Tiggaren från byn som inte finns på kartan

Enligt sägen har alla människor en dubbelgångare. När jag träffade den rumänska tiggaren Nicolai Tamas för en dryg månad sedan slog det mig att han var såpass lik skådespelaren James Purefoy att han nästan skulle kunna vara hans dubbelgångare. Men där upphör likheterna. James har säkerligen råd med allt det han behöver medan Nicolai får kämpa hårt för sin och sina barns överlevnad.

- Jag hade räknat med att gräva diken eller göra något annat tungt kroppsarbete som jag brukar göra hemma i Rumänien. Men det visade sig att det var ett sådant enkelt arbete som barnen gör. Jag är van att jobba på ordentligt och när den första dagen var över hade jag arbetat för 3 dagar och dagen efter var jag klar med arbetet som arbetsgivaren hade räknat skulle ta minst fem dagar säger han och hans allvar bryts med ett litet leende.

När han hade arbetat i två dagar ville hans arbetsgivare att han skaffade ett samordningsnummer så att utbetalningen av lönen skulle gå rätt och riktigt till. Jag följde med Nicolai han vän Petre och tolken Rickard till skatteverket i Linköping för att ansöka om ett svenskt samordningsnummer. För att få ett samordningsnummer måste du ha ett nationellt ID-kort och en fast adress. Om du har det är handläggningstiden 2-3 veckor. Tyvärr tvingar den svenska byråkratin i många fall EU-migranter som saknar fast adress att jobba svart eller att bli tiggare. Hade handläggningen varit smidigare skulle säkerligen fler EU-migranter kunna få "vita" jobb och på så sätt hjälpa till att dra in skattepengar till den svenska staten. Nicolai var en av dem som hamnade mellan stolarna men med hjälp av den mycket engagerade tolken Rickards kamp mot den stelbenta svenska byråkratin fick han till sist sitt samordningsnummer efter många timmars strid med skatteverket.

Psalmsångare stod upp mot nazismen genom att sätta sig ned

Under svenskarnas partis demonstration i Jönköping den 1 maj valde en grupp på 10 personer att i en akt av civil olydnad sätta sig ned i korsningen Brunnsgatan och Barnarpsgatan utmed demonstrationsvägen. Under parollen "Psalmsång mot rasism" sjöng de sedan psalmer och lovsånger i en fredlig andakt mot nazism, främlingsfientlighet och hat. Två av psalmsångarna åtalas nu vid Jönköpings tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten för sin vägran att avlägsna sig från platsen på Polisens uppmaning.  

På SVT Opinion kan du läsa Elias Ytterbrink (MP) som var en av dem som greps debattartikel om initiativet: "Det enda vi var i vägen för var nazismen": http://www.svt.se/opinion/det-enda-vi-var-i-vagen-for-var-nazismen


 











Text och foto: Mikael Good

Därför kommer tiggarna hit

Ett bra mått på ett lands sociala välstånd är hur väl vi tar hand om främlingar och de mest utsatta grupperna i samhället. För mig är det en självklarhet att vi hjälper tiggarna som kommer hit. Men vi ska inte nöja oss med att ta väl hand om dem här. Det är viktigt att vi gör något åt grundorsakerna till deras problem annars riskerar vår hjälp att bli som att sätta plåster på ett infekterat sår utan att behandla infektionen.

Trots att Rumänien på papperet har gott om värdefulla naturtillgångar och egentligen borde vara ett ganska så välmående land har landet haft svårt att klara övergången från kommunistisk diktatur till frihet och demokrati. Efter att landet blev fritt 1990 har den trögflytande byråkratin parat ihop sig med en utbredd korruption och det har effektivt hämmat landets demokratiska och ekonomiska utveckling. Drömmarna och förhoppningar som rumänerna bar på efter kommunismens fall har grusats. Efter den senaste ekonomiska krisen som slagit hårt mot Rumänien har resterna av de sista drömmarna raserats. Utöver de ekonomiska problemen finns ett urgammalt förakt och rasism mot de romska och rudariska minoriteterna. Hundratusentals rumäner som lever i extrem fattigdom har valt att bege sig till andra länder i Europa i desperat jakt efter ett arbete så att de ska kunna försörja sina barn. Det som är gemensamt för alla EU-migranter som kommer hit är att de vill få tag på ett arbete och tjäna pengar. Tiggandet är något som de tar till som en sista desperat nödlösning.

De flesta tiggarna som återvänder till sina hembyar i Rumänien har inte så mycket pengar med sig i bagaget. En del av dem kan även vittna om en ytterst omild behandling från polis och en del av befolkningen i de länderna där de har sökt sin försörjning. Tiggarna i Norden behandlas ofta bättre än vad de gör i många andra länder. Trots risken för en dålig behandling väljer ändå många fattiga rumäner att söka lyckan i andra länder. Anledning till det är enkel. De har inga andra alternativ och det är bättre att få några slantar i koppen i ett land i de västra delarna av Europa än att svälta i Rumänien. Så länge som det inte finns några alternativ i Rumänien kommer de att fortsätta komma hit. De allra flesta som kommer hit är hederliga människor som har rest hit på vinst och förlust. Och de tillhör till största del minoritetsfolken romer eller rudari. Den ekonomiska krisen har slagit mot Rumänien med full kraft och även etniska rumäner som tidigare kunde försörja sig har nu börjat att dyka upp som tiggare på våra gator. Oftast har de högre utbildning än de tiggare som tillhör någon av minoritetsgrupperna. 

Almost cut my hair

Almost cut my hair, it happened just the other day. It was gettin' kinda long, I could'er said it was in my way. But I didn't and I wonder why, I feel like letting my freak flag fly, Yes I feel like I owe it to someone: www.youtube.com/watch?v=FK3TIYG9mqM

I'm a documentary photographer who like to work among people on the streets. Therefore I don't really care about the sometimes infected debate about what street photography is and what it's not. But if I was a street photographer I would say that the photos in the following link is what street photography is all about! Check out the awesome street photographs by Gabi Ben Avraham http://www.gabibest.com/street-portfolio---gabi-ben-avraham.html

Mikael Good 

Folkresningen mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans i Jönköping

Nu har jag laddat upp fler bilder från demonstrationen i Jönköping på 1:a maj. Förvänta er inte några våldsamma bilder eller bilder med högt nyhetsvärde. Redan på förhand hade jag bestämt mig för att fokusera på den fredliga folkresningen mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans. Jag skötte den mesta dokumentationen av kontra-demonstrationen med en digital mätsökarkamera och ett 20, 50 och 90mm objektiv för att få så mycket närhet och närvaro som möjligt i bilderna. Jag upplever att en mätsökarkamera är mindre hotfull än en spegelreflexkamera och att det är lättare att komma nära med en sådan kamera i lite mer utsatta miljöer.



Jag blir allt mer på det klara med att Leica M Monocrome är helt rätt kamera för mig. Men det finns ett problem och det är att den ligger ordentligt utanför min budget… Och Voigtländer kommer visst aldrig med den där digitala monocroma mätsökarkameran som det har ryktats om i åratal... Men jag tar mer än gärna emot en Leica M Monocrome om någon vänlig själ skulle vilja skänka en till mig! :)



Här kan du läsa en redaktionell text om mina upplevelser från Gudstjänsten för kärlek och medmänsklighet och den efterföljande demonstrationen: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/05/jonkopingsborna-stod-upp-mot-nazism-och.html



Om du inte kan se bildspelet från demonstrationen på ditt pekdon eller i din smarta mobiltelefon kan du klicka på den här länken för att komma dit: 
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644064616628/

Text och foto: Mikael Good