Medljus över nybygge. Skrymslet under trappan

Huset riktigt glittrade i solen så jag lyfte kameran och tog bilden.

I markanvisningstävlingen för projektet Garvaren ställde kommunen två krav:

1. Det skulle sätta Norrköping på kartan som en avantgardistisk arkitekturstad med det allra senaste. Med det allra senaste menade kommunen nymodernism, absolut inte Arkitekturupproret.

2. Samtidigt skulle det ta hänsyn till läget vid Norrköpings Industrilandskap, ett riksintresse för kulturmiljövård.

Arkitekterna Ingrid Reppen och Kai Wartiainen skisserade ett projekt som kommunen gillade. Tävlingen var ovanligt nog kvalitetsinriktad. Det var inte bara att bjuda mest för marken. Utan kommunen hade bestämt priset och lät sen kvalitén avgöra.

Huset blandar referenser till andra Norrköpingsbyggnader, t ex f d fabriken man ser i bakgrunden och verk av Norrköpingsarkitekten Carl Bergsten med sånt som är helt nytt. Det sticker ut genom att fasaderna är dekorerade med mosaik som skiftar med solen. Då bilden togs riktigt glittrade dom.

Passar byggnaden in eller sticker den bara ut? Kom gärna hit till stan och kolla. Blir man sugen på nåt att äta finns en inbjudande vegetarisk kvartersrestaurang på plats, Skrymslet under trappan.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8

Cementa

Fredag 2021-09-10 hade Cementa presskonferens. Slitefabriken tillverkar det mesta av den cement som används till betongtillverkning i Sverige. Om företaget inte får fortsätta bryta råvaran läggs fabriken troligen ner.

Miljööverdomstolen har underkänt Cementas miljökonsekvensbeskrivning. Ärendet måste tas om från början. Enligt MÖD garanterar MKB inte att Tingstäde träsk bibehålls intakt. Sjön är Visbys och delar av Gotlands viktigaste vattentäkt.

Råvaran vid Slite är i det närmaste perfekt för cementtillverkning. Där finns kalk och lermärgel i rätt proportioner. Råvaran bränns till klinker, klinkern mals ner, lite gips tillsätts för att ge lagom bindningstid och cementen  är klar. Den transporteras ut med båt.

Cementugnarna eldades förr med kol. Nu används mest sopor. 1450 graders förbränning i en roterande ugn tillsammans med kalk förintar det mesta. (Jag fattar inte hur tillverkningen klarar däckdubbarna. Men den gör det.)

Klimatet: Cementa i Slite är en av landets största koldioxidutsläppare. Då kalk bränns frigörs en molekyl koldioxid för varje molekyl kalciumkarbonat som omvandlas till kalciumoxid. Tillkommer koldioxiden från bränslet. Företaget undersöker att hetta upp råvaran med grön elenergi och ta vara på koldioxiden för deponering nånstans i underjorden. I bästa fall kan den bindas kemiskt där nere till ny sten. Jag som tror att maskinell "Carbon Capture" ur luften blir för dyr och drar för mycket energi tror att det kan vara mer framkomligt att hantera nästan ren koldioxid från en sån tillverkning.

Lokala miljön: För femtio år sen var taken i Slite vita av utsläppen. Det problemet är borta sen länge. Ljudnivån 45 dB(A) innehålls något så när. Problemet är bergtäkten. Den blir större och större. Naturrika hällmarker tas bort. Men också kulturbygder påverkas allt mer då hålkanten närmar sig. Sprängningarna skakar marken. En allt större bit av Gotland tas bort. Kvar blir en gigantiskt hål. Ingen verkar ha någon fast plan för  att omskapa hålet till något mer positivt.

Vad tycker gotlänningarna? Olika. För några dominerar jobben, för andra den lokala miljön, några kanske hoppas att det går att klara sig utan betong. Region Gotland har tillstyrkt täkten, men villkorat tillstyrkan med att vattentäkten inte får äventyras.         

Ska cementproduktionen läggas ner? Eller fortsätta? Konflikten är olöslig. Men den måste hanteras. För femtio år sen hanterades den av byggnadslagstiftningen och därmed Gotlands byggnadsnämnd. BN ordförande Henning Jakobson häcklades för att gå industrins ärenden, men BN tog beslutet. Numera fegar Sverige allt oftare ur. De som är emot har lärt sig att skjuta in sig på MKB i stället för att ta strid i sak. Domstolarna slipper ta ställning i sakfrågan utan kräver en bättre MKB. Men förr eller senare måste även olösliga konflikter hanteras.

