1872 och 2021 i Norrköping.

På Myrorna fick jag syn på några rätt taffliga reproduktioner av gamla foton och fick för mig att ta nya bilder från samma fotopunkter.

Det var svårare än jag trodde. Både plats, riktning och kamerahöjd ska ju stämma. Helst också tid på dagen och årstid. Att ha rätt brännvidd kändes som överkurs, att ha vidvinkel, shiftmöjlighet och pixlar nog att kunna beskära i efterhand fick räcka. Nu sen jag jobbat med bilderna tror jag att fotografen 1872 hade ett tämligen högt stativ. Jag höll kameran i midjehöjd och tittade med Live View.

I den nya bilden är Holmentornet nästan, men inte helt, förbyggt av nya hus och nästan helt skymt av vegetation. Med lite god vilja kan man ana tornhuven. Skulle det vara bättre att anpassa nya fotopunkten lite, i det här fallet så att Holmentornet syns ordentligt i nya bilden, hellre än att försöka hitta exakt samma?

Vad som slog mig var hur mycket mer fotogenisk stan var för 149 år sen. Vatten ända fram till kajkanten! Inga utfyllnader och slänter. 

Och hur mycket som faktiskt finns kvar. Räcket står kvar på sin kajkant av granit. På gamla fotot syns överdelen av slussportarna till en underjordisk kanal med vatten som drev tobakskvarnarna som  gjorde släkten Swartz stenrik. Jag tror att kanalen finns kvar där nere i underjorden!

1872. Andra huset t v har anor från 1700-talet och står kvar 2021. Mitt i bild magasinet Konstantinopel. T h i bild Holmentornet från 1750, då bara 122 år. Trottoarer och körbanor belagda med fältsten. Kantstenar av huggen granit, kan det vara dom som finns kvar?

2021. Till vänster fattas ett hus jämfört med 1872. Nybyggnation på gång. Fältstenen ersatt med betongplattor på trottoarerna och gatsten på körbanan. Igenfyllningar, vegetation och nybyggen skymmer nästan helt Holmentornet, men toppen av detsamma syns om man tittar riktigt noga.

Fide Centralstation

Då Region Gotland lät barnen stå ute oavsett väder byggde ortsborna det här väderskyddet. Det är genomtänkt med självstängande dörr och fönster så man kan se bussen. Kuren är förankrad med överdimensionerade järn i en rejäl betongplatta. Blåser inte ikull. Att det sitter svenska flaggor där, ingen gotländsk, kanske är ett försynt påpekande från bygdens folk.

Jag kommer ihåg nåt liknande då vi bodde på ön med barn i skolåldern. Kommunen förmådde inte rusta upp skolans lekplats, men erbjöd sig att hålla med  tillbehören om bygdens folk gjorde jobbet. Då gick det undan! Män med stora traktorer kom med gigantiska  verktygslådor i skopan. Grävde och göt betong och snyggade upp. Jag med mina tangentbordstentakler försökte hjälpa till. Finstädning, klart.

Gotland är landets största glesbygdskommun räknat i antal boende utanför tätort. Avstånden är som Norrtälje - Nynäshamn ungefär. På sätt och vis är glesbygden som stan, allt finns, skillnaden är att man måste ha bil. Det trafikarbete som i stan utförs med  bussar, spårvagnar och T-bana görs med bil. 

Värst är skolnedläggningarna. Färre barn och läroplaner som kräver specialiserade lärare får konsekvenser. Jag tycker att det borde gå att bussa ut stadens barn till skolmiljöerna på landet. Men verkar vara ensam om det.

Reklamfinansierade väderskydd

Jean-Claude Decaux var en störig elev med ett omöjligt temperament. Slutade skolan i förtid för att sätta upp affischer med reklam för sina föräldrars affär. Fick dispens att bli myndig redan vid 18 års ålder. Öppnade eget i utomhusreklambranschen. 1964 kom han på sitt livs idé: Att tillhandahålla snygga, välskötta väderskydd åt kollektivtrafikanterna och att det skulle betalas med reklam. Han pratade omkull borgmästaren i Lyon och fick sin första stora order. Det gick bra. Företaget expanderade i Frankrike och ut i världen.

1989 var det Sveriges tur. Sverigechefen kom till Norrköping för att sälja in konceptet. Han hette Tomas och var exceptionellt välsorterad i huvudet. Jag frågade om hans bakgrund, och jo, han var civilingenjör i teknisk fysik. (Den linje som krävde högst betyg att komma in på. Angela Merkel har den bakgrunden. Men titta på Bob Bovins kommentar för exakt info!)

