Rockfoto - en bra show

Jag älskar när artister bjuder till och levererar en riktigt bra show och får med sig publiken på noterna. Ett band som är bra på att bjuda till är Twelve24 och det är alltid riktigt kul att fotografera dem och deras publik.



Bilderna på Twelve24 tog jag med en Canon EOS-1D MK IIn och ett 70-300mm samt en Sony A7 med 17-35mm. Bandet har använt sig av bilderna i sin marknadsföring. 



Text och foto: Mikael Good

  

Rockfoto - Att läsa ljuset

Jag har tidigare varit inne på att det har blivit ett par steg mörkare att fotografera inomhuskonserter på grund av svagare lampor och att LED-belysning blivit allt vanligare. Den nya tekniken förstärker konsertupplevelsen för publiken men gör det samtidigt svårare för filmare och fotografer. 

För ett par år sedan kunde jag läsa ljuset och ställa in kameran på rätt exponering och köra efter den. Nu kan jag inte jobba på det sättet längre och därför har jag köpt en Sony A7s som ger bra bilder upp till 25600 och som har stor exponeringstolerans. Men inte ens den kameran räcker till i alla ljussituationer.

Jag tog bilden på Capital Kings under deras konsert på Gullbrannafestivalen. Bandet har använt sig av bilden i sin marknadsföring.

Text och bild: Mikael Good

 

Narnia - Lejonet ryter igen!

Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 
 

Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 

När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. 

Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.

Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.

Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.

Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/ I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792 



Text och foto: Mikael Good

Narnia - Reaching for the top

Narnia is a Swedish band who plays melodic neoclassical metal. The band was founded by the vocalist Christian Liljegren and the guitarist Carl-Johan (CJ) Grimmark in 1996. Christian left the band in 2008. The band continued with Germán Pascual as a new lead singer until 2010 when the group decided to take a break.



In late 2013 decided Christian and Carl-Johan to reform Narnia and go on tour in 2014 to celebrate that it was 15 years since the release of their metal anthem - Long Live the King.



Narnia celebrates 20 years as a band this year and will release a much acclaimed album that is scheduled to be released on september 16. It will be released worldwide on vinyl record, CD and digital formats. The band will also go on tour and will play in Sweden, The Netherlands and Germany



Enjoy the new song “Reaching For The Top”, and follow Narnia on their brand new website to get fresh information about the band: www.narniatheband.com

Text and photo: Mikael Good

Har Vladimir Putin tagit sig vatten över huvudet?

Ryssen kommer kraxar olyckskorpar runt om i Europa och denna gången kanske det finns fog för deras kraxande. Men har egentligen Ryssland de militära- och ekonomiska musklerna som krävs för sitt offensiva agerande mot Ukraina eller har de helt enkelt förhävt sig och tagit sig vatten över huvudet?
När jag var Ryssland på en reportageresa för ett par år sedan kom jag till ett land med hopp om framtiden. De sämst ställda i det ryska samhället hade fått det betydligt bättre under Vladimir Putins och Dimitri Medveds presidentperioder. Det är framförallt bland fabriksarbetare, bönder, statsanställda och pensionärer som partiet Enade Ryssland som Vladimir Putin företräder har sitt starkaste stöd. Men det är också de grupperna som kommer att drabbas hårdast om den ryska ekonomin skulle försämras. Rysslands ekonomi är beroende av den betydande exporten av gas och olja till Europa. Om den inkomstkällan skulle tryta genom embargon eller genom att Europa väljer att bli mindre beroende av rysk olja och gas kommer Ryssland att få problem med sin ekonomi. Krimäventyret och vapenskrammlet mot Ukraina kan visa sig bli riktigt kostsamt för det ryska folket. Om de ryska arbetarna får försämrade levnadsvillkor eller blir av med sina arbeten kan vågskålen snabbt väga över till nackdel för Vladimir Putin och landet kan stå inför en ny revolution.

Även om den ryska försvarsbudgeten har ökat kraftigt de senaste tio åren så spenderade ryssarna enligt IISS "bara" 448 miljarder kronor 2013 mot de 3945 miljarder kronorna som USA spenderade på försvaret och de drygt 1700 miljarder kronorna som EU-länderna tillsammans spenderade på försvaret under samma period. Trots senare tids modernisering och upprustning av den ryska armén är stora delar av deras vapen hopplöst föråldrade om man jämför med de vapen och den slagkraft som EU-länderna och USA gemensamt besitter. Den militära förmågan i Ryssland har ökat kraftigt de senaste åren men slagkraften är bara en skugga av vad den var under Sovjettiden och landet har varken den militära förmågan eller ekonomin som krävs för ett längre krig. Vad Vladimir Putin har för intentioner återstår dock att se, men hittills har hans agerande kostat betydligt mer än vad det smakat.

Text och foto: Mikael Good