Måndagkväll med yngste sonen

Jag skrev i förra bloggen om när yngste skulle gå på maskerad och maskerade sig till Vincent van Gogh.

ingen kände igen maskeringen.

På maskerad

Inför morgons EU-val

Långsamt men säkert smyger sig ordet ”Folkutbyte” sig in i det politiska rummet och samtalet.

Charlie Weijmers, SD:s toppnamn i söndagens EU-val, har det t o m på sina valaffischer.

Att ”Stoppa folkutbytet” nu är på väg att bli ok som poltiskt budskap så fort migrationspolitiken kommer på tal är beklämmande.

Vanföreställningen att vi människor i grunden är olika ”folk” och därför måste hållas åtskilda riskerar sakta men säkert att bli en del av vardagspratet

På 30-talet handlade det om judarna. Och romerna. Eller samerna… den rasistiska tanken har en sällsynt förmåga att krypa som en slemmig giftorm genom historien.

Vad detta ledde till vet vi allt för väl.

Jag tänker på detta när jag ser på bilden jag tog av den glada familjen för ett par år sedan. De hade precis fått permanent uppehållstillstånd här i Sverige. Föräldrarna jobbar nu,era heltid i en kommun i södra Sverige, ungarna går på dagis och i skolan. Som vi oftast gör och lever här i Sverige.

Varifrån de kom kan kvitta. Den hade turen att överleva den vådliga Medelhavet på flykt undan kriget.

Jag tänker också på att jag återigen ska bli morfar inom ett par veckor.

Det blir en pojke. Halva hans gener kommer från ett land och en stor släkt långt utanför Sveriges gränser.

Om han kommer att heta Jon-Ante eller Mohammed kvittar mig också fullständigt.

Han är bara så helt efterlängtad, av sina föräldrar, av mig och han kommer att ha kusiner över hela världen.

Men faan tar den som vågar yppa ”folkutbyte” i hans och min närhet!

Scanna och justera gamla negativ

Bilden av den gamla damen tog jag för ganska exakt 52 år sedan. Den kommer att ingå i en utställning jag har i höst på Galleri Fotografi i Stockholm. Jag minns att jag tog bilden med en Nikon F med en 35:a. Jag minns också att jag pressade filmen till 1600 asa och framkallade den i en framkallare som hette High Sensitive och som var populär på den tiden.

Då, I början av 70-talet var kraftigt korn något av ett tidens tecken och det störde mindre än vad det gör idag. Hårda kontraster likaså.

Problemet är att kraftigt korn stör mig idag, liksom överdrivna kontraster.

En komplikation är också att inscannade småbildsnegativ - jag använder den "finska burken" Valoi easy 35 - tenderar att ytterligare förstärka kornigheten och kontrasterna. Om det har att göra med att dåtidens analoga teknik - fotopapper, framkallar och fix - var "mildare" vet jag inte, men ett scannat negativ behöver hur som helst justeras i den digitala processen.

Det finns idag flera sätt att göra det på, mjukvaror och plug-ins för Photoshop och Lightroom finns det gott om. För att göra det enkelt för sig - och för att hjälpa en gammal fotografkompis som kämpar med ett unikt, men ack så kornigt och kontrastrikt material, från allaktivitetshuset Gamla Bro i Stockholm - testade jag lite justeringar i Camera Raw. Med iakttagande av viss försiktighet drog jag i spakarna för "texture" och "dehaze". Resultatet blev som bilden nedan. Fullt acceptabelt enligt mitt förmenande även om kornskärpan fick stryka på foten...

Kanske har någon annan andra egna små tricks att bidra med?

Å andra sidan

Tittar på en bild av en gammal svart Leica M3-kamera i en auktionskatalog.

Det är en enkel kamera och jag minns när jag för hundra år sedan blev  erbjuden exakt en likadan för 700:-, men tackade nej. Tyckte det var för dyrt.

Kameran på bilden i katalogen tillhörde Henri Cartier Bresson, en av de största fotograferna någonsin.

Vad den gick för?

Ingen aning.

En rejäl livslön sannorlikt.

Eller ännu mer.

Och jag som backade för några hundralappar….

Å andra sidan; någon Henri Cartier Bresson blev jag heller aldrig.