Erbjudandet verkade bra. JCDecaux skulle tillhandahålla snygga väderskydd och se till att de hölls i gott skick och att glaset tvättades. Kommunen skulle bestämma var de skulle stå och tillhandahålla mark och elanslutning. Reklamen som skulle finansiera det hela skulle vara snygg och proper. Både jag, som då jobbade för byggnadsnämnden, och gatuchefen köpte konceptet. Det fanns en svensk konkurrent med minst lika snygga väderskydd, men originalet fick duga eftersom det hade OK design och företaget verkade stabilt.

(På den tiden fanns ingen upphandlingslagstiftning som stod över alla andra lagar utan beställaren fick beställa det beställaren ville ha.)

De mer påkostade väderskydden skulle stå i city. Lite enklare men ändå  snygga och välskötta fick duga i förorterna. Företaget åtog sig att klara allt normalt slitage och även viss vandalisering, men hade en spärr för om det skulle bli upprepad och systematisk sådan.

Företaget är nu störst i världen på utomhusreklam.

Bilderna togs 2021-04-19 med Pentax K-1 och Pentax Shift 28mm objektiv

Utomhusreklam måste vara rätt enkel. Ofta siktar den mest på att varumärket ska synas.  JCDecaux erbjuder att den ska synas i ett välskött sammanhang. 

Svartaste svart för optiken. Vitaste vitt för klimatet.

Idag rapporteras att forskare vid Purdue University i USA har tagit fram den vitaste färg som någonsin skapats. De hoppas att hus målade i extremvit färg i framtiden kan hjälpa jorden att kylas ned.

Att vitt funkar, det stämmer. Själv målar jag västerfönstren med krita till sommaren. Det tar bort kanske 3  grader innertemperatur.  Ett par matskedar krita och ett par liter vatten tär inte nämnvärt på jordens resurser.

Men att köra med bländvitt överallt låter extremt. Bländvitt bländar. Och färgen måste ju hålla sig ren som en lotusblomma för att förbli vit. Tillverkning i de mängder som behövs blir ingen klimatlösning vad jag kan förstå. Vitaste vitt kan säkert bli nåt i en del vetenskapliga och konstnärliga sammanhang. Galleri Whiter than White, en sensation i sig. Modebranschen har säkert börjat fundera.

Svartaste svart behövs i fotosammanhang för att ta bort ströljus. Insidan på kameror, optik och motljusskydd ska helst vara så svarta att inget ljus studsar vidare. Jag hade ett par projekt där svartare än svart skulle vara bra och letade.

"Vantablack" verkade vara grejen. Användes av NASA. Tyvärr slutade äkta varan tillverkas för länge sen. Namnet återanvänds men produkterna har inte Vantablacks egenskaper. Indiskbrittiske konstnären Anish Kapoor (han med högblanka Cloud Gate, "the Bean", i Chicago) har jobbat vidare på Vantablackspåret. Han lär nu ha en färg så svart att man inte kan orientera sig i ett rum målat med produkten. Man kanske t o m får svårt att stå upp utan stöd, det bara svindlar.

Jag behövde något mer överkomligt  och hittade tyska  tillverkarens Albrechts "Shultafellack". Den är mattare än nån annan svart färg jag haft kontakt med. Alkydbaserad, avsedd för inomhusbruk men är inte ömtålig alls. Den är ju avsedd för att skrivas på med skolkritor och kunna torkas ren med vatten. Den funkar bra för insidan av motljusskydd. Jag har använt den inuti objektiv, men förstås bara på delar utan slitage, inte bländarlameller eller mekanik.

Trappan till Strömparken med Pentax Shift

Här använde jag shiftoptiken på klassiskt sätt, d v s höll kameran med lite, lite uppåtriktning och shiftade sen  för att få med motivet. Syftet var att få vertikalerna nästan, men inte helt, vertikala. Helt vertikala linjer kan se konstlade ut.

Idag var kameran snäll och exponerade utan prut som jag tänkt mig i läget Live View. DNG/RAW med -0,7 exponeringskompensation. Vid framkallningen "remove aberrations" och sen förskärpning i Nik, lite uppljusning, lite kontrast och så slutskärpning.

Strömparken är en kommunal park vid Motala ströms utlopp i centrala Norrköping. Den ritades av Ivar Tengbom och anlades 1922 genom utfyllnad av Motala ström med sten från kraftverksbyggen i strömmen. Rimligen ritade Tengbom även den här trappan som leder ner till parken, smidesportiken och lyktan. Lyktglaset är mörkbrunt och släpper inte igenom ljus nåt vidare, annars är allting jättefint. Tengbom och hans uppdragsgivare byggde för att det skulle stå sig.