Bosgårdsfallet i svartvitt
Många gånger när jag sitter och arbetar med bildbehandling funderar jag på hur ena eller andra bilden skulle se ut konverterad till svartvitt. En fundering jag hade även denna gång då jag suttit och arbetat med bilderna från Bosgårdsfallet. Skillnaden den här gången är att jag gått från steget att fundera till att göra slag i saken. Således går jag över de bilder jag redan redan har bildbehandlat en gång och testar att konvertera dem till svartvitt. Jag är långt ifrån någon expert på området utan drar i spakar och reglage tills jag tycker att jag får fram en bild som tilltalar mig. En del fungerar i svartvitt, andra åter inte alls. Åter andra bättre än färgversionen av bilden.
#2
#3
#4
#5
För mig handlar det svartvita uttrycket om att skapa stämningar samtidigt som det ger mig möjlighet att ta ut svängarna mer än normalt. Jag kan inte säga att jag har hittat mitt sätt att uttrycka mig i svartvitt. Ibland känns den svartvita bilden mer som en humörsgrej. Eller sinnesstämning. Den svartvita bilden som en själens spegel.
#6
#7
#8
#9
Om det nu skulle vara på det viset, varför då? Är det för att den svartvita uttrycket gör det lättare att skala bort oväsentligheter och istället lyfta fram och blottlägga det som är betydelsefullt? Frågan är då vad som är betydelsefullt? Jag vet inte. Jag bara dras till vissa motiv utan att jag i egentligen mening vet varför. Jag kan resonera mig fram till ett möjligt varför, men ändå inte fullt ut förstå varför jag valde just det utsnittet för min bild eller varför jag bildbehandlar bilden sedan på det ena eller andra viset. Det närmaste jag kan komma en förklaring är - att det kändes bara bra på något sätt.
#10
#11
#12
#13
Synnerligen vagt eller hur? Det är troligen mycket av mitt fotograferande i ett nötskal - "Det kändes bra". Jag har lärt mig att jag inte är typen av fotograf som ger mig ut att fånga en i förväg visualiserad bild. Jag vet aldrig på förhand vilka bilder jag kommer hem med. Jag kan åka till en bestämd plats för ett specifikt motiv, men väl på plats tar improvisationen överhand. Det är så jag gillar att fotografera. Det är så jag trivs att fotografera. Det är så fotografi blir lustfyllt för mig. Det är den okända utkomsten som driver mitt fotograferande.
#14
TheInvisibleJackal
Mvh N
Som Nini skriver - det finns färgbilder på fallet i tidigare inlägg på min blogg.
Hälsningar Jörgen
Jag tittade på dina bloggar tidigare också. Tycker om både och men det är alltid roligt att leka lite. Nr nio här blev mycket fin
Fick bli en kommentar samlat.
/N
Roligt att du tycker det. Jag känner att jag velar lite mellan svartvitt och färg kan inte riktigt bestämma mig. Tror att jag gillar både uttrycksformerna. Nian är också något av min personliga favorit.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar
Bengt
Hälsningar Jörgen Holst
Men snygga bilder hur eller hur.
HaD/Gunte..
Jag gillar att leta efter de små utsnitten.
Hälsningar Jörgen
Jag tycker #4 är extra fin i den här samlingen.
Hälsningar, Bjarne
Ja, jag blir nog aldrig klar med de funderingarna, men det gör mig inget. Jag fortsätter att fota både och. Det kanske är fel, men jag inbillar mig att man missar bilder om man bara fokuserar på en förutbestämd bild.
Hälsningar Jörgen