Gubben på väggen

Inspirerad av Gunnar Stalands tidigare inlägg härom dagen om fotopolymer, den metod med vilken man förvandlar ett fotografi till ett avdrag (grafiskbild)  i en grafikpress, kastar jag en blick på den enda fotopolymer jag själv har gjort.

Jag kallar bilden "Irlandsgubben", och den blev till på en fotopolymerkurs jag gick för några år sedan under fotografen/grafikern Thomas Holmqvist ledning i Grafiska Sällskapets lokaler i Stockholm. Som många vet handlar polymer om att etsa en polymerplåt via uv-ljus, infärga med grafisk färg och sedan låta plåten skapa bilden på grafiskt papper i en grafikpress. Processen är långsam och i mångt och mycket svår att styra. Men det är i högsta grad ett taktilt arbetssätt, man "tar" på bilden via plåten, som framkallas i vatten, via infärgningen av plåten och genom att veva själva pressen.

Resultatet får en grafisk karaktär, färgen pressas in i pappret och bilden påminner inte så lite om "riktig" grafik. Jag höll på en hel dag för att få fram bilden som nu hänger inramad på min bildvägg. Och bland alla alla övriga bilder av kända och okända fotografer som jag samlat på mig genom åren sticker den ut på ett särskilt sätt för mig.

Kanske därför att historien bakom bilden är lite speciell. Påsken 1972 hade jag liftat till Nordirland för att i akt och mening bli krigsfotograf. Jag var 21 år, hade köpt en Nikon F för studielånet, och tänkte att jag behövde ett smaskigt material för att söka till Christer Strömholms fotoskola med. Lite begrep jag vad jag gett mig in på. På gatorna i Derry och Belfast rådde undantagstillstånd och gatustrider pågick hela tiden mellan engelska soldater, IRA och civilbefolkningen. 20 rullar Tri-X gjorde jag av med under påskhelgen, men när jag skulle lifta tillbaka till England blev jag upplockad av engelsk militärpolis där jag stod vid vägkanten, blev förhörd och som grädde på moset drog dom ur filmen ur varenda exponerad Tri-X. "Go Home Young boy, This is not a place for you", minns jag att den snaggade brittiska sergeanten sa.

Men dom öppnade aldrig kameran och när jag slutligen kom hem framkallade jag den rullen i Rodinal. Det fanns bara en exponering på filmen. Ett porträtt av en äldre man som jag träffat sista natten i Belfast. Vi hade båda sovit över på Frälsningsarméns hostel. 

Det var också med den enda bilden som jag  hösten 1972 sökte till Strömholms fotoskola. Strömholm gillade den, och sa nåt i stil med att "krigsfotograf kanske du aldrig blir, men du verkar veta hur man plåtar folk".

Hur som helst - så här ser bilden ut i original, kopierad på "vanligt" sätt.

2024-10-24 11:59   morgondotter

intressant historia
fin bild
intressant grafisk metod

jag har bará använt saltsyra på kopparplåt
inte med foto,

han, Strömholm, såg att du kunde se

på den tiden trodde vi ännu att saker kunde förändras
till det bättre
träffade du Bernadette Devlin

Svar från per-erik åström 2024-10-24 12:31

Nej, hon var i London då, men jag sov faktsikt över i en av hennes lägenheter i Dublin, ett litet kallt kyffe. Hade fått adressen av några Nordirlandsaktivister i Sverige innan jag reste.
/per-erik