Den Svenska Tanten

I går föll täckelset för senaste inslaget i projektet Den Svenska Tanten. Tanten uppvaktades av socialminister Lena Hallengren, kommunfullmäktiges ordförande Maria Sayeler, donatorns representant Mikael Ståhl, konstnären Susanna Arwin och media.

Projektet föddes 1995 och har sen dess levt ett självständigt liv. Mönsterskyddat som "DEN SVENSKA TANTEN".

Nu står Tanten som skulptur utanför Arbetets Museum i Norrköping. Museet äger originalbilden. Skulpturen finns också på campusområdet i Växjö. Den här Tanten känns otroligt massiv och är faktiskt nästan massiv. Ingen ska kunna försöka såga och lyckas.

Susanna Arwin menar att "Tanten" har en fundamental enkelhet och trygghet som vi alla så väl behöver. Hon vågar vara vanlig. Behövs speciellt idag när könsroller är på väg att lösas upp. Hennes förhoppning är att kvinnor ska kunna behålla och integrera den trygghet som tanten står för och hända fungera i det nya samhället. En utveckling av den gamla kvinnorollen.

Konstnären Susanna Arwin. I bakgrunden donatorns representant Mikael Ståhl.

 KF ordförande Maria Sayeler.

Socialminister Lena Hallengren

Susanna Arwin och Tanten

Tanten i Norrköpings Industrilandskap. 

Rösta(t) för att påverka

Svenska Kyrkan i Utlandet har fyrtio församlingar spridda över världen. Deras biskop är  biskopen i Visby stift. Han basar alltså inte bara över Gotlands nittio församlingar utan över ett stift där solen aldrig går ner. Det finns dom som vill ändra på det och lägga allt i Uppsala. Men jag tror att det bra för församlingarna i utlandet att de har en biskop som särskilt månar om dem. Och att det är bra för Gotland att Visby stift finns kvar. Och att det är bra för Sverige att Gotland finns och har egen biskop kvar.

Nu pågår valet till kyrkomötet, till stiftet och till pastoratet. Betyder en röst någonting? Jodå, särskilt i det här valet där valdeltagandet brukar vara lågt. En röst kan ändra framtiden.

I går gick jag till kyrkans hus här i Norrköping för att förtidsrösta. Det gick inte. Där går det bara att rösta på söndag.

Men jag hittade en för mig ny fotovinkel på prästgården intill!

Ljuset gav oroliga trädskuggor på labyrinten, så jag gick dit igen mot kvällen och tog den här bilden. Både huvudbyggnaden och flygeln  är byggnadsminnen. Labyrinten i förgrunden är av nyare datum.

Det här blir ett bidrag till Wikipedias pågående fototävling. Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8 @ f/8.

Nu ska jag rösta på den expedition som är öppen. Med röstkort, legitimation och en lapp där jag skrivit upp vad det ska stå på min valsedel för kyrkomötet.

PS 11.30: Har nu röstat. Mycket folk i lokalen, det där med avstånd iakttogs dock. Stor åldersspridning, en hel del unga som röstade. Och sen framkallade jag bilden igen för att få mer stuns (himlen, förgrunden, tre av fönstren) och mindre stuns (annan mjukare skärpning).

Motljusbild till Wikipedia

4 bidrag till Wikipediatävlingen "Wiki loves Monuments" klara. Det är en hel del knåp med att ladda upp, särskilt om man har bilder för olika kategorier, men till slut fick jag in den här, "Norrköpings Centralstation vid stadens Norra Promenad", hembygdsmuséet i Katrineholm och Linghallen i Norrköping både in- och utvändigt.

En liknande bild återgavs i en tidigare blogg. Den här har samma ljus. Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8 @ f /8.     

Hur fixa rätt fokus på Zeissobjektiv från 1976?

Varför stämmer inte avståndsskalan? Hur fixar man det?

Jag har alltså införskaffat ett Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 byggt 1976. Det tecknar tämligen rakt, rakare än nåt annat så extremt vidvinkligt jag känner till. Bra färgåtergivning. Om man fokuserar noga blir det skarpt.

