Hemester i Sverige 2020

På grund av corona-pandemin och att EU- och grannländer därför stängt sina gränser mot Sverige har många svenskar fått styra om sina semesterplaner och istället fått semestra på hemmaplan. 



Sedan den 13 juni är det tillåtet för dem som är symptomfria att resa inom landet. Detta beslut öppnade upp resandet och många började i alla hast att smida om sina semesterplaner. Ordet hemester blev snabbt ett modeord som spreds som en löpeld i tidningar och på sociala medier. Men hemester är inget nytt ord, det har i många år använts bland dem som valt att resa på klimatsmart semester med så lite klimatpåverkan som möjligt. I och med pandemin har ordet fått en bredare spridning. Hemester är ett så kallat teleskopsord som är sammansatt av orden hemma och semester.  



Det positiva med hemester är att fler upptäckt vårt vackra land. Men tyvärr upptäcker många varför många gärna bokar semesterresor till sydligare länder där det finns garantier för sol och värme. Sommarvädret i Sverige är minst sagt oberäkneligt. Även om det har bjudits på ett par dagar med sommarväder i juli har värmen och solen mestadels uteblivit, och himlen har stundtals stått vidöppen över alla soltörstande semesterfirarna.



Bilderna tog jag under min hemester i Båstad. Jag använde mig av en Fujifilm X-H1 och ett 18-135mm.




Text och foto: Mikael Good

"Svartvitt är fotografins sanna färg!"

Bildredaktörer och kommunikatörer som köper in bilder till olika publikationer efterfrågar ofta allmänna bilder på människor och miljöer. Därför kan det vara bra att inte glömma bort att ta den typen av bilder när man är ute på reportageresor. 




Jag tycker om att berätta med bilder och tänker ofta bildreportage när jag fotograferar. Därför är jag noga med att få med mig alla typer av bilder när jag är ute, och jag söker med varsam blick efter sådant som är värt att dokumentera. Det finns ofta en stor efterfrågan på allmänna bilder till artiklar och reportage och genom åren har jag fått många sådana bilder publicerade i olika tidningar och medier.



Tyvärr är det allt för sällan som jag får leverera bilder i svartvitt i Sverige. Det beror främst på att många svenska redaktörer och kommunikatörer inte förstått att "svartvitt är fotografins sanna färg" som Robert Frank uttryckte det! När jag levererat bilder utomlands är det sällan som de frågar om jag har bilderna i färg.




Bilderna i inlägget tog jag i södra Serbien i slutet av september 2018. Jag använde en Fujifilm X-T2 och ett 18-135.





Text och foto: Mikael Good

En smidig reportagekamera från Fujifilm

När jag är ute på reportageresor vill jag inte bära runt på för mycket utrustning, jag föredrar att ha med mig smidiga kameror och objektiv som levererar bra bildkvalitet och som tål lite påfrestningar.



Min kravspecifikation är hög. Kamerorna ska vara tätade mot damm och väta, gå att använda på 6400 ASA, och det ska finnas ett bra vädertätat inte allt för stort superzoom som gör att jag slipper byta objektiv allt för ofta. Skakreducering i kamerahuset är önskvärd och riktiga rattar och reglage står högt på önskelistan. De får inte heller vara allt för dyra, att försäkra kamerautrustning kostar pengar och ju lägre värdet är desto billigare blir försäkringen.



De senaste åren har jag använt kameror från Fujifilm och Sony på reportageresor till Balkan och södra Asien, men de har fallerat på en punkt eller annan. Högst upp på önskelistan för en reportagekamera stod Fujifilm X-H1. Men jag tyckte att den kostade för mycket för att vara en ”andra” kamera till min Sony A9, så jag fick nöja mig med en Sony A6500 istället.  A6500 levererade både film och stilbilder av allra högsta klass. Men handhavandet var tyvärr inte det bästa, och jag retade mig hela tiden på att den bara hade en inmatningsratt. Till sist vägde bristerna över och jag sålde kameran. 



Härom veckan fick jag möjlighet att köpa en Fujifilm X-H1 till ett riktigt bra pris. Efter ytterligare ett par veckors väntan fick jag tag på ett Fujifilm 18-135. I dag är Fujifilm X-H1 ett riktigt begagnatkap. När den kom ut på marknaden 2018 kostade den 19 000 kronor. Idag har den sjunkit rejält i pris och går att hitta från 5000-7000 begagnad eller från 9000 kronor ny. 



Två reportageresor har redan blivit inställda på grund av corona-pandemin och det ser tyvärr inte ut som om det blir några resor till Balkan eller södra Asien i höst. Förhoppningsvis kommer jag att kunna resa dit nästa vår. Klimatet i södra Asien stället höga krav på kameror och objektiv men jag vet att X-H1:an och 18-135:an klarar höga temperaturer och damm med bravur.



Fram till att världen öppnar upp sig igen, får jag resa iväg i tanken. Ett bra sätt att göra det på är att gå igenom gamla bilder, och en sådan här dag då regnet öser ned är perfekt för både bildredigering och resor i tanken. Bilderna i inlägget tog jag med en Fujifilm X-T2 och ett 18-135 under en reportageresa till södra Serbien i september 2018.






Text och foto: Mikael Good

Bildreportage – Kvällsmarknaden i Darjeeling

Att fotografera när det är mörkt är oftast svårt, det kräver ofta långa tider och stativ. Att fota människor i rörelse på natten är ännu svårare. Men med dagens imponerande ljusmaskiner går det att fotografera i miljöer där man tidigare gick bet så vida man inte använde blixt.






