Stilla hav
Att ge sig ut en tidig morgon med cykel är nog en av de angenämaste upplevelser jag vet. Ljuset vid denna tidiga timme. Lukterna. Alla ljuden från buskar och snår som tycks vara förstärka för att så här dags är ännu ingen trafik igång. På sin höjd kommer en ensam bil lite tveksamt körande. Annars det fågelsången som är förhärskande även om inte alla de stora sångarna ännu anlänt.
Jag brukar oftast cykla till gömslet på Trönninge ängar, men känner jag att morgonen har något ut över det vanliga, är jag inte sen att ändra mitt mål. Det svårt att beskriva vad det kan vara. Det är någonting som bara känns annorlunda.
Den här gången. En tidig morgon i april för två år sedan lågt det ett lugn i luften. Jag ändrade mitt ursprungliga mål och cyklade ner till havet vid Trönninge strand istället.
Havet var alldeles stilla. Spegelblankt. Jag var helt ensam. Ute på sälklipporna låg ett antal knubbsälar och gottade sig i gryningsljuset.
#2
Jag hade med mig ett liggunderlag som jag la på en klippa. Jag fällde ut stativet i absolut lägsta spagatläge och monterade kameran med telet för att komma så lågt ner som möjligt. La mig till rätta så gott det gick. Det är inte den bekvämaste fotoställningen jag vet.
Efter en stund kom en ensam knölsvanshona långsamt glidande mot mig.
#3
Hon sneglade på mig för avgöra om hon skulle vända åter ut mot havet.
#4
Uppenbarligen tyckte hon inte att det var någon större fara med att jag låg där på klippan. Kanhända hon tog mig för bara ännu en knubbsäl.
#5
När hon sakta gled förbi hördes det svaga ljudet från vattnet som rördes upp alldeles så lite omkring henne. Det var en obeskrivlig skönhetsupplevelse som vägde upp alla tidiga mornar när man istället kunnat legat kvar i sängen och snusat gott. Det är för sådana här stunder som jag vet att det är mödan värt att ta sig upp och ge sig ut en morgon när alla andra sover.
#6
Några stjärtänder som gled förbi en bit ut blev den sista bilden jag tog innan jag kände att nu var det dags att resa på sig. Är man inte stel som en käpp tidigare blir man det lätt efter ett par timmar liggandes på mage.
TheInvisibleJackal
Det doftar gott och ljuset kan vara otroligt fint.
Vackert med svanen men skulle gilla även lite säl :)
jag hade kontaktat Länsstyrelsen och bett om lite sälar närmare min plats, men det måste ha blivit något fel i gps-angivelserna. Det är lätt hänt när man är lite skumögd.
Hälsningar Jörgen
Hälsn!
Ytterskärgården måste vara magisk vid såna tillfällen.
Jag blev lite osäker på när jag tog bilderna så jag gick in exif-filen och kollade. Den första bilden på sälarna tog 05.51 den 19/4- 2019. Då hade jag ändå legat på klippan i ca en timme.
Hälsningar Jörgen
Det är bra komma ner långt, men ruskigt obekvämt. Brukar vara stel i framförallt nacken. Jag brukar växla mellan att använda stativ eller beanbag när jag är ute. Det beror lite på hur mycket jag orkar släpa på. Vet jag att jag ska till en bestämd plats och hålla mig där. Då släpar jag. Har ibland funderat på vinkelsökare, men har hört så olika omdömen om användningen av en sådan.
Hälsningar Jörgen
Fågellivet, ljuset och minimalt med folk.
Fina bilder på svanen som glider fram.
På tal om knubbsäl hehe, det ser ut som om att det ligger några där ute i sista bilden ;)
Ibland kan tänka att det är skönt att inte fler känner likadant för då skulle köpcentran tömmas och det skulle krylla med folk i naturen.
Jodå, det är samma knubbsälar som i första bilden. Det brukar ligga sälar på dessa klippor.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Jag tycker att jag aldrig känner mig så mycket som ett med naturen som när jag är ensam med den en stilla morgon om våren.
Hälsningar Jörgen