Skön blandning av svartvitt och färg

Det är tvära kast i fotograferandet just nu. I min fotoklubb är det svatvitt som gäller några tisdagskvällar och det är ett spännande område att ge sig in på men inte riktigt så enkelt som man kanske kan tro. Ett tryck på knappen svartvitt i Lightroom förvandlar visserligen till svartvitt men kanske inte så mycker mer.

Jag fick snabbt lärt mig att det finns många sätt att nå en riktigt bra svartvit bild. Det går utmärkt bra i LR men också med presets som det finns många att hämta på nätet. Det går också att satsa en tusenlapp eller två för kompetenta Plugins till LR. Det senare får vara så får vi se om det svartvita intresset håller i sig.

Här kommer i alla falla ett par övningsbilder som är gjorda i LR där det finns en hel rad färdiga förslag. Att välja det av dessa man tycker bäst och sedan dra lite ytterligare i spakarna gav ett resultat som jag tills vidare är nöjd med. 

Jag bor strax intill ett större bokskogsområde som jag är flitig gäst i. Oftast handlar det då om att fotografera den skira grönskan om våren eller de fantastiska färgerna om hösten. Det här är en färgglänsande höstbild som jag tycker gör sig väldigt fint så här också.

Här har blåsippan och dess omgivning mist sin färg men jag tycker det blir en ganska spännande bild i sin enkelhet. Hur som helst är det väldigt roligt att göra om bilderna till svartvitt, det blir en helt ny bild och får mig att se på bilder på ett annat och nytt sätt.

Det kanske är lite nyttigt för bildseendet att i bland arbeta i svartvitt?

Den närmaste veckan är det dock färg som gäller. En veckas fotoresa till Innerdalen i Norge väntar tillsammans med ett gäng på ett 20-tal andra fotonördar från Västsvergie. Så på lördag natt vid 2-tiden hämtar jag gode vännen Christer Larsson i Årnäs för en 90-milafärd norrut. Förväntningarna är högt ställda och det ska bli så otroligt kul - och skönt med en semestervecka tillsammans med likasinnade i vacker miljö. Som den på bilden ovan när hustrun och jag tillsammans med några goda vänner vandrade från Vakkotavare till Abisko.

Det vädret vi hade då får gärna gå i repris kommande vecka. Vill det sig väl kan det bli ett blogginlägg eller två under veckan. Trevlig helg på er alla!

En eftermiddag på blomsterängen

Det blev lite sommar till slut och väder för värmeälskande fjärilar. Så gott att få tumla runt i den fina blomsterängen som sjuder av liv. Fjärilarna, humlorna och bina trivs och samlar nektar och den seglivande halsinfektionen är för en stund som bortblåst.

Nu när gräset har vuxit sig högt är de inte så lättfångade men den låga solen bidrar till spännande kompositioner och varför ska allt vara kristallklart? Citronfjärilen är talrik och bjuder på många möjligheter. Blomsterängen inbjuder till ro och fjärilarna behöver inte jagas, det är bara att vänta så sitter de strax på en blomma på lagom avstånd.

Många arter fladdrar förbi, några är stora som dasslock som någon av pärlemorfjärilarna medan den här guldvingen är betydligt mindre. Men så otroligt vacker med en makalös lyster på vingarna. 

Det är fantastiskt att se dessa små underverk och med vilken hastighet de flyger över blomsterängen för att plötsligt slå sig ned för att suga i sig lite nektar.

Här är dasslocket jag nämnde. Säkerligen 6-7 centimeter i vingspann. De slitna vingarna påminner om att sommaren går mot sitt slut.

När jag djupt försjunken i tankar tar mitt kaffe fladdrar det till vid sidan av mig. Jag hinner med ett par bilder men vet inte mer än att det är en fjäril jag fotograferar. Fjärilsboken är utlånad så den som vet vad för fjäril det är får gärna berätta.

Först förvånad sedan mycket ledsen

Här om dagen när jag på väg till redaktionen efter ett jobb satt där plötsligt en kattuggla mitt på vägen. Jag hade kört i motsatt riktning en halvtimma tidare utan att se något särskilt.

