Bosgårdsfallet i svartvitt

Många gånger när jag sitter och arbetar med bildbehandling funderar jag på hur ena eller andra bilden skulle se ut konverterad till svartvitt. En fundering jag hade även denna gång då jag suttit och arbetat med bilderna från Bosgårdsfallet. Skillnaden den här gången är att jag gått från steget att fundera till att göra slag i saken. Således går jag över de bilder jag redan redan har bildbehandlat en gång och testar att konvertera dem till svartvitt. Jag är långt ifrån någon expert på området utan drar i spakar och reglage tills jag tycker att jag får fram en bild som tilltalar mig. En del fungerar i svartvitt, andra åter inte alls. Åter andra bättre än färgversionen av bilden. 

#2

#3

#4

#5

För mig handlar det svartvita uttrycket om att skapa stämningar samtidigt som det ger mig möjlighet att ta ut svängarna mer än normalt. Jag kan inte säga att jag har hittat mitt sätt att uttrycka mig i svartvitt. Ibland känns den svartvita bilden mer som en humörsgrej. Eller sinnesstämning. Den svartvita bilden som en själens spegel. 

#6

#7

#8

#9

Om det nu skulle vara på det viset, varför då? Är det för att den svartvita uttrycket gör det lättare att skala bort oväsentligheter och istället lyfta fram och blottlägga det som är betydelsefullt? Frågan är då vad som är betydelsefullt? Jag vet inte. Jag bara dras till vissa motiv utan att jag i egentligen mening vet varför. Jag kan resonera mig fram till ett möjligt varför, men ändå inte fullt ut förstå varför jag valde just det utsnittet för min bild eller varför jag bildbehandlar bilden sedan på det ena eller andra viset. Det närmaste jag kan komma en förklaring är -  att det kändes bara bra på något sätt. 

#10

#11

#12

#13

Synnerligen vagt eller hur? Det är troligen mycket av mitt fotograferande i ett nötskal - "Det kändes bra".  Jag har lärt mig att jag inte är typen av fotograf som ger mig ut att fånga en i förväg visualiserad bild. Jag vet aldrig på förhand vilka bilder jag  kommer hem med. Jag kan åka till en bestämd plats för ett specifikt motiv, men väl på plats tar improvisationen överhand. Det är så jag gillar att fotografera. Det är så jag trivs att fotografera. Det är så fotografi blir lustfyllt för mig. Det är den okända utkomsten som driver mitt fotograferande. 

#14

TheInvisibleJackal

Om jag gör det svartvitt...

Det här är en slags fortsättning på mitt förra inlägg. Efter att kommit hem från en lite tveksam fototur likt den jag skrev om i det inlägget, är inte det första jag gör att kasta mig över datorn för ladda in bilder och börja jobba med dem. Nix. Icke sa Nicke. Snarare blir kamerorna liggande i ryggsäcken i en vecka. Ibland flera veckor innan jag tar fram dem för att ladda in bilderna i datorn. Istället gör jag något helt annat. Läser någon av de 7 - 8 böcker jag alltid har på gång, skriver på ett inlägg eller lyssnar på musik (vilket jag ofta gör även när jag bearbetar mina bilder eller skriver blogginlägg - i mina öron ljuder för tillfället Lux Interiors stämma i Aloha from Hell). 

Min paus från fotograferande börjar således redan när jag packar ner mina grejer i ryggsäcken och promenerar tillbaka till bilen. Och bryts inte förrän jag känner mig nyfiken på att se efter vad det egentligen blev för bilder. Ibland konverterar jag en del av bilderna till svartvitt. Inte för att de skulle bli bättre utan mer av ren nyfikenhet och kanske en tro på att jag kanske kan locka fram något ur bilderna som jag får fram i färgbilden. Ibland är det så. Andra gånger inte. En del gånger vet jag inte vilket. 

Jag har ingen färdig mall när jag gör mina bearbetningar utan låter den musik som jag för tillfället lyssnar på när jag gör mina bearbetningar inspirera. Det kan vara allt från The Stooges, Sonic's Rendezvous Band, Frank Zappa till Charles Mingus, Ojos De Brujo och Jordi Savall. Musiken bidrar i varje fall hjälpa till att skapa rytm och ett flyt i mitt bildbehandlande och sedan i min tangentbordstango när jag skriver mina inlägg. Musik är mycket viktigt. 

#2

#3

Galtabäck BW

Precis som tidigare inlägg om Näsbokrok kom jag även att konvertera en del av bilderna från Galtabäck till svartvitt. Kanske inte speciellt lönt med redan svartvita kor, men varför inte tänkte jag. Det svartvita bilder väcker andra saker till liv än färgfotografiet.

#2

#3

#4

TheInvisiblejackal

Näsbokrok BW

Oj. vad tiden går ibland. När jag skrev mitt förra inlägg var sommaren alltjämt i sitt vardande och nu dröjer det inte förrän hösten står inför dörren. Under tiden har jag haft semester, var ledig hela augusti faktiskt. Det har blivit en hel del fotade dessa härliga semesterveckor. Inlägg från dessa kommer framöver. Däremot har det inte blivit så mycket tid framför datorn, vilket i och för sig är skönt. Jag har istället kunnat ägna stor del av tiden utomhus.

Det här inlägget knyter egentligen an till mitt föregående. Det handlade om Näsbokrok utanför Kungsbacka. En del av bilderna är desamma som från förra inlägget och en del är nya. Skillnaden är att den här gången har konverterat en del bilderna till svartvitt och lagt till några som jag inte hade med i det förra inlägget.

#2

Det finns perioder då jag är mer inriktade på den svartvita bilden när jag ute och fotograferar. Försöker då också tänka svartvitt innan jag tar min bild. Oftast är det dock efteråt jag kommer på att jag kanske skulle ta och konvertera några bilder till svartvitt för att se hur de blir. 

#3

Även om jag betraktar mig som främst en färgfotograf känner jag en dragning åt det svartvita fotografiet. 

#4

Jag har svårt att riktig veta vad det som lockar och drar med det svartvita. Det kan kan vara den renodling som sker i det svartvita fotografiet. Det kan vara hur strukturer och linjer framträder. 

#5

Ett vet jag ändå, och det är jag med stor sannolikhet k0mmer att fortsätta konvertera mina foton emellanåt till svartvitt.

#6

Ibland funderar jag på om det svartvita fotot hänger samman med nostalgi. De tidigaste foton som finns på mig och mina syskon var just svartvita. Då jag är äldst minns jag i många fall även fotograferingstillfället. Bilderna väcker gamla minnen. 

#7

Även om det svartvita fotot är av idag väcker det känslor av en förfluten tid hos mig. Det kanske är det jag strävar efter att försöka få fram med mina konverteringar. Kanske. Jag vet inte. Jag fortsätter att pröva mig fram på fotografins område,

TheInvisibleJackal

Förklädd till en slingrande drake dansar Charles Aznavour rumba.

En bild sägs säga mer än tusen ord, men om man sätter ord till en bild, har man då minskat antal ord den kan säga eller är det tvärtom eller spelar det rent av ingen roll?

TheInvisibleJackal