Mina bilder och tankar för dagen

STROKE_5

Yo Åter på rehab-hemmet efter ett dygns hemmapermission. Nu vänter ytterligare en veckas träning med rollator och andra hjälpmededel.

Den högra sidan är fortfarande svag, men den blir lånagsamt bättre. Det kommer att ta ett teg innan jag kan använda mina vanliga kameror, tills dess får mobilen duga...

Inlagt 2017-07-17 14:17 | Läst 5816 ggr. | Permalink
Per-Erik! Du står inför en stor utmaning! Jag tror du gör rätt som delar dina tankar! Jag har pushat för din blogg så att fler kan uppmärksamma svårigheten och kämpandet att komma tillbaka! Fortsätt ta bilder så kanske det kan utmynna i något bra (bok/utställning) eller nåt! Skickar lite energi!
Det funkar med mobilen också, socialrealism kan man säga, bra bild. Tror mig förstå om än lite hur du har det, har arbetat med strokerehabilitering i många år innan jag blev pensionär.
Önskar dig all bättring
🙂
En stark bild som betyder något, får mig att fundera på alla banala bilder man tar, denna är sann och viktig. En god bättring tillönskas!
Så bra att vi äntligen kan kommentera din blogg. Det gick ju inte förut av någon tråkig anledning. Men jag har ändå läst din blogg efter din stroke genom omvägar här på fotosidan. Hur som helst, önskar dig allt gott och hoppas du snabbt blir bättre, din blogg tänker jag läsa med allt större intresse.
David Elmfeldt 2017-07-17 16:14
Stämmer. Det var en teknikalitet i koden i kombination med rubrikens struktur som ställde till det. Sorry för det! Nu fixat som det syns.
En stark bild. Jag önskar dig lycka till med återhämtningen, du verkar tuff så det kommer att gå bra.
Välkommen tillbaka i rutan Per-Erik och det var en oväntad smäll du råkat ut för men jag hoppas på en bra rehabilitering så vi kan se dina fina bilder igen. Mobilen är inget dumt alternativ.
Ha det gott/Stig
Starka och tankeväckande inlägg. Önskar dig god och snabb bättring! Och tack för att vi får följa med på resan tillbaka.

F
Har läst dina 'strokebloggar' från del 1, men det har som sagts av andra inte gått att kommentera det hela.. Men det du säger här i denna blogg tycker jag inger hopp! Blir intressant att fortsatt få följa dig. Stroke och en del andra sjukdomar är ju något som man verkligen riskerar få nu när man passerat 60.. Hoppas att du får ett fortsatt tillfrisknande nu framöver, tycker det har varit nog med elände i ditt liv, elände som du också delgivit oss här på Fotosidan..
Hälsn!
Skönt att höra att det går framåt! När man har kommit så pass långt att man har huvet upp och fötterna ner och orkar tänka på att borsta tänderna är man på rätt väg.

I dina händer så blir det nog sevärt med mobilkameran också. Ser fram mot fortsatta rapporter.

Hälsningar Ylva
Hej Per-Erik! Tack för dina starka blogginlägg. Väldigt viktiga bilder och texter som utstrålar hopp. Krya på dig // Mats
Jag och säkert många andra i blogglandskapet blev oroliga när de första okommenterbara meddelandena i bloggen dök upp. Hoppas att återhämtningen kommer och att det kommer något gott ur det. Vi håller alla tummarna. Fin bild föresten!
Krya på dig nu framför allt försök ha tålamod att skynda långsamt. Funderade lite på dina temporära problem med högerhanden; finns det inga korta trådutlösare som kunde funka under den tid du inte kan jobba med högern? Kanske något att kolla?
/Affe
Hej! Såg dina bilder på Tårtan i förra veckan och var även på vernissagen på Korn i februari. Kanon alltihopa! Fick två bilder på dig med mobilen på Korn, båda blev bra! Finns nu uppladdade i mitt album. Mobilkamera är inte så dumt ändå. Krya på dig och kämpa på!
Hälsningar, Nils/
Ja, nu fungerar det åter fullt ut med länkningen till din blogg. Har följt den hela tiden (gick att göra via din profilsida när inget annat fungerade). Glädjande att det verkar gå åt rätt håll; envishet lönar sig!

Bilderna är, som vanligt från dig, av mycket hög klass. Du hör till dem som får en alldeles egen laddning och känsla i de mest skiftande bilder. Tack för det! Och krya på dig!
2017-07-18 21:56   Roland
Hej,

Min kompis drabbades av stroke efter en operation när han var 50. All expertis var eniga om att han borde vårdas på ett hem resten av sitt liv. Aldrig över min döda kropp sa frugan. Två år senare så var han tillbaka på sitt jobb som ingenjör efter otroligt mycket arbete. Matten fick han lära sig från grunden eftersom det mesta försvann. Han gick en kurs och lärde sig blåsa glas och gjorde fantastiska saker. En konstnärlig ådra som han tidigare inte haft.

Det finns hopp hur mörkt det än verkar!

Krya på Dig,