Kinnekulle IV - Österplana naturreservat

Käringtand

Sista anhalten innan det var dags att köra hemåt blev Österplana hed och vall. Här växer det en del orkidéer och den vi var främst intresserade av var flugblomstret. Det är långt ifrån den öländska mängden vad beträffar orkidéer, men nog fanns det allt en del och andra örter också. 

Mätta och belåtna efter att ha ätit lunch kände vi oss behagliga till mods och strövade runt lite på måfå. Trivdes med det fina vädret och den omgivande naturen. Dock med viss försiktighet eftersom en del orkidéer är tämligen små och lätta att missa om de inte har en särdeles iögonfallande färg. 

#2

Flugblomster

Flugblomstret är en av dessa orkidéer som är lätt att bara gå förbi då det ovanifrån inte ser mycket ut för världen. Under sin växtfas är det dessutom i början bara dryga decimetern.

#3

Flugblomster

I mitt tycke är flugblomstret en av de intressantare orkidéerna och en av mina favoriter bland dem jag hitintills sett.

#4

Darrgräs

Hur många lägger märker till gräs annat än som hemvist för potentiella fästingar och andra obehagliga kryp. Gräs kan vara väldigt fascinerande om man tar sig tid att titta på det ordentligt.

#5

Darrgräs

#6

Getväppling

#7

Puktörneblåvinge

Bäst vi satt där beundrade örterna i vår omedelbara närhet fick jag syn på några blåvingar som snodde runt varandra i luften för att sedan slå sig ner i en liten buske.

#8

Puktörneblåvinge

#9

Puktörneblåvinge 

Troligen rörde det sig om några hannars uppvaktning av en hona. Jag följde skådespelet och fotograferande när tillfälle gavs.

#10

Puktörneblåvinge

#11

Puktörneblåvinge

"Vafalls!? En voyuer! Vi drar!" och så lämnade blåvingarna platsen. Lyssnade man riktigt noga kunde man höra ett lågmält svärande under deras bortflygande.

#12

Grön ängsgräshoppa

Jag tyckte att jag som barn i början av 70-talet såg fler gräshoppor och vårtbitare än vad jag gör nu. Kanske för att vi barn var mycket mer ute i naturen. Den var vår lekplats. 

#13

Kanelros

#14

Gul fetknopp

#15

Sankt Pers nycklar

#16

Innan vi bestämde oss för att det var dags att leta reda på bilen satte vi oss i skuggan av ett träd och plockade fram lite fika. 

TheInvisibleJackal

Kinnekulle III - bland ramslöken

På vägen till växtplatsen för Guckusko körde vi genom Munkängarnas naturreservat. Det lyste vitt mellan träden och en nedvevad bilruta bekräftade att här växte det ramslök så det stod härligt till. Då reservatet låg förhållandevis nära la vi det på minnet för att återvända efter att vi besökt guckuskorna.

#2

Ramslöken växte bland fina gamla träd. Vilket fick mig att istället för närbilder på ramslöken; även om det blev någon det också, att koncentrera mig mer på miljöbilder med träden som huvudinslag. Givetvis ackompanjerade av ramslöken. 

#3

Doften från alla den här ramslöken var bedövande. Skulle jag äta en macka nu skulle den säkert mest smaka ramslök även om den bestod av ost och skinka.

#4

#5

#6

Som små stjärnhopar är ramslökens blomknippen.

#7

Gurkspindel?

En liten grön spindel. Skulle kunna var en s k gurkspindel. Den smälter oavsett  väl in ibland ramslöken.

#8

Man kan tro att vi vandrar vida omkring i reservatet. Det gör vi icke. Min fru som är en hängiven makrofotograf rör sig med samma hastighet i terrängen som en sengångare. Dock med den skillnaden att det inte växer någon mossa på henne. Och eftersom träden inte springer iväg har jag inte heller speciellt brått. Det här gör vår gemensamma fotoutflykter till trivsamma tillställningar i långsamhetens lov. 

