en stor systemkamera hade jag aldrig fått med mig de här bilderna. Jag sköt inte från höften utan var öppen och ärlig med att jag fotograferade. Den lilla diskreta kameran fick människorna att slappna av och de såg mig inte som ett hot utan som en glad och trevlig turist på kvällspromenad med sin hustru.



Text och foto: Mikael Good

Covid-19: De flesta följer de allmänna råden

Det är ont om bilar på parkeringen på Datorgatan i Huskvarna och jag är helt själv på redaktionen som brukar vara full av liv och rörelse. De flesta av mina arbetskamrater följer de allmnäna råden och sitter hemma och jobbar. I och med att jag hade covid-19 i våras valde jag ändå att gå till jobbet där jag har lite bättre förutsättningar att göra mitt arbete än vad jag har hemma. Även hos de flesta grannarna såsom Region Jönköpings län IT-centrum har personalen valt att arbeta hemma. I vanliga fall möter jag alltid någon i trapphuset eller vid hissen men nu är det nästintill tomt i byggnaden.



Jag förstår att folk är oroliga, och det ska man vara, covid-19 är inget att leka med. De allra flesta som smittas får lättare eller inga symptom, men man kan aldrig vara riktigt säker på hur man själv drabbas. Och för den som har underliggande sjukdomar kan det vara vist att sätta sig i karantän. Även om jag inte blev speciellt sjuk, lider jag fortfarande av sviter från covid-19. Framförallt är det andningen som är tyngre än normalt, och vissa dagar tryter orken helt när jag anstränger mig. Folk i min närhet som har varit allvarligt sjuka vittnar om svårare symptom, och några av dem har varit sjukskrivna i månader på grund av följdsjukdomar som de fått i efterdyningarna av covid-19. 



Här kan du ta del av Folkhälsomyndighetens lokala allmäna råd för Covid-19: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/lokala-allmanna-rad/



Text och foto: Mikael Good