ajoe

Uppvuxen i en journalist/redaktionsfamilj med en 1000F-bladare hann jag tidigt göra alla tänkbara misstag.

De intensiva åren kring 1970 var det en Pentax S1a son hängde med och det är bra märkligt att dne fortfarande är helt OK cirka femtio år gammal. Det har hänt att jag satt in en rulle Tri-X, men har ingen mörkrumsutrustning längre, tycker att digitalålderns direkta återmatning av resultat är en välsignelse, även om det sker en oundviklig avtrubbning av koncentrationen med all automatik.

Efter Pentaxen blev det en Nikon FG, som dessvärre inte var någon särdeles imponerande kamera, därefter kastade jag mig in i digitalåldern med en D70 när den kom och sedan en D90 när den kom.

Redan före 1970 skulle jag vilja påstå att jag fotograferat fler modelljänvägslok (och annat lika kul...) än alla ni andra här tillsammans. Jag har skrivit i facktidningar och jag har alltså åstadkommit nödvändigt bildmaterial själv så länge jag kan minnas, men jag hade inte riktigt mage att kryssa för varken "Frilansfotograf" eller "Yrkesfotograf" även om jag ju använder kameran för brödfödan en stor del av tiden.

Med all produktfptografering så växer det en vilja att kanske vara litet mer uttrycksfull och jag vill litet tillbaks till en mer direkt användning av kameran á la Pentaxen.

Medlem i grupperna