Gatufotografi – en fråga om ansvar och respekt

Det stormar kring gatufotografin. På Fotosidans bloggar flyger orden fram och tillbaka, där ställs yttrandefriheten mot integriteten, och etikens röst försöker överrösta lagens kalla rätt. Jag är dokumentärfotograf, inte gatufotograf, men frågan om hur vi avbildar utsatta människor är något som ligger mig nära hjärtat. 

När jag rör mig bland människor, och särskilt de som lever i marginalen, försöker jag visa den största möjliga respekt. Att vara synlig, att inte gömma mig bakom kameran, är ett sätt att visa att jag är där med ett syfte som är mer än att bara plocka ögonblick från folks liv. Människor har rätt att veta att de blir fotograferade. Det är inte bara en moralisk skyldighet, det är en mänsklig. Dokumentärfotografins kärna ligger inte i att stjäla ögonblick utan att värna om dem.

Det sägs att på en offentlig plats får vi fotografera fritt. Lagen ger oss den rätten. Men var kommer samvetet in? Varje gång jag lyfter kameran, känner jag vikten av det ögonblick jag bevarar. Det är inte mitt ögonblick, det tillhör någon annan. Och att bära ansvaret för att hantera det ögonblicket med omsorg, det är min uppgift som fotograf.

En person som ofta nämns i dessa diskussioner är Bruce Gilden. Hans namn framkallar både beundran och förakt. Hans metod, att bokstavligt talat kasta sig över människor med vidvinkel och blixt, hyllas av somliga som en rå och ärlig form av gatufotografi. Men för mig är det motsatsen till vad fotografering borde vara. Gilden förvandlar människor till objekt, till stumma ansikten i en bild, utan att ge dem något tillbaka. Han utnyttjar sin rätt att fotografera, men utan att reflektera över hur han hanterar makten att fånga ett livsögonblick. Jag föraktar den brutalitet som genomsyrar hans och liknande fotografers arbetssätt.

När jag fotograferar människor som lever i utsatthet, är min första regel att möta dem på deras villkor. Ibland finns det inte tid att fråga innan bilden tas, men då ser jag till att fråga efteråt. Ett nej är alltid ett nej. Att respektera ett nej är viktigare än vilken bild jag än tagit. För i slutändan är det deras liv jag dokumenterar, deras verklighet som ska visas. Att stjäla deras ögonblick är som att stjäla en del av deras mänsklighet enligt mitt sätt att se det.

Gildens sätt att arbeta, där han fångar människor i ett chockat, obevakat tillstånd, kan skapa starka bilder, ja, men vad säger det om oss som betraktare? Vi blir voyeurer, ställda inför ett avstånd där människorna i bilderna förlorar sin identitet och blir till schabloner. En människa reducerad till en grimas eller ett ögonblick av förvirring. För mig handlar fotografering om något mycket djupare. Det handlar om en tyst överenskommelse mellan fotograf och motiv, en osynlig linje av förståelse och respekt. Det är där, i det mötet, som fotografiet får sin tyngd. Inte i tekniken, inte i att vara snabbare än sitt motiv.

De flesta gatufotografer jag känner till arbetar med samma respekt som jag beskriver. De känner den tunna linjen mellan att fotografera i det offentliga och att tränga sig in i det privata. Men när jag ser fotografer som Gilden använda sin kamera som ett vapen, då drar jag mig undan. Det är inte längre fotografi, det är ett maktspel där människan förlorar.

Som dokumentärfotograf strävar jag efter att skapa relationer till dem jag fotograferar. Jag vill att de ska känna att de har ett värde, att de inte bara är ett ansikte i mängden. Gatufotografi kan vara spontant, men även där måste vi tänka efter. Vilka är konsekvenserna av våra handlingar? Vad är priset för bilden?

Och kanske är det den mest grundläggande frågan jag ställer mig: Vad är viktigast för mig? Bilden eller människan bakom bilden? Under årens lopp har jag lärt mig att vissa bilder, hur lockande de än är, inte är värda att ta. Att trampa över någon annans gräns, att kränka deras integritet, det är inte värt det. Inte för en enda bild.

