...och då var jag här igen.

Redan dagen därpå var jag tillbaka till min lilla fotografiska miljö. Även den här gången på eftermiddagen. Min lättja och tillika ohågsamhet att kliva ur sängen i tid för att kunna dra nytta av tjänligare ljusförhållanden, satte också denna dag käppar i hjulen. Hur det nu än föll sig var jag nu åter på den plats som för tillfället utgör min fotografiska värld.

Den här eftermiddagen blåste den mer än dagen före. Vinden drev på vågorna  på helt annat sätt än under gårdagen. Resultatet blir ett hetsigare, aggressivare hav. Inget nytt i och för sig. Havet är aldrig detsamma från en dag till en annan. Inte ens en timme från en annan. Ibland är skillnaderna stora, ibland är det knappt synbara skillnader. Det kan vara gradförskjutningar i nyanserna. Det går inte att precisera vad det är som skiljer bara att det skiljer sig jämfört med för bara en timme eller två sedan.

#2

Vågornas eller rättare vissa vågors kraft skapade motiv som inte annars förekommer. Jag står länge här på samma ställe och försöker fånga dessa vågors väsen och levnad och de avtryck de lämnar efter sig. Den här dagen har jag lämnat min 24-70 därhän och istället anammat min 70-200. Det är med det objektivet jag idag närmar mig och utforskar mitt lilla fotografiska landskap.

#3

Med det objektivet kommer jag närmare och kan se hur vågen inte bara slår emot klipporna med kraft utan även hur den piskar ner över den nakna stenen i ett mikrohällregn.

#4

Givetvis får jag svårt att motstå möjligheten att använda ett 10-stops ND-filter. Mest bara för att se skillnaden mellan ett 4-stops och ett 10-stops. Filtervalen ger olika stämning från ett och samma ställe. Återigen kan jag med hjälp det filter jag väljer att använda styra uttrycket. Det handlar hela tiden om medvetna val.

#5

Väl vid datorn några dagar senare prövar jag med konvertera några av bilderna till svartvitt. I den svartvita bilden kan jag förstärka vågen som fenomen och effekt på ett helt annat sätt.

#6

TheInvisibleJackal

Samma ställe, samma plats

Jaha, då var jag tillbaka igen till samma plats som i mitt förra inlägg. Förutsättningarna är samma. Hälsporren styr hur mycket jag klarar av att röra mig i kombination med envishet och dumhet. Bara en liten bit till, sen kan jag stanna och börja se om jag kan få någon bild eller inte.

Den här gången är det lite mer vågor. Ganska så långa, lugna vågor. Precis som vid de flesta gånger jag är ute vid havet har jag med mig mina filter.

#2

Jag gillar att stå och pila med filter och trådutlösare har jag upptäckt. Och just nu med nedsatt mobilitet passar det utmärkt att arbeta på det här sättet i mitt fotograferande.

#3

Fördelen med här platsen som jag kan ta mig till är att det finns olika miljöer inom bara några stegs avstånd. Den här vyn återfinns bara man vänder sig om i förhållande till hur jag står i den förrförra bilden.

#4

Det som också fascinerar mig på den här platsen är de miljöer som platsen innehåller visar på vilka olika sätt havets rörelser tar sig i uttryck. Dels det naturliga uttrycket, som jag försökt fånga i de första bilden och dels i de uttryck som jag försökt skapa genom att styra vilken slutartid jag vill använda för att skapa något som i egentlig mening inte går att se med blotta ögat utan kan bara anas.

#5

Det är nytt för mig. När jag började fotografera med filter för något år sedan drygt var det i princip bara 10-stops ND-filtret som gällde, men när fascinationen över 30 sekunder långa slutartider har släppt sitt grepp är det oftare 6-stops eller 4-stops filtret som jag använder. Det är inte längre den långa slutartiden i sig som jag är ute efter utan mer den slutartid som kan hjälpa mig att fånga det uttrycket jag är ute efter.

#6

Det är här det blir spännande eftersom det är inbegriper en process av försök, lärande och utvärderande. Och eftersom jag ännu inte är på det klara med hur jag vill uttrycka havets rörelser rent fototekniskt släpar kompositionsbiten efter. Det gör inget för när jag väl är på det klara med vilket uttryck jag föredrar kan jag koncentrera mig mer på kompositionsbiten. Det är som att lägga ett pussel. Man fogar en bit till en annan och ytterligare bitar och framträder något som de enskilda pusselbitarna inte kunde ge någon föreställning om, men väl tillsammans.

TheInvisibleJackal

En eftermiddag vid havet

Jag hade en ledig eftermiddag en måndagen för nästan två veckor sedan. Då jag inte varit nere vid havet på ett tag, tog jag körde ner för att se hur det stod till. Det var kanske inte den vackraste av dagar och den annars så vita snön jag sett täcka landskap, träd och grenar på ett intagande vis förhöll sig bara skitig och allmänt ful. Så är det när vintern ska ömsa skinn och bli till vår.

#2

#3

#4

Till och med istapparna som jag kunde se vid en del stenar var smutsiga och såg allmänt hängiga ut.

#5

#6

#7

En gråtrut stod borta i tankar. Jag höjde kameran och tog ljudlöst en bild - KA-PLANG.

#8

Gråtruten fick spel och började veva med vingarna.

#9

En knölsvan simmade förbi undrande om jag var något att akta sig för eller inte.

#10

Några gräsänder stod på en klippa och lät sig emellanåt översköljas av någon våg. Jag styrde stegen mot bilen och körde hem till lite te och några nya böcker i läsfåtöljen.

TheInvisibleJackal

På stranden

För ett antal år sedan byggdes en permanent gångbro över Genevadsån så att man kunde ta sig ut till Gullbrannastranden även när det inte var badsäsong. Den gamla träbron plockades ner under hösten för att sättas upp igen lagom till våren. Jag vet inte riktigt varför, men det var säkert någon vits med det. Om jag minns rätt saknade den gamla träbron räcke. Trä kan bli rätt halt så för att undvika att hela sällskap trillade i ån tog man hellre bort bron under en del av året. 

Det här inlägget är en direkt fortsättning på det förra inlägget. Det egentliga målet med den utflykten var Gullbrannastranden. Den här stranden erbjuder fina vyer ut över Laholmsbukten. Om man man vill kan man gå på stranden hela vägen ner till Lagaoset. En promenad på drygt fyra kilometer. Det var inget vi tog oss för idag utan vi gick en bit norrut på stranden mot Genevadsåns mynning. 

När jag går så här vid havet är det ofta nere vid vattenbrynet som jag går för då kan höra vågorna rulla in på stranden. Havet är aldrig detsamma. Det ser annorlunda ut dag från dag. Det är det som är så fascinerande och gör att jag aldrig tröttnar på det. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Cirkeln är sluten. Tid att åka hem.

TheInvisibleJackal

Nya saker att lära sig

I början av året köpte jag ett ND-filter som jag tänkte att jag skulle försöka mig på att testa vid något lämpligt tillfället. Jag åkte till havet en sväng igår eftermiddag för att ta lite bilder med långa exponeringar. Väldigt roligt måste jag säga och det blir säkert en tur till samma ställe ikväll. Jag såg en del tänkbara kompositioner när jag packat ihop och gick därifrån. Jag skulle tro att nu så här i början är jag troligen mer koncentrerad på att försöka förstå och lära mig tekniken. När den väl sitter så kommer troligen också bildtänkandet mer in i sammanhanget. Hur som helst här är några av mina första försök med långa exponeringar med hjälp av ND-filter.

TheInvisibleJackal