Mina bilder och tankar för dagen

Om skärpa förr och nu - slutord

Oj, vilka reaktioner det blev på mitt blogginlägg "Om skärpa förr och nu" som jag skrev igår!

Jag skrev mest utifrån att jag under ett 50-årigt umgänge med kameror och optik upplevt fler tekniska skiften där den stora förändringen naturligtvis varit övergången till att plåta digitalt. För mig var övergången dramatisk för att inte säga smärtsam. I alla fall för plånboken eftersom jag letade som en blind höna och bytte kameror och gluggar flera gånger innan jag kom fram till en vettig utrustning som passar mig och mitt sätt att plåta.

Det som under årtionden hade bestått av en Nikon F (från 1968), en 28:a, en 35:a och en 85:a, en Lunasix exponeringsmätare och ett mörkrum med en Leitz Focomat byttes ut till en Canon 5D mark II, en Nikon Df och Photoshop, Lightroom och Silver efx.  Slutligen landade jag i den nuvarande utrustningen; Fujifilm XT-1 med 18 mm, 23 mm, 35 mm och 60 mm optik. Samt en X100T som i princip är samma kamera som XT-1, men med "mätsökare" och en fast 23 mm. Mörkrum har jag inte längre, men en bra Epson-skrivare. 

Hur som helst, när jag skrev om skärpa förr och nu igår så verkade de flesta hålla med mig om att det faktiskt är bättre digitala kameror idag jämfört med gårdagens analoga. Det handlar om snabbhet, autofokus osv. Dock ansåg många att "gammal" optik mycket väl går att använda med framgång på digitala kamerahus.

I morse, efter att ha varit ute med jyckarna, gjorde jag därför följande lilla test. På kameran (fujifilm XT-1) apterade jag mig bästa gamla Nikonglugg. Bästa i meningen skarpaste. Det är en 28:a tillverkad på 80-talet, en 28(2,8 AI-s) som ser ut så här;

Jag valde att jämföra den med en splitterny Fuji 23/2 som ser ut så här:

Båda objektiven får anses som mycket bra, rejäla grejer, glas och metall, inget fusk helt enkelt.

Jag tog därefter två bilder utan något som helst fixande i Photoshop. Jpeg rakt ur kameran. Så här blev resultatet:

Detta kanske inte är världens mest seriösa objektivtest, men jag kan faktiskt inte se någon som helst skillnad mellan bilderna vad gäller skärpa. Den övre bilden (Nikonobjektivet) har visserligen ett något större skärpedjup vilken beror på att det är ett objektiv anpassat för fullformat, men annars ingen skillnad. 

Man kan därför nog påstå att det går alldeles utmärkt att använda äldre välgjorda objektiv, avsedda för analoga kameror, även på moderna digitala kameror, vilket jag alltså härmed kan hålla med om. Och jag lyfter naturligtvis på hatten för dem som hävdade att så också är fallet.

MEN då missar man naturligtvis autofokus och möjligheten till bländarautomatik. En automatik jag lärt mig uppskatta för att nå fram till det enda viktiga - att på någon hundradels sekund kunna fånga bilden. Oavsett om det handlar om att fästa den på film eller på en sensor.

F ö är den nya Fujinon 23 mm f2 rasande snabb och exakt, faktiskt det snabbaste objektiv jag prövat eller ägt. Vädertätat dessutom. Den gluggen kommer jag att ha stor nytta av eftersom jag alltid haft "35:an" som standardobjektiv.

Detta om detta. Ha en bra dag!

Inlagt 2016-10-13 09:23 | Läst 1350 ggr. | Permalink
Jodå, visst kan man använda gamla objektiv på nya, digitala kameror. Det har jag ju själv testat. Gillar man resultatet och hanteringen är det bara att fortsätta. Det är en personlig fråga. Nu kommer det adaptrar som ger gamla, manuella objektiv autofokus. Tillverkarna förstår att det finns en marknad för de här tekniska lösningarna. Själv föredrar jag, som du, moderna objektiv konstruerade för moderna kameror. Tycker det är en ren fröjd att fotografera med Zeiss Batis 25/2 och Zeiss Sonnar 55/1,8 tillsammans med Sony A7RII.
Håller helt med dig om snabbhet, bländarautomatik och så'nt! Jag har ju provat en del Fujiobjektiv på min X-E1, och så har jag ju en Fuji X100. Men ibland så kan fotografering i ett litet långsammare tempo bli en avkoppling,
och även en utmaning! ;)
/B
Detta med äldre objektiv har ju en annan dimension också. Det finns en diskussionstråd om "över/underkompenserad sfärisk abberation" på forumen.