Fotografer har en otrolig frihet. Vi kan visa världen genom våra ögon, men vi får aldrig använda den friheten till att förminska andra. Vi måste alltid bära vårt ansvar med samma varsamhet som vi bär vår kamera!

Bilden: Jag lärde känna det rumänska paret i augusti 2014, och vi håller fortfarande kontakten via sociala medier. Jag fotograferade dem ett par dagar före julen 2014, när jag var nere vid deras tillfälliga hem för att önska dem en trevlig högtid. Vi pratade, skrattade och delade stunden tillsammans. Det var i det ögonblicket som bilden togs. Kameran blev som en del av konversationen, lika naturlig som våra ord. Det var bara vi, i nuet, förenade av något större än bara bilder.

Text och foto: Mikael Good

London en fascinerande blandning av dåtid och nutid

London, en metropol där doften av historia och mångfald hänger i luften, är inte bara en turistmagnet utan även en utmärkt plats för gatufotografering. Bland de välkända turistmålen gömmer sig en mängd platser som bara väntar på att upptäckas.

Förra året begav jag mig till London med familjen och lyckades förena nytta med nöje genom att fånga bilderna som illustrerar denna artikel. Gatufotografi kräver koncentration och närvaro, och att resa med familjen är inte alltid det optimala valet. För att inte låta dem vänta på mig allt för länge anpassade jag mig och fångade många bilder i farten eller passade på under deras shoppingutflykter.

Många gatufotografer väljer att jobba med vidvinkel, men för mig som har bildreportage-tänket djupt rotat i ryggmärgen, har ett 28-200mm-objektiv blivit mitt val. Tamrons 28-200mm f2.8-5.6 är ett objektiv som jag varmt rekommenderar och som ger möjlighet att snabbt växla mellan olika utsnitt för att skapa bredd och variation.

Bland mina Londonbilder kan du stöta på några välkända ansikten. För mig spelar en persons kändisstatus ingen roll; jag fokuserar på att fånga intressanta situationer. Respekt för människors integritet är dock avgörande, och jag undviker att fotografera dem som befinner sig i utsatta situationer. Mina redaktionella reportage om utsatta människor har alltid skapats med största respekt för individen och på deras villkor!

Valet av kamera och objektiv är viktigt, men valet av skor är ännu viktigare. Londons gator kräver ordentligt skodon, och jag kan varmt rekommendera Reebok Ridgerider 6 Gore-Tex, en utmärkt och prisvärd sko för långa promenader på hårda ytor, och de håller fötterna torra om regnet skulle falla.

London är dyrt, mat och resor kostar betydligt mer än i Sverige, men stadens rika utbud av upplevelser gör kostnaderna väl värda resan. Även om det var trevligt att utforska London tillsammans med familjen rekommenderar jag starkt att resa ensam eller med en kompis om du främst är ute efter gatufotografering. I annat fall får du göra som mig och passa på att rasta kameran medan resten av familjen gör något annat.

Bilderna i den här artikeln är bara ett litet urval av de bilderna som jag tog i London med omnejd i april förra året. På resan använde jag mig av en Sony A9+28-200 samt en Ricoh GR III i reserv. Jag har varit ute på mängder av reportageresor runt om i världen och har lärt mig att bara plocka med det mest nödvändiga, oftast inte mer än att allt plus en MacBook Air ryms i handbagaget. En kameraväska kan bli väldigt tung om man ska bära runt på den en hel dag, och då är det bra att ha med sig en slimmad utrustning.

Text och foto: Mikael Good

När den mentala orken tryter

Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka för att låta livet hinna ifatt, och för att ladda upp batterierna. De senaste två åren har varit turbulenta och jag känner att jag inte riktigt har hunnit med i svängarna.



