Uppe på toppen

Efter övernattningen på Hotell Havanna i Varberg for vi vidare mot Borås. Vi besökte Abecita ute vid Knalleland. Det brukar vara intressanta utställningar där och så var det även denna gång, bl a en med Claes Grundsten. Efter en natt på ett centralt beläget hotell vände vi kosan åter hemåt. Det hade inte blivit något fotograferande i Borås. Inte för att det saknades motiv utan mest för att jag helt enkelt inte klarade av att ta mig runt på återupptäcksfärd i centrala Borås. Det får vänta till en annan gång. 

Istället siktade vi in oss på någon fotogen plats vi kunde stanna till vid på hemvägen. Innan vi lämnade hotellfrukosten hade vi spanat lite på olika naturreservat som kunde finnas längs färdvägen. Vi fastnade då för Hyltenäs kulle strax sydväst om Kinna. Den sista biten upp till reservatets parkering gick brant, slingrande uppför. Möjligheterna till möte var få och inte helt enkla. Vi tog oss dock upp utan problem med möten. Och det är alltid lika skönt.

#2

Kullen var ett populärt utflyktsmål märkte vi strax och med den utsikten som uppvisades var det inte konstigt. Medan frun kröp runt på backen och fotograferade vitsippor, plockade jag fram stativet och hängav mig landskapet. 

#3

Det var utsikt åt alla håll. Den här enen på bilden ovan lockade mig en del, men det var inte helt lätt att få ihop till en komposition med den. Till en början satt det en barnfamilj och hade picknick vid borden och de kunde jag ju inte gärna jaga bort även om ljuset just då var bra. Utan det blev till att stryka runt i buskarna ett tag tills de var klara och lämnat platsen. Innan några andra spekulanter på fikaborden anlände, tog jag snabbt några bilder. Är väl inte helt nöjd med att behöva ha med fikaborden i bild, men att välta dem över stupet var uteslutet av flera skäl. Visst det är trevligt att sitta och fika med en vacker utsikt, men tänk på oss fotografer innan ni placerar ut diverse fikabord här och var i landskapet har jag tänkt på en och två gånger.

#4

När vi var mätta på Hyltenäs kulle återstod nerfärden. Uppför hade vi sluppet att möta någon, men nedför mötte vi en bil av den större modellen på ett ställe där det till sist blev så att denna bil vackert fick backa; ity en stor stor bil äga företräde anser många, en liten bit bakåt till en plats där det var möjligt för oss att passera varandra. Vi hade ingen möjlighet eftersom en lämplig mötesplats låg längre bort någonstans. 

TheInvisibleJackal

Om inte hade varit så...

Från början hade vi ta en liten minisemester till Ramvikslandet i skiftet april-maj, men efter närmare studium av området så kom vi fram till att det blir mycket att ta sig fram till fots, vilket för närvarande inte tillhör mina starka sidor. Har fått två behandlingar med stötvågor och ska få en tredje om några veckor. Enligt uppgift ska läkningen eller vad man kalla det för ta ca tre månader. Förhoppningsvis är nog säkrast att tillägga.

Om det nu inte kunde bli Ramvikslandet fick det bli något annat. 

#2

Vår lilla minisemester inleds med en natt på Hotell Havana i Varberg. Anledningen till detta är vi bokat konsertbiljetter till en konsert i Varberg. Den första på ett par år. På vägen upp till Varberg svängde vi in till Bengtesgårdes äng för att ta lite fika och kanske ta någon bild eller två. 

#3

Precis som på många platser nu var det oerhört gott om vitsippor vid Bengtesgårdes äng.

Kan berätta att konserteten senare på kvällen i Varberg var fantastisk med härlig stämning. Det var en konsert med Thorbjörn Risager & The Black Tornado. Dansk bluesdynamit.

TheInvisibleJackal

April i Småland

Vid påsktid gjorde familjen en visit till mina föräldrar i Småland. Jag hade med mig kameran mest av gammal vana. Hade inte direkt några planer på att stolpa iväg någonstans med min hälsporre, men det kändes på något sätt dumt att inte ta med den. 

Ett 50-tal meter från deras hus finns det en liten hage, som längre fram brukas av ett obestämt antal får med tillhörande lamm. Dock icke än i år. Kanhända fåraktiviteten å denna hage ligger i träda detta år. Kanske har ulven slukat dem allesamman.  Eller så må de ha flytt fältet eller kanske blivit befriade av  ULL (Universal Liberation of Lambs).

Till den här lilla hagen lockades jag att ta med mig kameran av en stare som kikade ut från ett hål i ett träd på starars vis.

#2

Ett litet stycke längre fram var det möjligt att ta steget in själva hagen, vilket jag gjorde och den bäck som rinner igenom hagen fick därigenom också ett annat intresse från min sida. Även om jag ofta tyr mig till vattendrag ock liknande i min fotografering är det inte alltid som det vatten som kommer min väg fångar mitt omedelbara intresse.

#3

Jag följde sagda bäck motströms för att se vad det kunde ge. Den var inte bredare på sina ställen att jag kunde ta ett kliv över utan större besvär och ta en annan väg som till synes lättare väg tillbaka än den jag först anträdde. 

I denna min utforskargärning i det lilla kom jag uppå ett litet vattenfall. Stativet hade jag inte med mig. Det låg hemma. Genom att välja lägsta ISO och en riktigt liten bländare kunde jag få till en hyfsad slutartid som jag förmådde expediera på frihand med telezoomen. 

#4

Ackompanjerad av det trivsamma porlandet fortsatte jag mitt lilla utforskade.

#5

#6

Att stå och följa vattnets väg var lätt hypnotiserande. 

