Utmed Ätran

Jag är med i två fotoklubbar, varav Falkenbergs fotoklubb är en av dem. I juni träffades de båda klubbarna för en gemensam liten vandring längs Ätran under ca två timmars tid. Vi skulle ändra våra kameror så att vi fotade  jpeg istället för RAW. Jag fotar normalt enbart RAW, men med dubbla minneskort satte jag det ena till att registrera bilderna i jpeg och det andra i RAW. Tillbaka i klubbhuset skulle var och en som ville välja högst fem bilder från vandringen. Få dem inladdade i en dator och sedan projicerade på en stor duk. Både intressant och skrämmande, men de flesta valde att visa sina bilder. Det man visar upp är inte färdiga bilder utan snarare kompositioner och förslag på bildutseende. Det är en skiss man visar upp. Och det är nog det som kan vara lite skrämmande. För man är inte färdig med sin bild och att då visa upp sin bild under dess process av tillblivelse kan vara nog så störande och rubba de tankar som väcktes när man valde ut sitt motiv och hur man upplevde det.

Jag är verkligen ingen anhängare av "Straight-out-of-the-camera"-filosofin. Däremot anser jag det mesta möjliga ska göras i kameran. Att ge sig på att försöka bildbehandla ett från början dåligt fotograferat motiv är bara frustrerande. Det gäller att ge sin bildbehandling de absolut bästa grundförutsättningarna. Jag bildbehandlar inte enbart för att det rogivande utan även för att jag anser bildbehandling är halva delen i en bilds tillkomst. Just nu går jag en halvfartskurs i Photoshop på distans. Landskapsfotografen Patrik Larsson har sagt att ju mer han lär sig om bildbehandling desto bättre fotograf blir han. Något jag håller med om helt och hållet. Bildbehandling handlar om att lära sig att se sina bilder.

#2

#3

TheInvisibleJackal

Kinnekulle monokrom

Många gånger konverterar jag en del av mina bilder till svartvitt. Så även denna gång ifrån vår korta, men mycket trivsamma vistelse på Kinnekulle. Framförallt bilderna från Munkängarna. En del av de svartvita bilder i det här inlägget har jag inte med det tidigare i färg. Anledningen är att jag tyckte att de inte passade så bra färg, men däremot i svartvitt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

TheInvisibleJackal

Kinnekulle III - bland ramslöken

På vägen till växtplatsen för Guckusko körde vi genom Munkängarnas naturreservat. Det lyste vitt mellan träden och en nedvevad bilruta bekräftade att här växte det ramslök så det stod härligt till. Då reservatet låg förhållandevis nära la vi det på minnet för att återvända efter att vi besökt guckuskorna.

#2

Ramslöken växte bland fina gamla träd. Vilket fick mig att istället för närbilder på ramslöken; även om det blev någon det också, att koncentrera mig mer på miljöbilder med träden som huvudinslag. Givetvis ackompanjerade av ramslöken. 

#3

Doften från alla den här ramslöken var bedövande. Skulle jag äta en macka nu skulle den säkert mest smaka ramslök även om den bestod av ost och skinka.

#4

#5

#6

Som små stjärnhopar är ramslökens blomknippen.

#7

Gurkspindel?

En liten grön spindel. Skulle kunna var en s k gurkspindel. Den smälter oavsett  väl in ibland ramslöken.

#8

Man kan tro att vi vandrar vida omkring i reservatet. Det gör vi icke. Min fru som är en hängiven makrofotograf rör sig med samma hastighet i terrängen som en sengångare. Dock med den skillnaden att det inte växer någon mossa på henne. Och eftersom träden inte springer iväg har jag inte heller speciellt brått. Det här gör vår gemensamma fotoutflykter till trivsamma tillställningar i långsamhetens lov. 

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Lukten till trots. Det började suga i tarmen. Lunchdags, men inte här. Vi bestämde oss för att inta den någon annanstans. 

#15

#16

#17

TheInvisibleJackal

Kinnekulle - ankomst

Efter några veckor sjukskrivning är jag åter på banan igen. I varje fall delvis. Jag  opererade ett ljumskbråck i början av oktober. Operationen gick bra. Jag klarar mig utan morfin nu; tack och lov, mår inte särskilt bra av det. Vanliga värktabletter fungerar alldeles utmärkt. Är väl mest stel känner jag. Får var lite försiktig med vad jag lyfter den första tiden. Kamerautrustningen får ligga och gona till sig ett tag till i ryggsäcken. Personligen tycker jag nog att det var rätt så perfekt att bli opererad så här års. Snart är november här och då brukar jag sällan ta fram kameran särskilt ofta. Kommer det snö sedan i december kan den åka fram, annars inte då heller.

#2

Jag har en drös med inlägg som ligger och väntar. Vet inte riktig varför jag kommit efter så mycket just i år. Var i och för sig rätt dålig årets första kvartal. Det hänger med känner jag. I början av juni for vi till Kinnekulle över en långhelg. Vi hade hittat ett fint boende ute på landet. Efter att ha pratat lite med det trevliga värdparet tog vi en liten promenad i omgivningarna.

#3

#4

#5

Tillbaka till boendet fick jag syn på en flock dovhjortar. Fantastiskt tyckte jag. Mannen i värdparet var inte lika begeistrad. Han upplevde dovhjortarna mer som ett plågoris som åt upp inte bara grödorna utan även tillintetgjorde allehanda försök att få till en prunkande trädgård. Han såg helst att jag använde gevär istället för kamera på dovhjortarna.

Han berättade att på hösten kunde det vara uppemot 200 dovhjortar på ett fält alldeles i närheten. De tar kanske 5-6 minuter att gå dit. 

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vi hade inte kört till Kinnekulle för dovhjortarnas skull. De blev; som jag ser det,  en bonus. Nu var det dags att krypa i säng för att orka gå upp i gryningen. 

TheInvisibleJackal

Skäralid i svartvitt

Som jag tidigare nämnt konverterar jag många gånger mina bilder till svartvitt. Det är bilder som jag inte riktig kan bestämma mig för om de ska vara svartvita eller i färg. Det är också bilder som jag upplever skulle passa i svartvitt. 

När jag konverterar mina bilder till svartvitt, speciellt bilder med lövträd är inte målsättningen att komma så nära färgbilden av samma motiv utan i det svartvita handlar det för mig mer om att få fram min upplevelse av det fenomen jag sett. En central upplevelse i lövskogar som en bokskog är hur löven uppträder inför min blick. Den skira ljusa grönskan som skimrar och dansar mellan trädens stammar och grenar som flätar sig uppåt, uppåt. För mig är detta ett växelspel mellan det som är fast och det som är  flyktigt. Därför ger jag löven en sådan ljus ton i min svartvita konverteringar. Jag vill på detta sätt försöka få fram den flyktiga skirheten hos löven som jag upplever det.

#2

#3

#4

#5

6

#7

#8

TheInvisibleJackal