En helt vanlig onsdag

Jo, det har blivit en lite försiktig fortsättning på gatufotandet i hemstaden. Det händer kanske inte så mycket i stan på förmiddagstimmarna men efter 5 kilometers promenad i centrala Varberg fick jag ändå samlat på mig lite bilder. Kanske är det här urvalet mer av dokumentära bilder än renodlade gatufotobilder men det spelar inte mig så stor roll, det är en helt vanlig onsdagsförmiddag i Varberg. Och jag fick dagens motion, inte illa det heller.

 Fick du med smootien också, undrade farbror polisen glatt,

Sparbankshuset ska få ny fasadbelysning.

Väntan.

I säkert förvar.

Leverans på väg.

Cykelkaos.

Kanske blir det ett besök.

En snackis på stan.

1000 skattade riksdaler kostar den här parkeringen då tillstånd inte fanns att få stå på handikapparkeringen. Roligare kan man ha för pengarna.

Bänkad.

Ljushuvuden från Varberg Energi.

Världsberömda Varbergs kallbadhus.

Dagens blåsning.

Det trodde jag inte om mig själv!

För ett halvår sedan fanns det inte på kartan att jag skulle göra ett blogginlägg om gatufoto, en genre som jag aldrig ägnat mig åt eller ens tyckt varit särskilt spännande. Efter många års landskaps- och naturfotografering så varför inte testa att strosa omkring på stan likväl som i Åkulla bokskogar. Nu är det inte riktigt lika enkelt som det kanske låter och ser ut. Det är en sak att fotografera landskap, bokskog och vilda djur av olika slag. Djuren protesterar inte, de flyr möjligen fotografen. När människor för en kamera helt plötslig riktad mot sig kan det uppstå många olika reaktioner. Hittills har det gått bra, mestadels ett leende eller tummen upp. Men inte från alla, några väljer att se lite buttra ut, andra kan muttra något ohörbart och någon ilsknar till och säger att det är förbjudet och hänvisar till GDPR.

Nåväl, för att få lite tips och inte minst inspiration till mitt nya område anmälde jag mig till en gatufotofestival, Gothenburg Street Photo Festival. Den hölls under två dagar förra helgen i just Göteborg. För övrigt Skandinaviens första gatufotofestival. Tillsammans med 150 andra fotografer från både Sverige och utlandet bjöds det på föredrag i absolut toppklass och inte minst diskussionerna med övriga deltagare var väldigt givande.

Nu ska ni veta att gatufoto i en storstad är något helt annat än i ens egen lilla småstad Varberg, för att inte tala om svårigheten på min egen lilla hemort strax utanför Varberg, Tvååker. Medan inspirationen fortfarande satt kvar från festivalen blev det några timmars fotopromenad i Varberg denna undersköna höstdag. Varbergs torg är ett ganska säkert kort, där är alltid liv och rörelse och stora möjligheter till fotografering.

Definitionen på gatufoto är inte helt kristallklar enligt min mening och tenderar i många avseenden dokumentär fotografi. Så följande bilder kan nog sägas vara en mix av de båda. Och ja, jag gillar genren som ett uppfriskande avbrott och kanske, kanske får det en fortsättning.

Bokskogen om våren är oslagbar

Besöken i bokskogen duggar tätt. I sanningens namn ska sägas att de är dagliga, ibland till och med två gånger om dagen. Jag är så lyckligt lottad att det tar mig tio minuter med bilen så är jag i det skönaste av landskap och natur.

Det är att vara bortskämd, en vardagslyx som inte är alla förunnat. Fotomässigt är jag inte så förtjust i sommaren men höst, vinter och vår har bokskogen, just den här bokskogen är området som kallas Åkula Bokskogar, det mesta att erbjuda en natur- och landskapsfotograf. Ja, en naturälskare över huvudtaget för det sjuder av liv i bokskogsområdet med sin varierade biotop med sjöar, bäckar och kulturmarker. Som så många andra älskar jag våren kanske mest av årstiderna, det är då det mesta väcks till liv efter vinterdvalan. Så upplever jag min själv också, ljuset återvänder, solen värmer och fågelsången tar fart. Ja, våren för mig att leva upp på nytt och jag känner stor tacksamhet för varje gång jag får uppleva det. Här kommer i all enkelhet några bilder från veckans besök i bokskogen kring kring Öströö med det intilliggande sjöarna Byasjön och Ottersjön. 

Sippor, sippor, bara sippor.

Minusgrader, nordan och snö. April är april så det är som vanligt, typ. Det är också som vanligt med fotograferingen. Blåsippor, vitsippor och så den skönaste av alla, mosippan. Mosippan är underbart vacker, en raritet som är rödlistad. Härjedalen har förmånen att ha mosippan som sin landskapsblomma. Sipporna är fantastiska på att hantera aprilvädret. Den ligger lågt i snö och kyla men sträcker vällustigt på sig så fort solen visar sig. Själv har jag krupit runt bland sipporna, och trots det kyliga vädret, och njutit av blomprakten. En del av helgens skörd ser ni här nedan.

Belgiska hästkrafter

Vilken tur att jag frågade om jag fick gå in i hagen och fotografera de fina hästarna. De är så fina och kraftfulla ardennerhästarna. "Det får du gärna men det är inte ardennerhästar, blev svaret. Det är belgiska hästar."

De påminner väldigt mycket om ardenner och släktskap finns. Fem vackra och otroligt muskulösa hästar gick lugnt och betade i hagen. De besvärade mig knapps med en blick. 800-900 kilo inger respekt så då var med viss försiktighet jag närmade mig hästarna. Den belgiska hästen är känd för sin arbetsvillighet men också, tacksamt nog, sitt lugn och sin vänlighet. När jag skulle ta en närbild på en av hästarna hängde lite av manen ned framför och dolde ögat. Jag gick försiktigt fram till hästen, friserade till den något och tog mina bilder. Den rörde inte en min, tittade inte ens på mig. Sicken trygghet de utstrålar!

Hästägaren, Thomas Carlsson, kör aktivt i skogen med hästarna, sköter bland annat också Äskhults By samt har många köruppdrag   åt länsstyrelsen i Halland i olika naturreservat.

Det blir fler besök hos Thomas och hans belgiska hästar.

Här följer några av bilderna från timman i hästhagen.