#7

Väl åter i föräldrahemmet såg jag en nötväcka sitt i trädet utanför köksfönstret. På vinst eller förlust tog jag en bild genom fönstret. Kanske inte den snyggaste av bakgrunder, men nötväckan slog an stilfull pose trots det.

TheInvisibleJackal

Vid ett vattendrag.

Med en hälsporre: dock under behandling, är mina möjligheter för tillfället något begränsade vad gäller min förmåga att kunna ta mig runt i landskapet för att hitta det jag vill fotografera. Jag får välja något i närområdet i förhållande till vad bilen står parkerad. Det får inte vara för långt bort för jag ska efter avslutat fotograferande också hjälpligt kunna ta mig tillbaka. Det här är ingenting jag tidigare haft att ta hänsyn till. En ny och smått irriterande situation. Jag är van att kunna gå dit jag vill utan större åthävor. Urvalet miljöer blir så mycket mindre nu och i viss mån enformigare, men jag får helt enkelt se det som att jag har ifall möjligheten att kunna vara ute och fotografera igen och det är alltid något.

#2

Den här eftermiddagen, den första helgen i april, har min fru och jag tillsammans med en kompis från fotoklubben åkt till Grevie backar på Hallandsåsens sydsluttning. Min fru och fotokompisen för att fota backsippor. Och jag något inom lagom gångavstånd från parkeringen. Att ge sig upp i backarna kändes för min del inte som någon större idé utan jag koncentrerade mitt fotograferande till miljön runt ett mindre vattendrag som jag tidigt fick ögonen på.

Jag ställer upp mitt stativ och tänker att här är ett utmärkt tillfälle att fokusstacka. Sagt och gjort. Hemma sedan när jag sitter med LR ser jag att jag glömt bort att molnen på bilderna som jag fokusstackat har rört sig en bit på varje enskild bild. Alltså ingen idé ens att bry sig om slå samman dessa bilder då molnen bara skulle ge upphov till spökmoln i den färdigstackade bilden. Det är möjligt att det i PS går att komma tillrätta med detta, men jag är inte tillräckligt bevandrad i PS för att kunna gör det.

#3

Som sagt, där jag är, har jag inte mycket mer till buds stående kompositionsval mer än att vända mig om. Vilket jag således gör. Att vända sig om är inget ovanligt för min del. Jag gör ofta så när jag är ute och går någonstans med kameran att jag emellanåt vänder mig och ser bakåt. För det som man nyss har passerat och upplevt som något inte direkt särskilt, kan från det omvända hållet vara just det man letar efter. Det kan därför ibland löna sig att vända sig om.

#4

Och sen, sen ja, är det bara att vända sig söderut eller kanske snarare lite sydväst och ställa upp stativet. Stativet har jag nästan jämt med mig om vi är ute och fotograferar. Det är nästan så att jag känner mig lite naken utan det. Genom att dels bära det i ena näven och dels att det på ett av kamerahusen alltid sitter ett L-bracket och detta gör att jag finner det väldigt smidigt att snabbt ställa upp stativet och skruva fast kameran för att tycka att det är mödan värt att ta med stativet i princip varje gång även om det innebär några extra kilon att bära på.

#5

Det här fick bli sista bilden på den här lilla utflykten. Bilen står parkerad borta vid trädet uppe i högra bildkanten. Längre bort än så har jag alltså inte rört mig.  Kan det röra sig om 400-500 meter fram och tillbaka?  Det var ändå fullt tillräckligt för att jag de närmaste två dagarna efter det här fototillfället skulle ta mig fram med viss plåga när jag behövde gå.

TheInvisibleJackal

...och då var jag här igen.

Redan dagen därpå var jag tillbaka till min lilla fotografiska miljö. Även den här gången på eftermiddagen. Min lättja och tillika ohågsamhet att kliva ur sängen i tid för att kunna dra nytta av tjänligare ljusförhållanden, satte också denna dag käppar i hjulen. Hur det nu än föll sig var jag nu åter på den plats som för tillfället utgör min fotografiska värld.

Den här eftermiddagen blåste den mer än dagen före. Vinden drev på vågorna  på helt annat sätt än under gårdagen. Resultatet blir ett hetsigare, aggressivare hav. Inget nytt i och för sig. Havet är aldrig detsamma från en dag till en annan. Inte ens en timme från en annan. Ibland är skillnaderna stora, ibland är det knappt synbara skillnader. Det kan vara gradförskjutningar i nyanserna. Det går inte att precisera vad det är som skiljer bara att det skiljer sig jämfört med för bara en timme eller två sedan.

#2

Vågornas eller rättare vissa vågors kraft skapade motiv som inte annars förekommer. Jag står länge här på samma ställe och försöker fånga dessa vågors väsen och levnad och de avtryck de lämnar efter sig. Den här dagen har jag lämnat min 24-70 därhän och istället anammat min 70-200. Det är med det objektivet jag idag närmar mig och utforskar mitt lilla fotografiska landskap.

#3

Med det objektivet kommer jag närmare och kan se hur vågen inte bara slår emot klipporna med kraft utan även hur den piskar ner över den nakna stenen i ett mikrohällregn.

#4

Givetvis får jag svårt att motstå möjligheten att använda ett 10-stops ND-filter. Mest bara för att se skillnaden mellan ett 4-stops och ett 10-stops. Filtervalen ger olika stämning från ett och samma ställe. Återigen kan jag med hjälp det filter jag väljer att använda styra uttrycket. Det handlar hela tiden om medvetna val.

#5

Väl vid datorn några dagar senare prövar jag med konvertera några av bilderna till svartvitt. I den svartvita bilden kan jag förstärka vågen som fenomen och effekt på ett helt annat sätt.

#6

TheInvisibleJackal