Inte långt från platsen går en teleledning över vägen, kanske har den kolliderat med den funderade jag. Den flyttade sig inte när jag gick emot den men följde mig med vitt uppsärrade ögon och glasklar blick när jag gick bakom den för att ta tag i den och lyfta in den till en säkrare plats i skogen.

I kanten av skogen låg en liten risbröte och där kravlade den in. På hemväg från jobbet samma kväll svängde jag förbi och då satt den fortsatt på samma plats. Jag hade ju en sådan stark önskan att den skulle vara borta, flugit i väg till sitt hem, kanske sina ungar. Senare samma kväll tog jag ytterligare en sväng förbi och då hade den förflyttat sig till en gren och satt en knapp halvmeter ovan marken. Det var ett gott tecken men jag började misstänka att den skadat någon av vingarna och inte kunde flyga. Jag tog några bilder och lämnade den i fred i hopp om att det var sista gången vi sågs.

Tyvärr var det inte det. I lördags förmiddag låg den död intill risbröten. Det gjorde mig mycket ont och jag har varit mycket ledsen för detta över helgen. Naturens villkor är i många stycken mycket grym, jag vet det men lider ändå otroligt mycket när jag ser djur på ett eller annat sätt lida.

Min kattuggla lider inte mer, det kan jag åtmonstone vara glad för.

Ett grått, trevande försök

Förra året fick jag en kurs hos Patrik Larsson i landskapsfotografering i present av min kära hustru. Den hölls på Ramvikslandet i Bohuslän och på programmet stod bland annat fotografering ute på klipporna med vattnet mjukt svepande in över klippor och stenar. Underbara bilder som så ofta visas på Fotosidan.

Jag tvingades tyvärr lämna återbud till kurshelgen på grund av sjukdom men de där bilderna har fastnat på min näthinna och med tanken "Sådana bilder vill jag också kunna ta". Så jag bestämde mig för att göra ett försök på egen hand och började leta efter filter.

Det visade sig inte vara så enkelt att få tag i de gråfilet inklusive hållare och anpassningsring som behövs. Efter mycket sökande runt om i fotobutiker lyckades jag till slut hitta lite prylar på Kaffebrus. Dessutom till rimligt pris för mitt experiment.

Så i kväll gav jag mig ned till Galtabäck och havet i hopp om att jag skulle få till något som påminner om det jag sett på FS. Det gick så där. Havet, som jag vid flugfiske uppskattar håller sig lugnt, gjorde precis det. Kvällen var som ägnad åt flugfiske men nu var det inte spö som vilade över axeln utan kamera och stativ med tillbehör.

Nåväl. Jag gjorde några försök och fick till slutartider på två till tre sekunder och något lite går det att ana effekten jag var ute efter. Det var en rolig, inspirerande kväll därute i min ensamhet men jag behöver nog ett gråfilter till för att få till det ännu bättre. Och en kurshelg!

 Nästa gång åker jag till Apelvikens klippor eller Gubbanäsan på Getterön.

Så här slutade kvällens övning.

PS Förälskelsen till stativ och vinkelsökare är hetare än någonsin DS

Jag är djupt förälskad

Det är kul och inspirerande när ett blogginlägg leder till vidare diskussioner. I förra inlägget lovordade jag min nya vinkelsökare. Det blev gubbvarning på den hyllningen men jag fortsatte och vid vårt tisdagsmöte i Varbergs Fotoklubb lyfte jag fram en annan hjälpreda som jag håller lika högt - stativet. Ny gubbvarning utfärdades och möjligen med rätta.

Men det hjälps inte, utan stativet blir det suddigare i mitt bildarkiv, så är det. Den här bilden är inte så märkvärdigt bortsett från att det är en ful rackare som är modell men hyfsat skarp och med lite skärpedjup. Den är tagen med 200 mm mackro, 1/30 sekund, bländare 11 och på 400 ASA.

Och stativ.

Men jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag hade önskat att kunna ta bilden på frihand med bibehållen skärpa för visst är det lite omständligare med alla tillbehören. Och ett och annat motiv hinner dessutom fösvinna innan allt är riggat.

Trots det, jag är djupt förälskad i min vinkelsökare liksom mitt stativ och vårdar dem ömsint.