Högsta utmärkelsen och en vinkelsökare

Vi höll årsmöte i Varbergs Fotoklubb helt nyligen. Det var ett speciellt årsmöte. Två av klubbens riktiga slitvargar hade bestämt sig för att efter nästan 40 år vardera med olika förtroendeuppdrag så var det dags att lämna över till nya krafter.

Dagen till ära fanns en representant, Toni Carlbrand, från Riksförbundet Svensk Fotografi på plats. Ingvar Glasell och Rolf Johansson har tidigare erhållit förtjänsttecken i både silver och guld Så vad göra? Standaret har tidigare enbart tilldelats klubbar och aldrig enskilda medlemmar. Men nu var det dags och det blev höjdpunkten på årsmötet. De båda lämnar dock inte klubben utan har andra uppdrag utan att just vara förtroendevalda.

Styrelsen fick tre nya ledamöter då också Folke Karlsson lämnade sitt uppdrag. Ny ordförande är Christer Larsson, en västgöte som acklimatiserat sig på Årnäshalvön norr om Varberg. Ska bli spännande att se vad han tänker sig med Varbergs Fotoklubb?

Hade en bedrövlig dålig fotodag i går och kom hem tomhänt från två mindre turer ute i skogen. Funderade länge i går kväll när jag lagt mig hur jag skulle lägga upp söndagens fototur och kom fram till en kamera, ett objektiv och stativ.

Det blev 200 mm Mickro Nikkor och så testade jag för första gången på allvar vinkelsökaren jag köpte i höstas. Det var som ett nygammalt sätt att fotografera, som att titta ner i pappas gamla Ikoflex (som numera pryder i glashyllan i finrummet) och det var en angenäm upplevelse och påminnelse om hur det var då. Tror minsann att jag fick en liten kick, det kändes som om det var lättare att komponera. Jag tror kanske att det är inbillning men det blev ett lugn över fotograferande som jag inte upplevt på ett tag.

Kanske försöker jag ursäkta köpet av vinkelsökaren, det var inte gratis om man säger så. Här är i alla fall ett par bilder från dagen och så den klassiska bilden från en avtackning.

Kalla formationer.

Under isen.

Ingvar Glasell och Rolf Johansson uppvaktas av Riksförbundets Toni Carlbrand med förbundets standar och blir de två första enskilda medlemmarna som erhåller den högsta utmärkelsen.

Värmande möten vid matbordet

Ska bevaka kvällens kommunfullmäktige i Varberg och missar därmed Fotoklubbens tisdagsträff. Det smärtar så dagens fotodos tar jag framför datorn med lite bildbehandling.

Tillbringade helgen på Mösseberg i Falköping. Där var det ett fantastiskt vinterväder med massor av snö, sol och finfina skidspår. Medan hustrun gjorde gemensam sak med hundratals andra och svischade fram i spåren hängde jag kameran runt halsen och gav mig ut på jakt efter vintermotiv. Jag stannade till vid ett fågelbord i skogen, vet inte om det möjligen är kommunen som sköter den fågelmatningen, och där var det minsann full fart. Och det är klart, termometern pekade på minus 13 grader så de små liven behövde energi. I takt med att solen började värma gick fotograferandet också bättre, fåglarna prioriterade mat framför att bry sig speciellt mycket om mig. Det blev ett par fina timmar och trots kylan kände jag mig varm inombords.

Entitan är en liten näpen en.

Blåmesen är en tuffing och alls ingen mes.

Domherren lyser alltid upp med sin närvaro.

En liten känsla av vår

Vintern biter sig fast men får allt svårare att stå emot. I dag var jag tillbaka i skogen, väl påpälsad då termometern visade på nästan tio minusgrader. Skogsvägarna är snorhala nu så broddarna satt på och smyga sig på något vilet låter sig inte göras.

Det blev några isbilder och en underbar fika i en glänta där solen stod på. Den värmde så gott att ytterjackan åkte av och det började droppa från klippvägens istappar.

Det är inte vår men det kändes i luften, på doften i skogen, och nog är småfåglarna lite kvittrigare än vanligt. Vårkänslor?

Isväggen.

Isen smälter.

Droppen.

Som en blixt försvann helgen

Jag gjorde ett undantag och valde havet framför skogen på helgens fototurer. Söndagens långpromenad från södra delen av Apelviken och runt Kåsa bjöd på riktigt, riktigt skönt vinterväder och ett väldigt fint fotoljus.

Men efter en hård arbetsvecka är två dagars lediget för lite tid att hämta nya krafter även om naturen är fenomenal på att ladda mina batterier. Nu när man är 61 + så vore lite mer ledigt att föredra framför ett femte jobbskatteavdrag.

I lördags tog jag turen till Getteröns naturreservat i hopp om att hitta några skäggmesar i vassarna. Det lyckades inte och jag tror inte heller där var några. Även om de i bland kan vara svåra att uååtäcka brukar de höras.

Vid Göingegården var det bra fart på vattnet i Himleån. Denna pärla till å som restaurerats så förtjänstfullt och numera klassas som riksintresse för naturvården.

Det var allt för idag och går kommande vecka lika snabbt som förra så är det snart helg igen.

Apelvikens badstrand roar även vintertid.

I väntan på våren.

Fästningen från Kåsa.

Himleån vid Göingegården.

Låt det vara vinter någon månad till

Har ni fått nog av vintern? Bortsett från en rälig elräkning och en igenfryst brunn på garageinfarten så gillar jag vintern. Särskilt denna med en lång period med ett rejält snötäcke även här på Västkusten. Det ger ypperliga möjligheter till fina vinterbilder.

Det senaste mildvädret har tyvärr tärt hårt på snötäcket och i granskogen är det snart barmark. Är det någonstans som snö gör sig riktigt bra är det just i granskogen. Det lyser upp den annars ganska så trista och sterila miljön.

Men visst, jag längtar också efter våren men det räcker om den kommer om en månad eller två.

Ett favoritmotiv som snart töat bort.

Det grönskar i granskogen.