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Lukten till trots. Det började suga i tarmen. Lunchdags, men inte här. Vi bestämde oss för att inta den någon annanstans. 

#15

#16

#17

TheInvisibleJackal

Kinnekulle II - Guckusko

Jag känner till en växtplats på Öland där det växer Guckusko, men det är bara knappt en handfull. Jag har förstått att norröver är den vanligare och en av platserna där den växer mer talrikt än på Öland är just Kinnekulle. Att hitta den här växtplatsen och fotografera guckusko var den här lilla resans huvudmål. I mitt förra inlägg sa jag att det var en långhelg, men nu när jag tittar tillbaka på bilderna minns jag det rörde sig om endast en övernattning. Vi gick således upp redan vid halvfem-tiden för att hinna med att packa ut i bilen för att börja den här långa dagen med att hitta till guckuskorna. Vi hade valt att gå upp tidigt då parkering vid växtplatsen inte var särdeles stor. Det kanske fanns plats till tre - fyra bilar på sin höjd och eftersom det kanske kunde vara fler som var ute i samma ärende som vi var det lika bra att vara där tidigt. Dels för att få en parkering och dels att kanske få en stund med guckuskorna på egen hand.

#2

På vägen till guckoskorna sprang det närmare tio dovhjortar över vägen och jag räknade till nästan 30 ute på olika fält. Detta  under lite drygt en mils bilkörning.

#3

Vi var först på plats och efter en liten vandring på en stig kom vi fram till växtplatsen. Den syn som mötte oss går knappt att beskriva. Det var mängder av guckusko. Det var nästan bisarrt med tanke på vår tidigare öländska erfarenhet av guckusko. Precis som på Öland var växtplatsen inhägnad och man man fick avnjuta blommorna utanför denna då guckuskons rötter är känsliga för tramp.

#4

#5

#6 

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

Det blev under några timmar; hur många, vet jag inte, en hel del bilder. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi var som trollbundna. Under nästan hela tiden var vi själva där. Endast ett annat par som snabbt gick runt och tog några mobilbilder var där en kort stund. Ibland vet jag inte om när man är ute så här med sin kamerautrustning med stativ och allt, på något sätt skrämmer undan andra som också vill fotografera på den platsen. Det är som om ens kamerautrustning och hur man hanterar den gör en del obekväma. Än värre är om allt är uppställt och jag bara står där, men jag fotograferar inte d v s jag trycker inte kamerans avtryckarknapp. Varför gör jag inte det? De uppträder då ofta som om de av misstag har råkat klampa in i en filminspelning. De hastar iväg nästan på en gång när de har kommit och de har trots kommit av en anledning. Allt med jag bara står där och hoppas att det ljus som fanns alldeles nyss ska komma tillbaka. En del bryr sig ett dugg och börjar prata. Vilket jag inte har något emot. Andra däremot nästan smyger med att de vill ta en bild av något som de tycker om, något som de vill ha med sig ett minne ifrån. För att sedan smyga undan. Rädd för att störa. Jag kan delvis känna igen mig det här. Om jag t ex går in i en musikaffär plockar jag ogärna ner en dyr elgitarr. Vad ska jag med mina kunskaper om max tre ackord och där ett av det kanske inte ens är ett ackord göra med en sådan gitarr. Nä, då låter jag hellre bli. Att bara stå och hålla i den känns dumt. Låter det bekant?

TheInvisibleJackal

Kinnekulle - ankomst

Efter några veckor sjukskrivning är jag åter på banan igen. I varje fall delvis. Jag  opererade ett ljumskbråck i början av oktober. Operationen gick bra. Jag klarar mig utan morfin nu; tack och lov, mår inte särskilt bra av det. Vanliga värktabletter fungerar alldeles utmärkt. Är väl mest stel känner jag. Får var lite försiktig med vad jag lyfter den första tiden. Kamerautrustningen får ligga och gona till sig ett tag till i ryggsäcken. Personligen tycker jag nog att det var rätt så perfekt att bli opererad så här års. Snart är november här och då brukar jag sällan ta fram kameran särskilt ofta. Kommer det snö sedan i december kan den åka fram, annars inte då heller.