Storgatan i Slite  går parallellt med strandlinjen. Hamnen ligger till höger om bilden. Från hamnen transporteras  kol, numera sopor, och andra insatsvaror. Till hamnen transporteras cement. Arkivfoto  2014. Pentax K-5 med Sigma zoom 18-50.

En bakgård med hundraåriga byggnader som hör till fabriken. Arkivfoto  2014. Pentax K-5 med Sigma zoom 18-50.

Fabriksmiljön i de äldre delarna. Arkivfoto  2014. Pentax K-5 med Sigma zoom 18-50.

Äldre lagerhus. Arkivfoto  2014. Pentax K-5 med Sigma zoom 18-50.

Ivar Tengboms trappa upp mot Sockermästarens hus

Sockermästarens hus i Norrköping byggdes i två etapper, 1740-41 och 1760, med Johan Eberhard Carlberg som arkitekt.  Carlberg var inte vem som helst utan officer, stadsingenjör i Göteborg och sedan stadsarkitekt i Stockholm i 45 år. Det här huset hörde till sockerbruket Gripen som låg intill. Då var det bostäder i de övre planen medan sockerprodukter såldes i gatuplanet. Numera byggnadsminne.

Trappan leder upp från Strömparken. Den designades av arkitekten Ivar Tengbom 1922.  Holmens bruk byggde ut vattenkraften. Sten och jord togs bort. Stenen användes som utfyllnad av Strömmen och jorden att plantera i.

Kamera Pentax K-1, objektiv Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 2omm 2,8 @ f/8.

Motljus i City

I går slog motljuset till. Här har jag gått i åratal utan att registrera skärmtakets vågade struktur. Nu tog jag fram kameran. Sidoentré till Dominovaruhuset, f d Konsum i Norrköpings city.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8 @ f8.

Wien, Paris, Stockholm och Norrköping satsade på frisk luft med Esplanadsystemet

Wien, Paris, Stockholm och Norrköping kostade på sig att anlägga esplanader med fyra eller sex trädrader i varje. Tanken var ljus och luft, bättre hälsa för invånarna och i Norrköping att höja statusen på stan och dess styresmän som själva var med och betalade.

Så här 150 år senare är alléerna verkligen pampiga. Och de har utsetts till byggnadsminnen. Att bevara dom är inte som att bevara hus. Än så länge står Norra och Södra Promenadens träd intakta medan Östra Promenadens träd nyss sågats ner. Nya trettioåriga träd ska flyttas dit. 

Det är svårt att göra Promenaderna rättvisa i bild tycker jag.  Härom dagen testade jag med att fota på tvären och utnyttja objektivets raktecknande egenskap för byggnaden i bakgrunden.

Södra Promenaden, Norrköping. Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 @f8.

Skolorna flyttades ut till Promenaderna för att eleverna skulle få frisk luft. 1925 tillkom Norrköpings Gymnastikhall, Linghallen, med tillhörande vaktmästarbostad, båda ritade av Torben Grut, mest känd som Stockholms Stadions arkitekt. 

Byggnaden är ju uppkallad efter Pehr Henrik Ling (1776-1839), den svenska gymnastikens fader. På östra gaveln återfinns bronsplakett över Emil Löfvenius (1868-1955), banbrytare för Norrköpings idrott.

Mobiltelefonbild

Utvändigt har huset stått sig bra. Pentax K-1 med 20mm Zeissobjektivet.

Att komma in och plåta funkade helt problemfritt. Kameran med optikens stora motljusskydd gav legitimitet och att fotografera för Wikipedia öppnade dörrarna.

Invändigt är gymnastikhallen tämligen nära originalskick med hissbara bommarna kvar. Ljuddämpning och belysning har tillkommit. Och ny ventilation. För 35 år sen stank hallen av sjuka-hussjukan. Nu var det bättre men inte bra. Det började svida i mina ögon efter ett tag. Men andra märker ingenting alls.

Pentax K-1 med Zeiss 20mm objektiv, kameran inställd på ISO 800.