Huskvarnas landmärke "The Broccoli Tree" har vandaliserats

I tisdags upptäckte en förbipasserande sågspån vid “The Broccoli Tree” i Huskvarna. Vid en närmare anblick syntes det att vandaler hade sågat djupt med motorsåg i flertalet av trädets stammar.



Enligt polisen vandaliserades trädet förmodligen i helgen. När parkförvaltningen i Jönköpings kommun inspekterade trädet upptäckte de att flera grenar var genomsågade och utgjorde en risk för allmänheten. När nyheten spred sig att “The Broccoli Tree” höll på att sågas ned samlades många Huskvarnabor för att ta ett sista farväl. Alla som jag pratade med på platsen var bestörta över det som hänt och ingen kunde riktigt förstå vad det var för vettvilling som hade förstört deras vackra träd.
- Om jag inte var en fattig pensionär skulle jag utlysa en belöning för att få tag på förövaren, sa en äldre Huskvarnabo som jag pratade med.



- Vi var tvungna att såga ned trädet akut, det kan ramla när som helst. Oset är en populär utflyktsplats och vi vill inte att någon ska få en gren i huvudet. Men vi kommer att spara stubbarna och med tiden kommer det att komma nya skott. Men det kommer nog aldrig mer att bli ett broccoliträd utan det kommer snarare att se ut som ett gräslöksträd. Sa parkförvaltaren Glenn Öster från Jönköping kommun när jag pratade med honom.



Många turister och förbipasserande har passat på att ta en sväng in till Osets badplats i Huskvarna för att titta på det världsberömda trädet som även finns utmärkt som en kulturell sevärdhet på Google Maps. Under dagen kommer resten av trädet att sågas ned och endast stubbarna kommer att återstå av “The Broccoli Tree” i Huskvarna.



Fotografen Patrik Svedberg har dokumenterat “The Broccoli Tree” sedan 2013. Han skapade Instagramkontot “thebroccolitree” där han har lagt upp 250 bilder. Patriks bilder har satt “The Broccoli Tree” på kartan och trädet var ett av Huskvarnas viktigaste landmärken. Tills en vandal bestämde sig för att förstöra det i september 2017...



Jönköpings kommun har polisanmält skadegörelsen och uppmanar personer som vet något att kontakta Polisen på 114 14.

Text och foto: Mikael Good

Att tänka på inför reportageresan

Det händer att jag får frågan från kollegor om vad man ska tänka på innan man åker iväg till ett annat land för att göra reportage och vilken utrustning man ska ha med sig? Jag ska försöka svara på några av de frågorna som jag fått i den här artikeln.

När jag åker ut på reportageresor brukar jag ha med mig en Macbook Pro, en eller två spegellösa kameror och ett par objektiv, från 21 till 200 mm, en mobiltelefon och ett anteckningsblock. Jag packar grejerna i en tålig axelväska och har inte med mig mer än vad som får rymmas i handbagaget. Att bära på allt för mycket utrustning under långa perioder är jobbigt för kroppen och att skylta med allt för dyrbara kameror och objektiv i utsatta miljöer lockar till sig tjuvar.

Innan jag åker gör jag en grundlig research om landet. Framförallt läser jag in mig på landets historia, politik och kultur. Jag har lärt mig att kunskap om ett land och dess folk är en bra dörröppnare, det ger mig rätt perspektiv på landet, det hjälper mig att se förbi eventuella fördomar som jag kan tänkas ha och det har lett till att jag har fått många intressanta pratstunder och bilder.



En fåordig äldre man som jag mötte i ett litet lettiskt samhälle för ett par år sedan sken upp när jag frågade honom om fronten gick i närheten av hans hus under första världskriget. Han berättade stolt att hans far var en dekorerade krigshjälte som kämpat för Lettlands frihet. Tack vare hans mod under det lettiska frihetskriget 1919 hade han fått en bit mark och ett hus som sonen och hans familj fortfarande bodde i och odlade upp. Hade jag inte varit påläst hade jag med största säkerhet inte fått ta några bilder på mannen och hans hustru och jag hade aldrig fått reda på hans bakgrund.



Jag är alltid noga med att hälsa på och visa respekt för dem jag möter. För mig är det viktigt att inte vara som en fluga på väggen. Jag har jobbat mycket i Österuropa och där ses människor som smyger omkring med kameror med skepsis. Därför är jag öppen och ärlig med det jag gör och har jag tagit en obemärkt bild frågar jag allt som oftast i efterhand om jag får använda den. Det händer att jag får ett nej och de bilderna kommer givetvis aldrig att visas. I dag har de flesta tillgång till internet och jag är vän på Facebook och Instagram med några av dem som jag mött på mina reportageresor.



När jag är ute på reportageresor tar jag vara på tiden och fotograferar och antecknar mycket. Även om beställningen kanske bara är på två, tre reportage och artiklar samlar jag på mig mycket mer material. Jag fotar det mesta för att ha en bildbank som man kan ha nytta av lite längre fram. Vis av erfarenhet vet jag att överskottsmaterial oftast kommer till användning. Men det leder till att arbetsdagarna kan bli väldigt långa och därför blir tiden för sömn och vila ofta minimal.



