Pyttebaneleden

Sommaren var inte slut med hemkomsten från Öland. Snarare hade den bara börjat emedan jag i år hade tidig semester. Vi har semesterperioder, vilket innebär att det vartannat år blir tidig semester. Då vi gav oss av till Öland precis i början av semestern återstod några veckor när vi kommit hem igen. Att då sitta och rulla tummarna är inte det första jag tänker mig. Inte heller min fru. Och trädgården kan man göra sen någon annan gång. Således börjar vi fundera på vad det finns för tänkbara dagsutflyktsmål. Ett av dessa kom att bli Pyttebaneleden. Den följer den gamla banvallen mellan Ullared  och Älvsered. Det skulle kunna vara en trevlig cykeltur i all enkelhet tyckte vi.

Att jag först nu när oktober står och bultar för dörren skriver det här inlägget och även de efterkommande som också utspelade sig då det alltjämt var möjligt att begagna sig av shorts beror på. Ja, var beror det på? Lättja, oföretagsamhet, upptagen av diverse andra ting. Troligen stämmer alltihop och en del som jag har glömt och förträngt. Vad som däremot är säkert är att kamerorna inte samlade damm under den här tiden. Det har blivit en hel del fototurer och framöver kommer jag att lägga ut inlägg från de här turerna.

På vägen till starten för Pyttebaneleden i Ullared passade vi på att svänga in till Sumpafallen någon mil före Ullared. För att där intaga vår medhavda lunch och även försöka få lite bilder från fallen.

#2

Efter lunchen gav jag mig iväg ner till Sumpafallen för att ta lite bilder. Det blev med betoning på "lite". Väl där nere för att leta efter fallen för att hitta någon bild, hörde jag plötsligt skratt och röster som talade till varandra på tyska. Det visade sig vara ett par tyska familjer som övade sina simfärdigheter i Högvadsån. Inte riktigt läge att komma smygande i buskarna med kameran i högsta hugg. Det var bara att ta sig tillbaka till parkeringen igen och fortsätta färden.

#3

Här i detta natursköna område startar vår tur längs Pyttebaneleden.

Jaha!? Hit men inte längre. Pyttebaneleden föreföll verkligen att vara i pytteformat. Var det roliga redan slut? Stod vi inför en präktig turistfälla? Frågorna hopade sig.

#5

Det visade sig rätt så omedelbart att vi skulle välja en annan väg och då öppnade Pyttebaneleden sin famn för oss. Vi tog oss bekvämt över den första av ett antal broar längs färden. Det enda som såg ut att kunna förstöra stämningen nu var de lite mörkare molnen som låg i färdriktningen. Skulle de tvinga oss att vända innan vi nått fram till Älvsered? Kanske. Vi sneglade med ett öga på molnen och hade ett på skyltarna som markerade leden. Höll tummarna och fortsatte.

#6

#7

Broarna blev mindre och leden allt smalare.

#8

Vi passerade vattendrag som såg ut att upplevt bättre tider.

#9

Den här bron körde vi dock aldrig över, men den var lockade att fotografera ändå.

#10

Vi passerade en liten obekant sjö. Vid vars stilla vatten vi tog en kort vätskepaus.

#11

Längre fram såg det ut som om folk brukade bada eller fiska.

#12

När alla kossorna och tjuren i  hagen vände sina blickar mot mig, petade jag i en högre växel på cykel och trampade iväg i hast, utifall de skulle få för sig att med några djärva skutt ta sig över stängslet för att kunna sätta tänderna i min ömkliga lekamen. 

#13

En sista bro passeras.

#14

Framme vid Älvsereds Idrottscenter stannade vi och fikade lite medan vi funderade på om inte vore dags att vända åter till bilen vi parkerat vid ett varuhus i Ullared. Molnen som inte släppt ifrån sig något på hitvägen kanske ångrade sig och började göra det på vår återfärd istället.

#15

Då vägen i stort sett så ut som den som vi cyklat till Älvsered fast åt andra hållet blev den en tämligen snabb återfärd. Tills jag fick syn på en del åkervädd som hyste en del fjärilar. Nässelfjärilar mest.

