Vårskrudad.

Söderåsens nationalpark och Skäralid är ingalunda någon ny bekantskap, men inte heller en gammal. Jag har varit där vid en handfull tillfällen tidigare, men aldrig på våren. Min fru var på fotokurs och jag tänkte passa på att ge mig iväg på en egen liten fotoexpedition så att säga. Vädret i maj var lite osäkert och själv var jag lite osäker på vart jag ville köra. Valet föll till slut på skäralid. Det tar ca en timme att köra dit. 

Skulle väl egentligen ha kört tidigare. Det brukar vara ett populärt ställe och parkeringsplatserna tar snabbt slut. Så ock denna gång. Tillsammans med ett par andra bilburna presumtiva besökare surrar jag runt parkeringsplatsen likt nektarsökande humla efter en ledig plats. När till sist en ledig plats uppenbarar sig som genom ett förlov, slinker jag snabbt in på den. Precis före två nunnor i en liten Citroën, som hade samma idé som jag. Gud vare med er, tänker jag, men den här platsen är min. 

#2

De gånger jag tidigare varit vid Skäralid har jag gått Kopparhattsrundan.  Den brukar vara lagom. Stod den här gången och tittade på besökskartan och funderade på Hjortspårngsrundan. Det är nästan dubbelt så långt med sina nära 8 km. Jag kände att det med tanke på att min fot ännu inte var helt återställd fick Hjortsprångsrundan anstå till en annan gång.

För att göra det hela lite mer spännande gick  jag kopparhattsrundan tvärtom emot vad jag brukar. Djärvt och påhittigt. 

#3

#4

#5

Jag gillar att arbeta med ND-filter och längre slutartider. När jag stod vid bit nedanför platsen där jag tog den här bilden. Stativet var framme och kameran satt på med trådutlösare och allt då kom det fram ett yngre par i 40-årsåldern.

"Vad fotar du för något?" undrade mannen i sällskapet.

"Är det fisk? fortsatte han samtidigt som de vilt stirrade ner i bäcken för att kanske får syn på någon.

"Nej, jag fotar vattnets rörelse" sa jag.

"Okej!?" sa han och tittade misstroget på mig.

"Kom! Vi går." tyckte hon och drog i mannens arm. Säkrast att lämna galningen i fred, man vet aldrig vad han kan för sig såg hon ut att tänka.

#6

#7

#8

#9

Här hade jag tur som en tokig att stenen inte var klotrund. Dessutom såg det ut ha legat där ett tag.

#10

Går man Kopparhattsrundan baklänges eller vad man ska säga. Jag antar att egentligen är inget håll det det helt rätta och båda hållen är lika fel. Nåväl, från det håll jag valde kommer man till en punkt i vandringen där stigen tar sig raskt och käckt uppför. För utsiktens skull och för innehållet i vattenflaskan väljer jag  att pausa lite oftare än tidigare under promenaden. Funderar på om det är så klokt alla gånger att släpa runt på 10 kg utrustning. 

Jag följer att ental vloggande fotografer på Youtube. Däribland den danske fotografen Morten Hilmer. I ett av sina vlogginlägg går han igenom vad han bär med sig i sin ryggsäck. En ryggsäck modellen större. Det han bär med sig vart han än går väger 35 kg. Fast när tar han bort sitt stativ och sin Nikon 600:a med kamera säger han att ryggsäcken blir 10 kg lättare och 25 kg är en trivsam vikt att gå runt med anser han. Varför släpar han då runt på en ryggsäck vägandes 35 kg? Han gör det, säger han för att det är en bra träning inför strapatser då man troligtvis kommer att behöva bär mer och över längre sträckor. Han säger att vänjer man sig vid vikten på 35 kg blir det lättare att packa tyngre.

Är det så man ska se det? Är de 10 kg jag bär runt på bara blaha blaha? Ska jag byta till min större ryggsäck och stoppa ner saker jag kanske inte kommer att använda exakt varje gång, men det kommer tillfällen när jag kommer att kunna göra det? Jag måste ge honom en poäng i att man vänjer sig vikten. För det mesta tycker jag att mina 10 kg känns rätt behagliga, som en gammal bekant tyngd som inte bekommer mig särskilt mycket förutom när det bär lite brantare uppför och det hade säkert inte varit något större bekymmer då heller om jag hade haft med mig mina stavar. 

