Pyttebaneleden
Sommaren var inte slut med hemkomsten från Öland. Snarare hade den bara börjat emedan jag i år hade tidig semester. Vi har semesterperioder, vilket innebär att det vartannat år blir tidig semester. Då vi gav oss av till Öland precis i början av semestern återstod några veckor när vi kommit hem igen. Att då sitta och rulla tummarna är inte det första jag tänker mig. Inte heller min fru. Och trädgården kan man göra sen någon annan gång. Således börjar vi fundera på vad det finns för tänkbara dagsutflyktsmål. Ett av dessa kom att bli Pyttebaneleden. Den följer den gamla banvallen mellan Ullared och Älvsered. Det skulle kunna vara en trevlig cykeltur i all enkelhet tyckte vi.
Att jag först nu när oktober står och bultar för dörren skriver det här inlägget och även de efterkommande som också utspelade sig då det alltjämt var möjligt att begagna sig av shorts beror på. Ja, var beror det på? Lättja, oföretagsamhet, upptagen av diverse andra ting. Troligen stämmer alltihop och en del som jag har glömt och förträngt. Vad som däremot är säkert är att kamerorna inte samlade damm under den här tiden. Det har blivit en hel del fototurer och framöver kommer jag att lägga ut inlägg från de här turerna.
På vägen till starten för Pyttebaneleden i Ullared passade vi på att svänga in till Sumpafallen någon mil före Ullared. För att där intaga vår medhavda lunch och även försöka få lite bilder från fallen.
#2
Efter lunchen gav jag mig iväg ner till Sumpafallen för att ta lite bilder. Det blev med betoning på "lite". Väl där nere för att leta efter fallen för att hitta någon bild, hörde jag plötsligt skratt och röster som talade till varandra på tyska. Det visade sig vara ett par tyska familjer som övade sina simfärdigheter i Högvadsån. Inte riktigt läge att komma smygande i buskarna med kameran i högsta hugg. Det var bara att ta sig tillbaka till parkeringen igen och fortsätta färden.
#3
Här i detta natursköna område startar vår tur längs Pyttebaneleden.
Jaha!? Hit men inte längre. Pyttebaneleden föreföll verkligen att vara i pytteformat. Var det roliga redan slut? Stod vi inför en präktig turistfälla? Frågorna hopade sig.
#5
Det visade sig rätt så omedelbart att vi skulle välja en annan väg och då öppnade Pyttebaneleden sin famn för oss. Vi tog oss bekvämt över den första av ett antal broar längs färden. Det enda som såg ut att kunna förstöra stämningen nu var de lite mörkare molnen som låg i färdriktningen. Skulle de tvinga oss att vända innan vi nått fram till Älvsered? Kanske. Vi sneglade med ett öga på molnen och hade ett på skyltarna som markerade leden. Höll tummarna och fortsatte.
#6
#7
Broarna blev mindre och leden allt smalare.
#8
Vi passerade vattendrag som såg ut att upplevt bättre tider.
#9
Den här bron körde vi dock aldrig över, men den var lockade att fotografera ändå.
#10
Vi passerade en liten obekant sjö. Vid vars stilla vatten vi tog en kort vätskepaus.
#11
Längre fram såg det ut som om folk brukade bada eller fiska.
#12
När alla kossorna och tjuren i hagen vände sina blickar mot mig, petade jag i en högre växel på cykel och trampade iväg i hast, utifall de skulle få för sig att med några djärva skutt ta sig över stängslet för att kunna sätta tänderna i min ömkliga lekamen.
#13
En sista bro passeras.
#14
Framme vid Älvsereds Idrottscenter stannade vi och fikade lite medan vi funderade på om inte vore dags att vända åter till bilen vi parkerat vid ett varuhus i Ullared. Molnen som inte släppt ifrån sig något på hitvägen kanske ångrade sig och började göra det på vår återfärd istället.
#15
Då vägen i stort sett så ut som den som vi cyklat till Älvsered fast åt andra hållet blev den en tämligen snabb återfärd. Tills jag fick syn på en del åkervädd som hyste en del fjärilar. Nässelfjärilar mest.
#16
Och dessa baggar som jag egentligen borde känna igen vid det här laget.
#17
Samt denna purpurbärfis.
TheInvisibleJackal
Trevlig att cykla sig genom. Ser mer stannar lättare och fotografera blir naturligt pga det 👍
Cykling är rätt så perfekt många gånger. Kanske inte alltid vad gäller actionfoto, men till mycket annat.
Hälsningar Jörgen
Att sitta med bildarbete i datorn mitt i sommaren tar emot å det grövsta, bättre nu när det är mörkt, blött, blåsigt och allmänt eländigt.
Det är väl det. Det känns mer rätt att sitt med framkallningsarbetet när det mörknat ute och regnet gör att längtan ut minskat.
Hälsningar