Min vänstra överarm

Konsthistorien är full av exempel på mer eller mindre lyckade självporträtt. Personligen håller jag flera av Vincent van Goghs många avbildningar av sig själv som de bästa.

Men så kom barnbarnet Noor hem från ”föris” (det heter inte ”dagis” längre) med sitt allra första försök att rita av sig själv och jag smälte direkt.

Så omedelbart bedårande. Och så begåvat utfört naturligtvis!

Det blir till  att uppsöka tatueraren runt hörnet.

Bilden kommer att passa utmärkt på min vänstra överarm!

Anna Lithander - med gatan som scen

Anna Lithander från Göteborg är en gatufotograf av en speciell sort. Hon närmar sig sina motiv så nära det går, aldrig med zoom eller teleobjektiv.

Hennes fotografi bygger på en genuin nyfikenhet och kontakt med de människor hon fotograferar med sin Fujikamera och ett litet vidvinkelobjektiv.

Resultatet är både anslående och enastående och jag är glad och stolt över att hon medverkar på vår grupputställning på Galleri Fotografi, Hornsgatan 42 i Stockholm.

Vernissagen är lördag 28 september, kl. 12.00-16.00

Välkommen!

Sista helgen i år

Söndag i mina kvarter.
Tantolunden på Södermalm.
Stockholms Central Park.
Cyklister, hundar, joggare och barnvagnar.
Vi åt Fisch&Chips från en fooodtruck.
Köpte kaffe i en annan.
Solen värmde.
Kanske för sista helgen i år.

Annelie von Wowern - en bildpoet

Annelie von Wowern är en av de fotografer jag beundrar och som har en särskild poetisk ton som liksom kryper under huden.

Hennes eftertänksamma bilder berör och jag är mycket glad över att hon medverkar i grupputställningen 3+3 tillsammans med oss - Anna Lithander, Anna Eklund, Göran Tonström, Krister Kleréus och jag.

Vi har vernissage på Galleri Fotografi, Hornsgatan 42 i Stockholm lördag 28 september klockan 12-18.

Utställningen pågår t o m 4 oktober och du är mycket välkommen att titta in.

Storlek som en vindruva

Det här är ett porträtt jag tog av min yngsta son härom veckan. Han har sin mors efternamn, är 28 år gammal och när han föddes vägde han bara lite drygt ett och ett halvt kilo. Om detta bidrog till hans yrkesval vet jag inte, men han utbildade sig till läkare och forskar idag på Karolinska Institutet. När han berättar om vad han gör öppnar sig en vetenskapsvärld som fascinerar. Särskilt när det kommer till hans forskningsområde som handlar om hjärtat. Att man idag med framgång kan operera hjärtklaffarna på för tidigt födda barn med en hjärtstorlek motsvarande en vindruva t ex.

Jag är naturligtvis både glad och skitstolt över min son. Men eftersom det i det här landet anses fult att skryta om sina barn blir följande bara en enkel bildtext av visst allmänintresse:

David Freiholtz mottog under torsdagskvällen svenska thorax-kirurgernas stora stipendium på Gothia Hotell i Göteborg. Priset (100.000:-) går oavkortat till hans hjärtforskning på Karolinska Institutet.

Slut på bildtexten