Text och foto: Mikael Good

Rysslandsreportaget fick ny luft under vingarna

Ingen vill läsa gårdagens nyheter. Men ibland händer det ändå att gårdagens nyheter åter blir dagens nyheter och får en större spridning än när de först publicerades.



För några år sedan var jag i Ryssland på en reportageresa. Förutom att jag gjorde en hel del intervjuer och tog många bilder, passade jag även på att göra ett reportage om ett övergivet sjukhus i utkanten av St. Petersburg. Sjukhuset kallades Jayer enligt det uppsökande teamet från Doctors of the World som var mina ciceroner.



Det mesta av Rysslandsmaterialet publicerade i olika tidningar och trycksaker. Ett reportage om en kämpade småbarnsmamma rönte stort intresse från läsarna och översattes till finska, norska och engelska.



Trots att intresse fanns lyckades jag inte få in repet om Jayer i någon tidning. Men jag tyckte att det var för bra för att inte publiceras och därför la jag upp det i båda mina bloggar i maj 2013. Reportaget nådde snabbt 5000-6000 läsare, men efter ett par veckor svalnade intresset och besöken blev allt mer sporadiska.



I våras fick inlägget om Jayer ny fart. Det delades i en grupp för glömda platser på Facebook och tiotusentals nya läsare strömmade till. Inlägget är nu mitt mest lästa på min blogg på blogger.



Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html



Text och foto: Mikael Good

The Blues is not music it’s a way of life

John Lee Hooker is one of the superstars of blues and he is known as the King of Boogie and the King of Cool. His simple but effective songs has made a huge impact on modern music and artist like The Rolling Stones and the Yardbirds introduced his songs to a new and bigger audience.

John Lee Hooker was a blues singer from Mississippi in USA. He moved to Detroit in 1943 when he started to work on a factory. In  his spare time John Lee visited the Apex Bar on Hasting Street which was the heart of the towns black entertainment district. He bought a electric guitar and started to play in the clubs. He quickly rose to fame and started to put out records in the late 40s.



His first single Boogie Chillen was a instant hit. With it’s driving rhythm the song is considered to be a forerunner of rock’n roll music. Michael "Cub" Koda the author of the books All Music Guide To Blues and Blues for Dummies said that the riff in John Lee’s debut single "Boogie Chillen" launched a million songs. 

- In my career, people in the record business have been rockin' in the same ol' boat. They all crooks - I'll say it clear and loud - especially the big ones. - John Lee Hooker

Like so many other Afro-American musicians John Lee Hooker earned little money from the record sale and had to play in pubs and shacks in order to get some extra money to pay his bills. John Lee had his own style and he only knew maybe two or three cords. It was hard to work with John Lee cause he rarely played with a standard beat and often changed tempo in the songs. Therefore he often worked alone.

In 1958 John Lee met the 12 year old guitar player Leroy Emmanuel who didn’t have a problem with his style of playing and knew how to follow. Leroy was just a kid but he could play and he was happy just to play with anybody. Leroy played with John Lee in various clubs and shacks in Detroit over a 10 year period. But he never did any recordings with him.


Leroy Emmanuel (second left) playing with John Lee Hooker in 1964. Photo: Unknown.

– John Lee Hooker was known but he wasn’t big. We were playing at a place called Blues Unlimited on the Eastside of Detroit. It was only a little shack. We sat there in a corner playing the blues in the dusty little place. John Lee was singing and doing his guitar thing he looked at me and I did all the solo stuff. – Leroy Emmanuel.

Although his record sale was good John Lee still had to struggle to survive. He reached a new audience in 1962 when he made his first ever tour to Europe and he had a huge impact on the blues scene in England. By the end of the decade John Lee played at festivals and rock clubs in Europe. Although he made records and sold many tickets he hardly had enough money to pay his bills.

– I said John Lee you gonna be famous man. I can feel it. You gonna be famous one day. What happened when time went on? Bonnie Rait played with John Lee, Santana played with John Lee all this superstars playing with John Lee and he became really famous. – Leroy Emmanuel.

John Lee Hooker made a album with Canned Heat in 1971 and it was the first of his albums that charted. In the late 70s and 80s John Lee toured Europe and the USA steadily. In 1989 recorded John Lee the Healer with Boonie Rait, Carlos Santana, Canned Heat among others. The Healer and the albums that followed was huge successes and it permitted John Lee Hooker to live the rest of his life in comfort. 

Blues was not only music for John Lee Hooker it was a way of life. John Lee died in his sleep on June 21, 2001 in his home in California at a age of 83 years. But the blues wasn't buried with John Lee. It's still alive and many musicians carries on the blues torch. One of them is Leroy Emmanuel. He has played the blues for 60 years and continues to make records and tour the world.


Leroy Emmanuel playing the blues in 2013. Photo: Mikael Good

The first and Second photo in this article was taken at the Chicago Bluesfest in 1986 by Stevesworldofphotos

Text : Mikael Good

An Interview With a Guitar Legend

Leroy Emmanuel started his professional career when he was 12 when he played a gig with Sonny Boy Williamson. Since then he has played with some of the greatest entertainers in the history of modern music. Most people have heard Leroys guitar play and his backing vocals. But not so many know who he is or have heard his story. I want to tell Leroys story and I did a long interview with him this summer. A interview that will hopefully be published later this year.

Text and Photo: Mikael Good