Den nordindiska staden Darjeeling är känd för att ha världens högst belägna järnvägsstation, sitt te och för sin kvälls- och nattmarknad. Den senare lockade mig, men innan jag gav mig ut i marknadsvimlet passade jag på att äta middag tillsammans med familjen på klassiska Pine Tree Hotel. Deras korianderdipp, som jag avnjöt tillsammans med nybakat naanbröd var fantastiskt gott, även deras Rogan josh fick klart godkänt. Mätt i magen gav jag mig ut i kvällningen för att dokumentera marknaden utrustad med ett ljusstarkt 35mm, samt en kompakt systemkamera med bildstabilisering.

Min vana trogen smög jag inte omkring och försökte inte gömma mig bakom kameran. Jag sökte aktivt kontakt och var öppen med vad jag gjorde. Precis som vid andra tillfällen i Indien fick jag vara med på en hel del selfies. Det var många som ville vara med på bild med ”den Skandinaviske vikingen”. En av karaktärerna i HBO-serien Vikings liknar mig och det bidrog säkerligen till populariteten. Jag har letat lite efter bilderna på Google, men har ännu inte sett några.

Något som slog mig under min vandring i Darjeeling var att det var så rent överallt. Faktiskt var det mycket renare än i Sverige. Förklaringen var att kommunen infört ett lokalt nedskräpningsförbud, och har nolltolerans mot nedskräpning. De som bryter mot förbudet kan räkna med dryga böter. Inte ens cigarettfimpar var undantagna från förbudet som de märkligt nog är i Sverige. Trots att jag letade hittade jag inget skräp. I andra indiska kommuner behöver man inte gå många steg förrän man hittar skräp.




När jag kände mig mätt på intryck och möten efter att ha vandrat runt på marknaden i ett par timmar styrde jag åter stegen till hotellet och den sköna sängen. Ett par timmar senare var det dags för uppstigning för vidare transport med taxi till Tiger Hill med familj och vänner för att titta på soluppgången som ska lysa upp bergskedjan Himalaya. Om vi hade lite extra tur skulle vi kanske få se toppen på Mount Everest, men det är en annan berättelse.

Bilderna i inlägget togs med en Sony A6500, samt ett Voigtländer Ultron 1.7/35mm ASPH med en Techart PRO Leica M – Sony E autofokus Adapter. Kameran hade inga problem med att hitta fokus i dunklet, och fokuseringen var i princip lika snabb som med dedikerade AF-objektiv. A6500 har märkligt nog bara en inmatningsratt, men med den här kombon kan jag göra som jag föredrar och styra bländaren på objektivet och tiden med inmatningsratten.

Text och foto: Mikael Good

En skandinavisk viking i Indien

Precis som mina förfäder tycker jag om att komma till nya miljöer och träffa nya människor. I december var jag i Indien med familjen och där fick jag mitt lystmäte. Jag fick med mig mängder av bilder, men på grund av mitt utseende fick jag även vara med på en hel del selfies.



Innan taxin kom och förde oss till Indira Gandhi internationella flygplats, passade jag på att gå ett extra varv i omgivningarna vid hotellet. Jag tog bilder och bytte några ord med människor som var på väg till sina arbetsplatser.



I och med att jag är öppen med vad jag gör och inte smyger runt hamnade jag i en del samtal och passade på att ta en del gatuporträtt på människor som rörde sig i området. Jag kallar mig själv inte för gatufotograf utan dokumentärfotograf. Jag tycker om att möta människor och dokumentera deras vardag, det gör att jag inte gömmer mig bakom kameran utan söker kontakt.

Det är inte ovanligt att jag själv får vara med på bild. I Indien var det vanligt att folk kom fram till mig och frågade om jag ville vara med på bild tillsammans med dem, jag sa ja vid samtliga tillfällen. En del fotografer är livrädda för att vara med på bild, men lika självklart som jag tar bilder på andra människor, lika självklart ställer jag själv upp på bild när någon frågar, är man inte beredd att ge ska man heller inte räkna med att få.

Vid en del tillfällen ville så många vara med på bild tillsammans med mig, att min dotter förvånat utbrast: ”Är du en kändis pappa?”. Förklaringen var enkel. Serien Vikings är populär även i Indien. I och med att jag har ett vikingalikt utseende (jag hade det långt innan serien började) och att en av karaktärerna i serien liknar mig ville många vara med på bild tillsammans med den gänglige skandinaviska vikingen.



Det folkmyller som jag mötte den 1 januari är som bortblåst. Alla New Delhis 14 distrikt har klassificerats som röda zoner. Det innebär att det inte är tillåtet att röra sig fritt eller resa, människor måste sitta i karantän i sina hem. Alla förskolor, skolor och universitet ska hållas stängda, likaså restauranger och biografer. Men kyrkor, tempel och moskéer får hålla öppet för ett begränsat antal utövare. Det är också tillåtet att besöka sjukhus, apotek och livsmedelsbutiker.



Jag vet tyvärr inte hur det har gått för människorna på bilderna. De flesta av dem överlevde på pengarna som de fick ihop varje dag. Idag har många av dem ingen möjlighet till försörjning. De som kan har tagit sig till sina hemorter, men de som inte har den möjligheten har valt att stanna kvar med förhoppning att staden snart ska öppnas upp, och att allt ska återgå till det normala igen.

Bilderna i inlägget har tagits med en Sony A6500 och ett 18-135mm objektiv.

Text och foto: Mikael Good