Det är helt klart att moderna objektiv är bra och sannolikt i många fall t o m bättre än legendariska Leitz- och Zeiss-objektiv. Men detta med skärpa har ju fler dimensioner och en av de rapporter som länkades i diskussionstråden om abberation var en ögonöppnare (sorry) i alla fall för mig. Att nya högteknologiska objektiv var bättre i skärpa och kontrast med sina asfäriska linselement är alldeles klart. Men det framgick också att med ett visst avstånd till optimalt fokus så gav objektivet med sfäriska linser en mer begriplig avbildning av detaljer. Samt att oskärpa hitom och bortom fokus skiljer.

Sök och läs!

När det gäller skärpa och kontrast så är moderna högteknologiska objektiv suveräna. Men skärpans oundvikliga granne, oskärpan, är inte oviktig.

Ihop med den oundvikliga eftertanken som ett helmanuelt objektiv tillför till fotografiprocessen så menar jag att ett bra gammalt objektiv absolut kan vara intressant att ha.

Själv har jag just ett "pre-AI" Nikkor 28/2,8 till min Fuji. Har både en vanlig rak och en tiltadapter. 28/2,8 med tilt för några hundringar är klart värt besväret.
Svar från per-erik åström 2016-10-13 12:42
Du har alldeles rätt. Vissa äldre objektiv har något speciellt. Ska läsa på om abberation...
Med vänlig hälsning,/per-erik
ajoe 2016-10-13 15:55
Det var denna artijelbsom gav mycket aha-känsla. Handlar inte alls om kameraobjektiv, men ändå:
https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.aphys.kth.se/polopoly_fs/1.520689!/MH_BScThesis.pdf&ved=0ahUKEwjJqpiC9tfPAhWHhSwKHdRlB30QFggbMAA&usg=AFQjCNEAKu2MpOeJNIwOWBHwUCSI7phzBA

Hoppas länken funkar, sitter med telefon.
I går invigde jag min nya Fujinon 23mm 2.0. "Porträtt" i miljö på uppdrag. Lite riskabelt att jobba med något oprövat, men, detta kommer bli min favorit.
Jag tycker också att gamla objektiv har sin charm. Ett Nikkor 105mm/2,5 på en D800 är alls inte dumt för porträtt. Och som sägs, gamla gluggar får en att tänka till. Man tänker kanske lite mer komposition av bara farten (?).
2016-10-13 13:40   Jörgen Tvermoes
Ehrm, jag tippade övre var Fuji.. Bättre kontrast, djupare färgton, litet mindre bleka högdagrar.. kan väl inte bara vara exponering?

I vilket fall som, båda teknikerna med helt manuellt eller modernt auto duger lika bra, det gäller bara att ta sig tid och lära sig hantera alla möjligheter - jag kör ofta Fuji'n från höften och kastar ett öga på gröna horisonlinjen med manuell exponering och då missar jag ju en del teknikstöd. Men då går ett Samyang 12/2,0 lika bra som ett Fujinon 23/2,0.


Samtidigt var det mycket intresant med din jämförelse i förrgår, stort tack.
Jag minns en kastad storförstoring jag hade från min far över Öresund från Kärnan (Helsingborg) , 30 * 120 cm från en Leica och troligen Tri-X. Kornigt så det skrek, men på håll fattade man vad det var - ett överskarpt t ex Fujinon tar bort detta/denna känsla men ger mer i annat typ detaljer.
Vad som är bäst? Mja, kanske är det inte bra att allt är så tekniskt bra nuförtiden?

-J!
Av dom bilder du visar här, tycker jag att Nikonobjektivet ser skarpare ut. Den skillnaden kanske är illusorisk, och skulle försvinna om jag fick studera originalfilerna. Ändå ger det syn för sägen - gamla objektiv duger många gånger utmärkt.
Hur man väger samman restaberrationer är en av de svåraste utmaningarna vid objektivberäkning. Teoretiskt perfekt är nämligen inte bäst. Det är ju vårt ögas sätt att uppfatta omvärlden som bör eftersträvas. Det förekommer dåligt sådant jobb - då som nu. Det är därför inte att förvåna att det är de tillverkare som har lång optisk erfarenhet som går bäst ut - då som nu. Zeiss och Leica, Nikon och Canon - om man frågar mig.
Hej Per-Erik. Jag har också 23mm/2 . VäldigtSnabbt och bra på alla vis tycker jag.
/ Bengt