#16

Och dessa baggar som jag egentligen borde känna igen vid det här laget.

#17

Samt denna purpurbärfis.

TheInvisibleJackal

Öland XIX - Karum

Sista dagen på Öland. Imorgon bär av hemåt igen. Utcheckning är kl. 10, vilket innebär att kvällen är räddat i och med packningen skall återbördas till diverse väskor. Nu är det dock morgon och vi befinner oss på Karums alvar. Det lär finnas orkidéer även här, men gräsets gyllengula nyans sporde oss att chanserna att få se någon nog var försvinnande små. 

Omdömena om Karum var skiftande. Från väldig begeistring till "...en j-la massa sten...". Personligen får nog jag säga att jag tilltalas av det här lite karga landskapet med dess skeppssättning och resta flisor. 

#2

#3

#4

#5

#6

Det fanns några vildapelträd. Deras form och utseende förde mina tankar till busksavannen i Kenya. Hade det inte varit för enbuskarna hade jag  inte blivit förvånat om det stått giraffer och betat av trädens lövverk.

#7

#8

Puktörneblåvinge.

Jag har den senaste tiden allt oftare börjat använda mig av två kamerahus när jag är ute och fotar. Ett med en normalzoom och ett med en telezoom. Detta gör att jag relativt enkelt kan skifta från att fotografera de stora scenerna till att fota de mindre. När min fru arbetade med någon liten blomma med sin makroutrustning märkte jag att det fanns lite fjärilar här och var att försöka fotografera och det är alltid trevligt.

#9

Puktörneblåvinge.

Samma bild som ovan fast delförstörad. Jag fascinerades av blåvinges svartvitrandiga antenner och benslut.

#10

Hona, puktörneblåvinge.

#11

Puktörneblåvinge.

#12

Puktörneblåvinge.

TheInvisibleJackal

Öland XVIII - Mot Himmelsberga

Nöjda efter morgonens återbesök vid Borgs ängar uppstod frågan vad vi skulle hitta på att göra härnäst. Vi hade en liten lista, men de återstående målen gjorde sig troligen bäst om morgonen. Jag kollade på Artportalen om de kunde finnas någon annan orkidé att åka och leta upp. Det gjorde det. Skogskniprot. Det var inte mer än ett par mil bort. Glada i hågen ställde vi kosan mot den nya orkidé. Vi hittade ganska snart till själva platsen där den hade setts, men vi kunde inte finna själva växten. Vi travande runt i en tallskog ett tag utan se minsta skymt. Vi gick sakta och försiktigt runt och spanande ömsom hit än dit. På håll skulle vi ha kunnat tas för två storkar spanande efter grodor eller annat smått och gott. Jag kollade angivelserna i artportalen. Vi var rätt plats. Det var helt klart. Dock ingen skogskniprot. Vi bestämde oss för att ge upp och återvända till bilen. Då fick jag syn på några små gröna blad, som jag misstänkte kunde vara något. Det var skogskniproten. Den hade inte kommit upp mer än så. Inte undra på att den var så svår att hitta. Det blev inga bilder. Det var liksom ingen större idé. 

Tiden hade börjat närma sig lunchdags och värmen hade börjat stiga. Vi närde ingen större längtan att dela vår om än ock så enkla lunch med allehanda flugor, mygg, bromsar och annat trevligt som önskade dela vår lunch och även ta en smak bit av vår lekamen. Därför beslutade vi att försöka ta oss  ner någonstans längs kusten och hitta något ställe som passade bättre. Nu kommer jag inte ihåg exakt vad vi körde ner, men jag skulle tro att det var vid Norra Sandby eller någonstans däromkring. Vi intog lunchen där i lugn och ro. Jag valde att efter det att gå runt på stranden efteråt och fotografera de uppbrutna kalkstenshällar som stack ut i vattnet.

#3

#4

#5

#6

Eftermiddagen blev spontan och vi tog händelserna som de kom.