Därför har jag valt att tona ned på artiklar, reportage och bloggande. Jag har fortsatt jobba på ett par projekt som inte har någon direkt deadline, de kommer att publiceras i en eller annan form framgent. Tanken är att jag ska växla upp igen när orken är tillbaka. Men just nu mår jag bäst av att inte ha en massa skan och måsten som snärjer mitt sinne.



Jag drabbades av en utmattningsdepression hösten 2016 och den vägen vill jag inte vandra igen. Men efter att jag kom ur den har jag blivit bättre på att säga nej, inte jobba för mycket, och lyssna på min mentala hälsa. Den här gången kände jag igen symptomen i tid och kunde göra en mjuk inbromsning. Tack och lov klarar jag av mitt jobb, men har tyvärr inte ork att göra så mycket kreativt på min fritid.



Jag saknar min kreativa superkraft som försvann i samband med utmattningsdepressionen. Tidigare kunde jag jobba med flera saker samtidigt, nu måste jag koncentrera mig på ett arbete i taget. Även om jag är optimist så kommer jag nog aldrig att få tillbaka den superkraften…



Bilderna i artikeln har jag tagit vid olika tillfällen under året. Personerna på bilderna har inget med innehållet i artikeln att göra. Tanken var att jag skulle skrivit lite mer om dem under våren och sommaren men det spar jag på tills jag har fått tillbaka krafterna. Vila ser olika ut för olika människor, jag tycker om att gå på konserter, resa och röra mig bland mycket folk.




Text och foto: Mikael Good

Glenn Hughes hosted a rocking 50th birthday party

The audience had high expectations as Glenn Hughes and his band kicked off their 18th month long tour at Valand in Gothenburg with their show 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live – Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour.
"I'm honoring the band I used to be in all those years ago, maybe I'm the last guy to be doing this, I don't know," says Glenn at the beginning of the concert.

A couple of hundred expectant men and women were present. Most of them were upper middle-aged, but many younger faces could be seen in the audience. In recent years, many younger people have discovered the great bands of the 1970s.
"I saw Deep Purple with Glenn and Coverdale when I was 11 years old," said a neighbor in the crowd to me before the concert started.

Unfortunately, the songs recorded by Deep Purple Mark III and IV have not been performed by today's Deep Purple. Despite many of them being timeless classics that deserve to be played. However, Glenn decided to put together a band and embark on a 50th-anniversary tour, playing the old classics, especially from the Mark III and IV variations of Deep Purple.
"This is the first night of an 18-month-long tour playing this particular kind of music." says Glenn.

Glenn had three really good musicians with him. Despite it being the tour premiere, they were already in sync. Drummer Ash Sheehan was steady behind the drums and showed that the size of the drum set doesn't matter. The keyboardist Bob Fridzema did a good job trying to weave soundscapes à la Jon Lord, and guitarist Søren Andersen sometimes sounded like a young Richie Blackmore, which is a good compliment. However, Bob and Søren were not carbon copies; they put their personal touch on the songs. Søren has been playing with Glenn for many years, and they have good chemistry on stage.

This wasn't a night of extravagance but a 50th birthday party that aimed to recreate the magic of the album Burn which is one of the best albums of the 1970s. A album that, despite being equally good, has unfortunately been overshadowed by previous Purple albums with singer Ian Gillan.
"It's 50 years since Burn, so it's a good time to celebrate the album," says Glenn.



When he talked between the songs Glenn shared anecdotes about Richie Blackmore and Jon Lord, and he mentioned Deep Purple's performance at the California Jam in April 1974. The band played in front of 250,000 spectators there. At Valand, we were only 250. Personally, I prefer club gigs, especially when great artists like Glenn Hughes perform; there's a special magic in smaller venues that disappears in arenas.

Those of us who were present got to experience 13 really good songs from Deep Purple's vast repertoire. The songs were performed with great passion and joy, to the delight of the audience. Despite being 71 years old, Glenn Hughes sings better, in my opinion, than he did back then. It's no wonder he's earned the nickname "The Voice of Rock."