På mitt exemplar får man ställa in på cirka 4,2 meter för att få skarpt på oändligheten. Inget stort problem, men det vore praktiskt att ha ett hårt stopp där. I närområdet är det också lite fel, i st f närgräns 19 cm är den 19,5. Om man flyttar ut hela objektivet cirka 0,4 mm stämmer allt. (För att få perfekt resultat får man jaga hundradels millimetrar.) 

Ett sätt att lösa "problemet" vore att skaffa ett mellanlägg och flytta ut hela objektivet i förhållande till kamerahuset. Enkelt, icke-förstörande och reversibelt. Men då hamnar markeringarna på objektivet 140 grader förskjutna i förhållande till kamerahuset. Och hela den lösningen känns oprofessionell.

Det borde gå att justera detta nånstans.

På nätet finns en del lurviga tips om att ändra framtill och enstaka som skrivit att man ska ändra baktill.

Då man fokuserar flyttas ett helt linspaket fram och tillbaka i objektivkroppen. Linspaketet innehåller frontlinsen, bakersta linsen och allt däremellan. M42-fästet (som också innehåller bländarringen) är fastskruvat i objektivkroppen. Kanske skulle ett mellanlägg mellan M42-fästet och objektivkroppen fungera? Det var en fundering av Peter Hennig.  Lät rätt rimligt tyckte jag. Men jag ville inte skruva utan att veta mer, för tänk om nån liten fjäder hoppar ut? Så jag kontaktade säljaren på tyska Ebay, sign "Fotomechanic", som gjort rent och smort objektivet. Jag bifogade den här bilden: 

Det är bara att skruva ur det tre större skruvarna och demontera fästet meddelade han. Inga fjädrar som hoppar iväg eller kulor som tappas bort. Men märk upp och ta foton hela vägen i proceduren! Jag tog isär men såg inget bra ställe att montera mellanlägg. Känns inte som om det funnits något sånt, för många skruvskallar och fästen i vägen. 

Till vänster objektivkroppen med rörliga linspaketet i mitten. Ett eventuellt mellanlägg skulle rimligen placeras på ytan utanför, men den har ju så många fästen och skruvhål att det knappt finns plats kvar.

Sen skruvade jag ihop det hela igen. Det var rätt svårt, ett flertal reglage skulle passas in samtidigt.

Sen letade jag efter Werkstatt Handbuch. Hittade ingen, bara den här ritningen. Den avser Flektogon-versionen med maxbländare 4.

Har nån nåt tips?

______________________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________________

PS. @ Peter Hennig: Här nedan en bild på kaklet i mitt badrum. Visar distorsionen hos mitt exemplar vid de inställningar jag brukar använda, avstånd = oändligheten, bländare f/8. Verkligt avstånd 85 cm mellan väggen och kamerasensorn.

Tapper signalstolpe i oigenkänneligt Cityscape

Här fanns Östra Promenadens alléer. Avenyn ifråga kändes inte alls bred men desto lummigare. Dessvärre mådde träden inte bra. Tung trafik, avgaser, ledningar, asfalt och spårvagnar ställde till det. Redan då alléerna blev byggnadsminnen för trettio år sen insåg man att själva träden skulle behöva bytas.

Kommunen beställde nya träd hos en plantskola. Nu trettio år senare är de träden så stora att de nätt och jämnt kan flyttas. Så kommunen känner sig tvingen att agera.

Träden har fällts. Nu ska ledningarna i underjorden bytas ut. Spårvägsrälsen bytas ut. Körfälten smalnas ner. De trettioåriga träden planteras. Arbetet kommer att ta två år.

Nu   går det inte att känna igen Östra Promenaden. Ett stort tomrum. Mitt i tomheten blinkar en kvarglömd signal tappert. Jag hoppades att den skulle bli "punctum" i bilden.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Icke ett grönt strå kvar där bilden här nedan togs. Fasader från förra sekelskiftet. 

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Östra Promenaden är 50 meter bred. Kungsgatan i Stockholm är 32 meter om jag minns rätt.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.