#7

Min fru var intresserad av att försöka besöka något av alla de krukmakerier vi sett här och var längs vägarna.

#8

Vi hade parkerat vid kyrkan och eftersom vi ändå var där passade vi på att besöka den.

#9

Portar av alla de slag fascinerar mig.

#10

#11

Efter besöket i såväl kyrka som krukmakeri hade temperaturen stiget ytterligare något och längtan efter glass hade ökat. Inte långt därifrån låg Himmelsberga. Vi hade besökt det en gång tidigare för nästan 30 år sedan och tänkte att det kunde vara trevligt att se vad som har hänt de här åren och dessutom fanns det säkert möjlighet till att både glass och fika.

#12

Att vandra runt på Himmelsberga är trivsamt. Man lockas liksom till att ta det lite lugnare av bara miljön i sig.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

Glass hade vi hittat redan när vi anlände och nu hade vi fika i tankarna. Bland det första vi uppmärksammade när vi kom var att en av byggnaderna hyste ett café. Det fanns gott om platser som lockade att sitta ner en stund vid.

#20

Ganska snabbt fastnade vi för den här platsen.

#21

Efter Himmelsberga begav vi oss hemåt via Ismantorp. Vad kan jag säga. Då jag inte är arkeologiskt bevandrad i någon större bemärkelse var det inte direkt någon upphetsande upplevelse. I mångt och mycket var en slags deja vu av de gånger man i skolan stått vid hög med stenar, en jordhög eller något annat lika svårt att omvandla till mänskligt leverne samtidigt som en grånad farbror med saklig ömhet i rösten förmedlade högens historia som om han själv vore barnfödd på platsen.

TheInvisibleJackal

Öland XVII - återbesök

Tvåblad.

Dagen efter vår trevliga guidetur vid Borgs ängar återvände vi på morgonkvisten med laddade kameror. Nu skulle vi se om de mentala noteringarna om orkidéernas växtplatser fanns kvar i det egna internminnet eller om de hade sipprat under natten ihop med snarkningarna. En av de orkidéer som vi kom i kontakt med under guideturen var tvåblad. En orkidé som vi på egen hand helt hade gått förbi. Nu gällde det att hitta tillbaka där vi såg dem bäst. Det var som tur var i början vad jag kom ihåg. Efter lite letade hittade vi också dem. Något tiotal meter ifrån där jag trodde att de skulle vara, men det gjorde inget. Vi hittade dem i alla fall. Nu kunde vi slappna av och i sakta mak tas oss fram samma väg som vi gick under guidningen. Jag har fördelen att jag kommer ihåg ganska väl hur vi gått, kört eller cyklat vid tidigare tillfällen.

#2

Korskovall.

#3

Blodnycklar.

#4

Tvåblad.

#5

Blodnycklar.

#6

Praktsporre.

#7

Höskallra. Vår guide berättade att bönderna förr gick ut i ängen och lyssnade när det var dags att skörda. Det de lyssnade efter var höskallran. När den vissnar ligger det frön i de vissnade blomdelarna. När det blåser skallrar det om dessa frön. Ett annat sätt var givetvis att studera växten slåttergubbe. När det vuxit ut två stänglar från huvudstängeln var det också dags eftersom då hade bonden fått sällskap av drängarna.

#8

I en intilliggande hage gick den här fina nordsvensken.

#9

#10

Krutbrännare.

Vi lyckades också finna fina exemplar av krutbrännare. Något vi inte hade gjort vid Station Linné.

#11

Grönvit nattviol.

#12

Hustrun i makrofotartagen.

#13

Skogspärlemorfjäril.

#14

Jungfru Marie Nycklar.

#15

#16

Stor blåklocka.

#17

En larv av okänd art. Tyvärr har jag ingen bild på ryggsidan. Det hade kunnat hjälpa till att identifiera arten.

TheInvisibleJackal

Öland XV - ruiner och lämningar

Denna morgon hade vi återvänt till Borgs ängar för att få en guidad tur bland blomsterprakten på ängen. Vi hade dagen före sett ett litet anslag om att det gavs guidade orkidévandringar. Allt man behövde göra var att anmäla sitt intresse via ett telefonnummer. Vilket vi gjorde.