Over the years I've been to thousands of concerts, and I consider Glenn's concert to be one of the best I've attended. But it would have been even better if they had skipped the long drum solo. I understand that Glenn needed a break for his voice, but a 5-minute drum solo is too long, even if the drummer's name is Ash Sheehan.

Overall, though, I was satisfied, and those I spoke to after the concert were very pleased with the concert experience. I choose to give it 9 drumsticks out of 10.



If 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live - Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour is coming to your city, take the opportunity to attend the concert, music doesn't get much better than this.https://www.facebook.com/glennhughesonline



Setlist:

1 - Stormbringer
2 - Might just take your life
3 - Sail away
4 - You fool no one
5 - Blues jam
6 - High ball shooter
7 - Drum solo
8 - Mistreated
9 - Gettin' tighter
10 - This time around
11 - You keep on moving
12 - Encore - Highway star 
13 - Encore - Burn

I used a Ricoh GR III for the pictures. No animals were harmed during the photo shoot. Swedish translation in the comments below.

Text and Photo: Mikael Good

Ten Street Photography Tips and Tricks

Although I prefer to call myself a documentary photographer, street photography is something that I have been doing ever since I started my journey in photography in 1983, since then I have gathered some experience that I want to share with you. Street photography is a popular genre of photography. Here follows ten Tips and Tricks for aspiring Street Photographers:

1. Choose your gear: Decide on the camera and lens you want to use. Many street photographers prefer using small, inconspicuous cameras with a prime lens for its versatility and ease of use in fast-paced environment. Some street photographers prefer to work with zoom lenses which is a more flexible choice. Don't forget to wear good shoes. In street photography, good shoes are almost as important as the camera.
   
   
2. Scout locations: Look for interesting and dynamic locations where people congregate, such as busy streets, markets, parks, or public events. Consider the lighting conditions, background elements, and potential subjects in the scene.
   
   
3. Observe and Be Authentic: Pay attention to your surroundings and look for interesting moments, gestures, expressions, and interactions that tell a story or evoke emotions. Avoid imitating other photographers develop your own personal style instead.
   
   
4. Capture the moment: When you spot a compelling scene or subject, quickly compose your shot and capture the moment. Don't hide in the shadows, be clear about what you are doing. If you give respect you will get it back!
   
   
5. Play with composition: Experiment with Different Techniques: Street photography offers endless opportunities for experimentation. Play with different compositions, angles, and lighting to develop your own distinct style. Consider the use of leading lines, framing elements, and the rule of thirds to create visually pleasing images.
   
   
6. Don't forget the details: Street photography often involves capturing the small details that make up the larger story of a scene. Look for interesting textures, patterns, colors, and unique features that can add depth and interest to your photos.
   
   
7. Be mindful of ethics: Respect people's privacy and boundaries be aware of local laws and cultural sensitivities when photographing in public places. 
   
   
8. Post-processing: Once you have captured your images, review and select the best shots for further post-processing. Consider adjustments to exposure, contrast, and color to enhance the mood and storytelling of your photos. Never add or remove anything from your photos. Image manipulation is never allowed in street photography!
   
   
9. Tell a story: Street photography is often about capturing moments that convey emotions, tell a story, or provide a glimpse into the human experience. Consider sequencing your images or creating a photo essay to convey a narrative or theme. 
   
   
10. Practice Patience and Persistence: Street photography requires patience and persistence to capture the right moments. Don't be afraid to wait for the right light, interesting subjects, or intriguing compositions. Keep shooting regularly, refining your skills, and developing your own style over time.

Remember, developing your own style in street photography is a continuous process that takes time, practice, and self-expression. Embrace your individuality, be true to yourself, and let your creative voice shine through in your street photos.

The photos in this article are some of my most recent. I took them last week at the Camden Market which is located in the trendy Camden neighborhood in London. Camden Market offers a bustling and colorful atmosphere with unique shops, street performers, a street food market, unique stalls, and diverse street scenes to capture. Camden Market is one of the most popular spots for street photographers in London.

*En svensk översättning av artikeln finns i kommentarsfältet





Text and Photo: Mikael Good