SD – från rabiata högerextremister till landets största parti

I slutet av maj 1994 bevakade jag det högerextrema partiet Sverigedemokraternas marsch i Jönköping tillsammans med kollegor från både större och mindre tidningar runt om i landet. Inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi då föreställa oss att SD skulle bli Sveriges största parti 25 år senare.



Den 28 maj firade Jönköping sitt 710-års jubileum och staden hade dukat upp till fest med karneval, marknadsknallar och tivoli. Men feststämningen skulle störas av drygt 100 högerextremister från Sverigedemokraterna, som hade fått tillstånd av polisen att demonstrera mitt i hjärtat av Jönköping. Många Jönköpingsbor ställde sig frågan varför polisen hade gett tillstånd till en demonstration mitt under festligheterna? Polisen hänvisade till den grundlagsstadgade demonstrationsfriheten. Men gav inget tydligt svar varför de gett tillstånd till SD:s demonstration just den dagen.



När drygt 100 Sverigedemokrater som skyddades av 200 kravallutrustade poliser, en del med hundar och drygt tio polishästar sent om sider startade sin march, rörde de flesta reportrarna och fotograferna åt deras håll. Jag valde att smyga in bakom avspärrningarna vid Gjuterigatan där jag väntande in demonstrationståget. Någon motdemonstration hade inte organiserats men flera tusen människor stod utmed marschvägen, en del var där av ren nyfikenhet medan andra ville visa sitt förakt mot nazisterna.



De flesta Sverigedemokraterna var boneheads (nynazistiska skinheads), men i leden fanns även en del äldre och yngre demonstranter som var med alldagligt klädda. Boneheadsen, hade rakade skallar, de var klädda i svarta bomberjackor, mörka byxor och kängor, många av dem hade naziemblem på sina jackor.  När demonstrationståget rörde sig framåt ropade de unisont ”ut med packet” så att de dånade ut över staden. Från folkhavet kastade en person ett föremål mot demonstrationståget, förövaren blev snabbt identifierad och brutalt nedbrottad av några bastanta kravallpoliser.



Demonstrationståget tågade ut på Hamngatan, och kom fram mot mig där jag stod beredd vid Gjuterigatan. När jag fotograferat i ett par minuter kom två bastanta kravallpoliser fram till mig, de krävde pressleg av mig. Då jag bara var frilansare hade jag inget pressleg, och var tvungen att avlägsna mig från platsen. Att jag var där på uppdrag av en vänstertidning räckte inte för dem. Demonstrationståget rörde sig fram mot en parkeringsplats, där Högskolan i Jönköping nu ligger. Där stannade de till och höll tal tryggt skyddade av kravallstaket, och hundratals poliser, med hästar och skällande hundar. Poliser var till och med utposterade på hustaken runt om parkeringsplatsen.



Tillsammans med några kollegor försökte jag ta mig fram till parkeringsplatsen för att ta bilder på den dåvarande partiledaren Anders Klarström som skrek ut sitt främlingsfientliga budskap från taket på en minibuss. Vi kom inte långt innan tre kravallpoliser på hästar motade bort oss. På avstånd hörde vi  Anders Klarström ropa om att sverigedemokraterna skulle verka för ”ett renrasigt Sverige fritt från svartskallar och att alla flyktingar skulle stoppas vid landets gränser”. När mötet var över fick Sverigedemokraterna kliva ombord på två chartrade bussar som förde bort dem från området och staden. Några av demonstranterna valde att stanna kvar och delta i stadens 710-års firande. Två av dem blev igenkända och jagades ned för Östra Storgatan av några Redskins (militanta vänsterskinheads som sedermera skulle bilda AFA).



Efteråt gick ett par kollegor och jag till Twin City där vi diskuterade dagens händelser över en kopp kaffe och en nybakad citronmuffins. Vi tröstade oss med att SD säkert skulle förgöras av interna konflikter och upplösas precis som så många andra högerextrema partier innan dem. På den tiden var SD ett högerextremt parti som öppet flörtade med nationalsocialismen. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. 2001 splittrades SD, och de mer hårdföra nationalisterna startade Nationaldemokraterna. 2005 blev Jimmie Åkesson partiledare för Sverigedemokraterna och 2010 kom de in i riksdagen.  2014 lades Nationaldemokraterna ned. I november 2019 blev Sverigedemokraterna Sveriges största parti i en Demoskopundersökning.

Detta är en betraktelse om en händelse som jag bevakade för 25 år sedan. I god journalistisk anda har jag valt att hålla politiken utanför artikeln, personligen har jag ingen politisk hemvist och röstar blankt. Men jag är medveten om att ämnet kan vara kontroversiellt, och vill uppmana er att hålla en god samtalston om ni väljer att kommentera.

Till bilderna använde jag en lånad Canon EOS 1, Canon EF 20-35/2.8, Canon EF 80-200/2.8 samt Kodak Tri-X. Jag var inte van att arbeta med 80-200/2.8, och den usla närgränsen gjorde att jag missade en hel del viktiga bilder.

Text och foto: Mikael Good

Balkan Brass

Den svängiga musikstilen Trubaci är omåttligt populär över hela Balkan, och att hyra in ett Trubaci band är ett måste på större fester och bröllop. De flesta som spelar Trubaci är romer, och ofta går det musikaliska kunnandet i arv från far till son. Bandet på bilden är Duvacki Orkestar från den sydserbiska staden Vranje, som strax ska spela på ett bröllop i den heliga treenighetens kyrka.