#2

Jag har en drös med inlägg som ligger och väntar. Vet inte riktig varför jag kommit efter så mycket just i år. Var i och för sig rätt dålig årets första kvartal. Det hänger med känner jag. I början av juni for vi till Kinnekulle över en långhelg. Vi hade hittat ett fint boende ute på landet. Efter att ha pratat lite med det trevliga värdparet tog vi en liten promenad i omgivningarna.

#3

#4

#5

Tillbaka till boendet fick jag syn på en flock dovhjortar. Fantastiskt tyckte jag. Mannen i värdparet var inte lika begeistrad. Han upplevde dovhjortarna mer som ett plågoris som åt upp inte bara grödorna utan även tillintetgjorde allehanda försök att få till en prunkande trädgård. Han såg helst att jag använde gevär istället för kamera på dovhjortarna.

Han berättade att på hösten kunde det vara uppemot 200 dovhjortar på ett fält alldeles i närheten. De tar kanske 5-6 minuter att gå dit. 

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vi hade inte kört till Kinnekulle för dovhjortarnas skull. De blev; som jag ser det,  en bonus. Nu var det dags att krypa i säng för att orka gå upp i gryningen. 

TheInvisibleJackal

Hemmavid

Förr om åren gick jag ofta en slinga i vårt bostadsområde. Med mig hade både handkikare och kamera. Jag hoppades kunna få syn på olika fågelarter att kryssa och kanske till och med fotografera. Jag såg väl en del arter. Fotograferande av desamma var inte lika givande. Mestadels blev det bilder i kategorierna - fågel i skyn, fågel bakom gren eller bladverk. Dock var det under de här promenaderna som ett slumrande fotointresse sakteliga väcktes. Samtidigt; vilket är lite märkligt, när jag tittar tillbaka, började mitt skådarintresse avta. En process som skulle ta flera år i anspråk. Och en period samsades mitt växande fotointresse med mitt avtagande skådarintresse. Tills en dag jag slutade ta med mig kikaren ut. Kameran var det jag föredrog ta mig ut först och främst. Det var genom kameran som mina naturupplevelserna växte sig starka.

#2

Husfluga.

En av anledningarna till jag ville ta en promenad längs den slingan var att jag var nyfiken på hur förhöll sig med insekterna längs med den. För ett 10 - 15 år sedan då jag gick den regelbundet flera gånger i veckan upplevde jag att det förekom en rad olika fjärilsarter för att bara nämna ett exempel. Hur var det nu? En enda tur kan givetvis inte mäta sig med med återkommande besök under längre perioder, men det kanske kan ge en liten fingervisning.

Jag gick därför relativt sakta för kunna ge akt på diverse insekter. Även om jag inte kunde fotografera dem gjorde jag mentala anteckningar. Vilket visade sig vara kanske enkelt av den anledningen att var verkligen ont om insekter. En skrämmande känsla. Den första jag såg var den husflugan.

#3

#4

Puktörneblåvinge

Tidigare under promenaden hade sett en gräsfjäril och en citronfjäril, men det var också allt. Den här blåvingen blev den tredje arten. Förr kunde jag se flera arter blåvingar, olika pärlemorfjärilar, guldvinge, påfågelöga och nässelfjäril samt någon enstaka gång till och med sälgskimmerfjäril. Antalet fjärilsarter är betydligt färre nu.

#5

Puktörneblåvinge

#6

Strandiris.

#7

Röd flickslända

Jag skulle tro att de flesta av oss fascineras av troll- och flicksländor. Deras storlek och utseende gör dem till tacksamma motiv.

#8

Schackbrädspiga

På ett blad fann jag den här lilla nyckelpigearten. En ny bekantskap. Jag kan mycket väl ha sett den tidigare, men missat den. Genom att gå riktigt sakta

#9

Rovfluga.

TheInvisibleJackal