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

TheInvisibleJackal

2023-08-10 15:17   Vibybo

Visst är där vackert! Ett av ungdomens utflyktsmål. Det kan inte alltid vara lätt att förklara fotograferandet, det är riktigt. Använd lätt utrustning, den ger också bilder. I och för sig förstår jag tanken på träning inför storverk, om det är det som är avsikten, men för vardagsfotografen är det som att släpa på ett bildäck för att orka mer sen, inte direkt praktiskt.
Det var en rad vackra bilder.

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-11 11:05

Tack Stefan.
Jag håller med om att känns lite märkligt att släpa runt på för mycket utrustning. Jag vet av erfarenhet att man inte använder hälften. Därför; även om min ryggsäck väger 10 kg är den minimerad till saker jag faktiskt använder på mina turer. Då ingår fika, vatten, eventuellt extra tröja och en trebenspall samt ibland mina vandringsstavar som delar av min utrustning. Alltsamman använt varje gång. Kanske inte tröjan alltid. Vandringsstavarna måste jag bli bättre på att använda. De avlastar och många gånger praktiska. Tror att det är bättre att ta med det man verkligen använder och inte packa för eventuella framtida stordåd. Det ska vara ett nöje att vara ute och fotografera också.

Hälsningar Jörgen

2023-08-11 01:57   gorred

En trevlig berättelse med vackra bilder!
//GöranR

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-11 10:57

Tack så mycket Göran.

Hälsningar Jörgen

2023-08-11 06:26   pdahlen

Så vackert och rolig läsning. Tror vi anfaller Kopparhatten på olika sätt, jag kör upp och parkerar vid hatten. Utrustningen ligger i två mindre väskor och stativet bär jag i handen de 50m det är till utsikten. Jag har en kamera med tele i en axelremsväska och en kamera och vidvinkel i en annan. Så har jag en väska med andra objektiv om jag behöver komplettera. Efter Kopparhatten brukar det bli en tur ner till dammen och en runda där. Om någon månad så är det dags för höstfärgerna

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-11 11:12

Tack Peter! Kul att gillade inlägget.
Jag brukar också ha med mig två kamerahus. En med en normalzoom och det andra med en telezoom. Ibland tar jag med en vidvinkelzoom, om jag känner att jag kommer att ha användning för den.

Ja, jag ser också framemot höstfärgerna i Skäralid. Det brukar vara väldigt vackert där då.

Hälsningar Jörgen

2023-08-11 07:17   Lena Holm

Det här är ett ställe som jag aldrig varit vid men det visas bilder med jämna mellanrum från platsen och jag förstår varför det är populärt. Det ser mycket fint ut längs rundan och jag är väldigt svag för bokskogen men även att spångad led. Dock blir det bilder som t ex 11, 12 och 15 som blir mina favoriter. Jag bär sällan mer än en kamera med ett objektiv och aldrig stativ (fotar inte heller vatten med ND filter). Vid vissa tillfällen har jag två kamerahus, ett med tele och ett med vidvinkel, och då blir det förstås tungt.
Hälsningar Lena

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-11 11:18

Tack Lena.
Skulle tro att Söderåsens nationalpark är lite av klassiker bland naturfotografer i södra Sverige.

Bild 11 och 12 är några av mina personliga favoriter från turen.

Jag har alltid med två kamerahus. Ett med normalzoom och ett med telezoom. Har märkt att den kombon fungerar vid många tillfällen. Har också med 1.4x telekonverter till telezoomen. Filterhållare och lite olika filter. Ibland tar jag mig en vidvinkelzoom.

Hälsningar Jörgen

2023-08-11 12:02   Johan Pihl

Ser riktigt härligt ut! Jag har lite dåligt samvete för att jag aldrig blir klar att komma iväg till att besöka Söderåsen, trots att jag bor så nära (Helsingborg).

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-15 11:28

Tack Johan.
Bor du i Helsingborg är det inget att tveka om. Du kommer inte att bli besviken. Vad kan du ha till Skäralid från Helsingborg - 4-5 mil?

Hälsningar Jörgen

2023-08-12 08:22   mojje

Det där är en plats som jag någon gång tänker besöka, det krävs lite planering dock för min del och en övernattning däromkring skulle nog behövas. Fantastiskt fina bilder som verkligen ger mig mersmak och jag vill uppleva denna plats på riktigt. -Bra jobbat!

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-15 11:30

Tack Morgan.
Har du möjlighet så planera in en tur till Skäralid. Hösten är oftast väldigt fin.

Hälsningar Jörgen