Öland V - bron

Jag har flera gånger velat köra till Ölandsbrons brofäste och fotografera bron, men hitintills hade det inte blivit av. Vi har antingen varit trötta och velat kör hem direkt eller missat avfarten av olika anledningar, men nu så svängde vi av. Vi hade gett oss tusan på att den här gången ska vi minsann ta oss till brofästet. Och precis som med våradonisarna lyckades vi hitta ta fram. Fast att hitta till brofästet var bra mycket enklare. Det var gediget skyltat. Så gediget att egentligen skulle det bara vara ett unisont hjärnsläpp som skulle få oss missa det här gången.

#2

Nu var vi här. Och ja, det kändes lite konstigt. Jag vill inte säga antiklimax för det var det inte. Kanske var det insikten om att det var ett avsked. En insikt om att än gång lämnar vi en de platser på den här planeten som jag definierar som paradis. Olikt Adam och Eva ( orkidéernas namne) hade vi inte blivit utdrivna. Vi hade självmant kört över bron för att ta oss hemåt igen. Till jobb och vardag. Ansvarstagande tror jag man kallar det. Eller det som spräcker drömmar.

#3

Ja, här stod jag alltså nu fotograferade. Från början hade jag tänkt att ta fram stativet, leka med något filter. Söka efter kompositionen men stort K. I slutändan blev det att under tiden som jag tuggade i mig en macka tog jag lite bilder.

#4

#5

#6

#7

#8

Färdigt! Jag stoppade ner kameran i ryggsäcken. Hoppade i min i bilen och sa till min fru:

"Hit it, babe!"

Till tonerna av Mountains - Mississippi Queen, drog vi i väg i ett dammoln.  Mot hem och katter.

TheInvisibleJackal