Här står vi alltså nu och väntar på vår guide och nyfiket undrande vilka de andra kan vara som har anmält sig till den här vandringen. Mamman med två små pojkar med klli i byxorna och spring i benen?

Vi har anlänt i god. Under tiden vi väntar har jag gått runt i Gråborgs området och fotograferat de ruiner och lämningar som finns där. Framförallt S:t Knuts Kapell. 

När tiden för samling närmade sig började vi undra om vi tagit miste på dag och plats. Det var bara vi där. En äldre herre kom då fram till oss och undrade om det var vi som var intresserade av en vandring bland orkidéerna på Borgs ängar. Han berättade att han var vår guide och att han inte fått in några fler anmälningar. 

Han visade sig vara en fantastisk och mycket kunnig guide. Han hade ägnat 40 år av sitt liv åt orkidéerna på Öland och guidat i över 25 år. Den guidning han gav var inte bara en genomgång av de olika orkidéer som vi kunde se på Borgs ängar. Det var exposé av botanik och kultur- och naturhistoria där träd, svampar, fjärilar och andra insekter vävdes samman till en helhet. Det hela vara otroligt intressant. Hans guidning tog snabbt formen av ett samtal. I vanliga fall brukade hans guidningar  vara i en timme. Vi gick runt och tittade på orkidéer och annat och samtalade i över två timmar. Det var mycket givande. En fantastisk morgon helt enkelt.

För att inte brista i både respekt och uppmärksamhet tog ingen av oss några bilder under den här vandringen. Däremot gjorde vi små mentala noteringar om orkidéer vi tidigare inte hade sett och del annat. Vi planerade redan att återvända morgonen därpå.

#2

#3

#4

#5

Den här dagen åt vi vår lunch hemma istället och på eftermiddagen körde vi till Albrunna där det ska finnas några ruiner från ett alunverk. Efter lite letade hittade vi till något som skulle kunna som en parkeringsplats. Att parkera bilen i Albrunna är inte det lättaste trots det godmodiga gemytet å orten. Nu var bara frågan var detta alunverk kunde gömma sig. Vi bestämde oss för att gå åt ena av två möjliga håll för att utröna dess eventuella placering i geografin. Det visade sig vara ett lyckokast. Bakom några träd gömde sig resterna av sagda alunverk.

#6

#7

#8

#9

Vädret såg ut att skifta till en blötare karaktär. Då våra regnkläder och paraplyn låg i bilen blev det att till en fotografisk språngmarsch innan  regnet kom. Jag kan väl avslöja att vi han precis sätta oss i bilen innan himlen öppnade sig för en kort stund.

#10

En väderkvarn som sett bättre dagar och haft en öppnare vy hukade sig bland träd och buskar.

#11

Ont om tid och många intressanta motivval. Vad gör man? Jag slänger på 16 - 35: an och kör så mycket vidvinkel det bara går.

#12

#13

Albrunna. En ort där karnevalstämningen inte ligger runt hörnet.

#14

Vid parkeringen fanns denna slagghög.

#15

Har man varit vid Ottenby har man också passerat Karl X:s mur någon halvmil eller så innan Ottenby. Vi har oftast farit förbi, men den här gången stannade vi till för att ta en närmare titt på muren. Den byggdes i akt och mening att förhindra att det kungliga villebrådet skuttade ut och satte i sig de öländske bondens knappa odlingar. Det var lite si och så med den detaljen. På den del hade hjortarna ett rejält sjå att hoppa över om det ens var möjligt, medan det på andra håll bara vara nästan promenera över.

#16

#17

På säkert avstånd betraktade jag kornas idylliska betande i det fagra landskapet.

#18

#19

#20

Dagens sista stopp blev tullkvarnen i Näsby. En av de största stubbkvarnarna på Öland. Jämfört med tändsticksasken jag stället borta vid foten av trappan till kvarnen, är den gigantisk.

TheInvisibleJackal