Mina bilder och tankar för dagen

I Berlin och Gamla Stan

Det är nu drygt tre veckor kvar tills Fyra Fotografers utställning på Galleri Fotografi på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

Vi – Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Kleréus och jag – har haft som tradition att försöka ha en årlig utställning tillsammans på något av de hyrgallerier som finns i Stockholm. I år blir det alltså på Galleri Fotografi.

Vi enades i år, för första gången, om ett gemensamt tema - ”Möten”.

När jag började bläddra igenom mitt arkiv kom jag slutligen fram till februari 1973 och hittade en bild jag glömt att jag hade tagit.

Bilden av en ung Anders Petersen i ÖstBerlin. Vi hade rest dit tillsammans mest för att lära känna den då delade staden.

Jag gick på Christer Strömholms Fotoskola vid den tiden och Anders var precis i början av sin fotografiska karriär. Han hade startat bildgruppen SAFTRA tillsammans med bl a Kenneth Gustavsson och pratade löst om att fotografera på Gröna Lund under den kommande sommaren.

Glad över upptäckten av den gamla bilden ringde jag Anders och undrade om han hade en stund över för en fika. Vi har träffats då och då genom åren, låt vara ibland med flera års mellanrum.

- Kom hit i morgon!, jag fixar bullar, svarade han.

Sagt och gjort knallade jag iväg till Gamla Stan, till det som en gång var en kolkällare med tre små rum ovanpå varandra förbundna med smala branta trappor. Där huserar Anders sedan länge. På översta våningen en moderna digital arbetsstation, mellanrummet med en fåtölj, en dagbädd, en anslagstavla och en helvägg med säkert 15-20 hyllmeter negativpärmar. Och så ett enkelt analogt labb i nedersta rummet.

Det blev en långfika i ett par timmar, med snack om minnen, inte minst om hans fotografisk minnen.

Anders Petersen har nämligen ett enormt CV i ryggen, med flera hundra utställningar utomlands och i Sverige bl a på Fotografiska och Liljevalchs häromåret. Närmare 40 böcker av hans bilder finns utgivna på svenska och utländska förlag. Han slog tidigt igenom med bilderna från Café Lehmitz i Hamburg, följde upp med boken om Gröna Lund, böcker från fängelser och mentalsjukhus och flera ”City Diaries”, porträttböcker av människor i städer runtom i Europa.

Han har också hållit i massor av workshops, fått mängder av priser och utmärkelser och anses av många som en av de främsta nu levande dokumentärfotograferna i den subjektiva traditionen. Helt i nivå med Sebastião Salgado, Josef Koudelka och Daido Moriyama. Samtidigt är han en märkligt omärkt av sina framgångar. Han är samma nyfikna, humoristiska och närvarande person som jag lärde känna för drygt 50 år sedan. Hans utrustning är mycket enkel. Svartvit film i en liten Contax T2 kompaktkamera. Mer behövs inte, menar han, eftersom hans bilder handlar om en unik fotografisk NÄRVARO gentemot de människor och miljöer han skildrar.

Jag ska förresten ha med fyra bilder, porträtt, av fotografer jag gillar och träffat genom åren på vår utställning. Paul Hansen på DN är en, legendaren Anders Engman den andra, vännen Dan Crona den tredje och så bilden jag tog igår av Anders Petersen.