Här kan du få ett smakprov på Trubaci: https://www.youtube.com/watch?v=gCJ3NVS9AKc

Text och foto: Mikael Good

4 027 131 bildvisningar

I november berättade jag om ett fotoprojekt som jag startade i augusti. Tanken med projektet är att dela med mig av i princip alla bilder som jag tar och ladda upp dem på Google Maps.

 

Till en början laddade jag upp många bilder men sedan november har jag haft fullt upp med arbete och reportageresor vilket har lett till att jag varit betydligt mer sparsam med mina uppladdningar. Men trots att jag inte har kunnat lägga lika mycket tid på projektet som tidigare har intresset för bilderna inte minskat.



I november nåddes 1 miljon visningar och lite försiktigt trodde jag skulle nå 3 miljoner visningar under 2018. Det visade sig att jag hade helt fel! Fram till början av februari har mina bilder på Google Maps haft 4 027 131 visningar och det finns inga som helst tecken på någon avmattning.



Fortsätter det i den här takten med drygt 200 000 visningar i veckan kommer bilderna att ha visats 10 miljoner gånger innan året är slut! Målet med att få användning och spridning för i stort sett alla bilder som jag tar har i vilket fall som helst blivit uppfyllt med råge.

Text och foto: Mikael Good

Rīgas Centrāltirgus

De senaste tio åren har jag varit i Lettland på många uppdrag som reporter och fotograf. En plats som jag gärna återkommer till när jag har lite tid över är Rīgas Centrāltirgus (The Riga Central Market).

Text och foto: Mikael Good

The Blues is not music it’s a way of life

John Lee Hooker is one of the superstars of blues and he is known as the King of Boogie and the King of Cool. His simple but effective songs has made a huge impact on modern music and artist like The Rolling Stones and the Yardbirds introduced his songs to a new and bigger audience.

John Lee Hooker was a blues singer from Mississippi in USA. He moved to Detroit in 1943 when he started to work on a factory. In  his spare time John Lee visited the Apex Bar on Hasting Street which was the heart of the towns black entertainment district. He bought a electric guitar and started to play in the clubs. He quickly rose to fame and started to put out records in the late 40s.



His first single Boogie Chillen was a instant hit. With it’s driving rhythm the song is considered to be a forerunner of rock’n roll music. Michael "Cub" Koda the author of the books All Music Guide To Blues and Blues for Dummies said that the riff in John Lee’s debut single "Boogie Chillen" launched a million songs. 

- In my career, people in the record business have been rockin' in the same ol' boat. They all crooks - I'll say it clear and loud - especially the big ones. - John Lee Hooker

Like so many other Afro-American musicians John Lee Hooker earned little money from the record sale and had to play in pubs and shacks in order to get some extra money to pay his bills. John Lee had his own style and he only knew maybe two or three cords. It was hard to work with John Lee cause he rarely played with a standard beat and often changed tempo in the songs. Therefore he often worked alone.

In 1958 John Lee met the 12 year old guitar player Leroy Emmanuel who didn’t have a problem with his style of playing and knew how to follow. Leroy was just a kid but he could play and he was happy just to play with anybody. Leroy played with John Lee in various clubs and shacks in Detroit over a 10 year period. But he never did any recordings with him.


Leroy Emmanuel (second left) playing with John Lee Hooker in 1964. Photo: Unknown.

– John Lee Hooker was known but he wasn’t big. We were playing at a place called Blues Unlimited on the Eastside of Detroit. It was only a little shack. We sat there in a corner playing the blues in the dusty little place. John Lee was singing and doing his guitar thing he looked at me and I did all the solo stuff. – Leroy Emmanuel.

Although his record sale was good John Lee still had to struggle to survive. He reached a new audience in 1962 when he made his first ever tour to Europe and he had a huge impact on the blues scene in England. By the end of the decade John Lee played at festivals and rock clubs in Europe. Although he made records and sold many tickets he hardly had enough money to pay his bills.

– I said John Lee you gonna be famous man. I can feel it. You gonna be famous one day. What happened when time went on? Bonnie Rait played with John Lee, Santana played with John Lee all this superstars playing with John Lee and he became really famous. – Leroy Emmanuel.

John Lee Hooker made a album with Canned Heat in 1971 and it was the first of his albums that charted. In the late 70s and 80s John Lee toured Europe and the USA steadily. In 1989 recorded John Lee the Healer with Boonie Rait, Carlos Santana, Canned Heat among others. The Healer and the albums that followed was huge successes and it permitted John Lee Hooker to live the rest of his life in comfort. 

Blues was not only music for John Lee Hooker it was a way of life. John Lee died in his sleep on June 21, 2001 in his home in California at a age of 83 years. But the blues wasn't buried with John Lee. It's still alive and many musicians carries on the blues torch. One of them is Leroy Emmanuel. He has played the blues for 60 years and continues to make records and tour the world.


Leroy Emmanuel playing the blues in 2013. Photo: Mikael Good

The first and Second photo in this article was taken at the Chicago Bluesfest in 1986 by Stevesworldofphotos

Text : Mikael Good