Östra Promenaden, en gård

I Norrköping har en riktig kamera respekt med sig! Folk flyttar sig för att inte störa bilden. Med riktig kamera och dessutom stativ blir man insläppt på gårdarna! 

Häromdan då jag plåtade på Östra Promenaden, blogglänk  Östra Promenaden , tog jag ett foto in genom en grind. En tjej som bodde där släppte in mig på gården. Bra lägenheter här sa hon, och nu är ju gatan hur fin som helst.

Gårdsmiljön var fri från uthus med mera. Idén att rensa bort sånt låg med i funkisen. Den kom tidigt till uttryck i kv Cepheus i Gamla Stan i Stockholm. I stället för att riva rasket ansåg man sig göra en kulturgärning genom att rensa ur på gårdarna och slå ihop dessa till en stor gemensam gård. I stället för bleka snoriga rännstensungar skulle stan berikas med friska barn i sund miljö. Det blev en förebild i arkitektutbildningen och fick genomslag på många håll.

Båda bilderna tagna med Pentax K-1, Pentax 28mm Shift, f11 ISO 100, stativ.

Östra Promenaden

Kring 1850 föreslog en av Norrköpings ledande män, tobaksfabrikanten och i dagens penningvärde miljardären Erik Swartz, att stan skulle omgärdas av esplanader av kontinentalt snitt. På egen bekostnad lät han trädgårdsarkitekten Knut Forsberg göra en förprojektering. Förslaget antogs. 1858 anlades de första delarna. 1881 började Östra Promenaden anläggas.

Den var säkert fin i början, men då trafiken ökade efter andra världskriget blev förhållandena allt sämre. Marken skakade av tunga genomfartstrafiken. Fönsterrutorna skallrade. Folk som så kunde flyttade. Under jord byggdes ledningar kors och tvärs. Asfalten bredde ut sig. Träden stod kvar men mådde allt sämre.

Kring 1990 jobbade jag i stan. Åke Nisbeth från Riksantikvarieämbetet ringde och sa att nu ville ämbetet göra Promenaderna till byggnadsminnen. De var ju ett signum för Norrköping och av riksintresse. Vadå, göra träd till byggnadsminnen sa jag, då finns mycket att tänka igenom! Politikerna var förvånansvärt positivt inställda. Min BN-ordförande Rune Rosenqvist (S) sa direkt att om Riksantikvarieämbetet vill detta så ska vi ställa upp!

Åke Nisbeth gjorde ett bra jobb. Byggnadsminnebestämmelserna utarbetades i samförstånd mellan ämbetet, stan och länsstyrelsen. Det blev inte trädindividerna utan helheten som  byggnadsminnesförklarades. I Östra Promenadens fall helheten, 100 meters bredd från fasad till fasad.

Ibland förtvivlar jag över Norrköpings klantighet, men här har stan gjort ett bra jobb. Stadsträdgårdsmästaren såg till att sticklingar togs från friska träd och sattes på tillväxt på Billbäcks plantskola ute i Svärtinge. Lindarna växte och växte. Med tiden stod det klart att de måste omplanteras medan de fortfarande var hanterbara. Två ton tunga och sju meter höga. Egentligen skulle en avlastande kringfartsled byggas först, men lindarnas växtkraft fick bestämma. 2021 satte det stora projektet i gång.

Här en länk om hur det hela såg ut i början:

Östra Promenaden 2021

Nu har den totalt nedgångna Östra Promenaden genomgått en metamorfos. Allt har blivit riktigt fint!

Underjordens ledningssystem helt omlagt. 190 uppvuxna träd från de friska sticklingarna planterade. Körbanor med kantsten av granit. Spårvagnsspår. Grusgångar med naturgrus, planteringar, insektshotell och skulptural utsmyckning.

Bilderna tagna med Pentax K-1, Pentax Shift 28mm, stativ och trådutlösare. ISO 100, f 11.

Västersol, vy norrut:

Spårvagnen skymtar ute till höger:

In genom en grind:

(Ett par bilder från gården och en berättelse om hur funkisen förändrade synen på gårdar i den här länken:

Östra Promenaden, en gård )

Ut genom en grind:

Skulpturen "Utsikt inifrån ett träd" av Alvaro Campo är en avgjutning av ett av de träd som stod på platsen. Nu är miljön lugn och vacker.

Den ljusnande

Stan full av studentfirande. I lyckliga stunder närmade sig ljudnivån smärtgränsen. Uppifrån. Det ringer fortfarande i mina öron fast jag bara stod på trottoaren.

I stället för att fegfota tog jag fram fisheyezoomen, satte den på max vidvinkel (180 grader diagonalt) och körde sen fram kameran riktigt nära. Det fick bli som det blev.

Men först ett foto på himlen.

:

Och här samma foto på himlen.

"Hemmakontor". Behövs städer?

Nu visas utställningen "Hemmakontor" på Arbetets Museum i Norrköping. En högintressant inblick i ett väldigt speciellt skede.

I början av pandemin hörde yrkesfotografen Daniel Nilsson hur grannarna grejade för att jobba hemifrån. Då föddes idén att dokumentera det som kom att förändra Sverige. Han lyckades få tillträde till många hemmakontor. Fotona visar dessa i enhetlig och skärpt form.

Sju trappor upp på Arbetets Museum.

Mitt första intryck var att fotona såg ut som mäklarbilder. Ljust och fräscht. Men sen tittade jag på en i taget. De  visar så mycket mer! Detaljer, garderober, källare, husvagnar, egna sängar, trädgårdar. Sträv humor emellanåt. En hemifrånarbetare har hört "komma ut ur garderoben" minst tusen gånger på Zoom och Teams. Damen som jobbar med kontoret på strykbrädan visar dess överdrag. En födelsedagspresent från sin exmake. Presentvalet förklarar "ex".

Just den här bilden visar hur ett litet kök kan funka som kontor.

Avfotograferad bild som ingår i utställningen.

Varenda bild har text. Texterna sitter på rullstolsanpassad höjd. Man kan vinkla upp och läsa dom. Föredömligt! Som bonus visas videosnuttar i ett avskilt utrymme. Där får man höra de intervjuade prata skånska. Ett par miljöer har rekonstruerats. 

Rekonstruktion på Arbetets Museum.

Hur har han burit sig åt för att ta dessa skugglösa och detaljrika bilder? Jag ringde Daniel och frågade. Verktyget var en Canon EOS 5 D Mark IV med en jättestor ringblixt som drevs av ett kraftfullt aggregat.  Med den utrustningen fick han med både personen, i något fall personerna, och alla detaljer. Fotona skulle ha en likartad form men visa olika innehåll.

Projektet har bäring på stadsbyggnad.

Om alla som jobbar vid datorn kan jobba hemifrån, behövs städerna? De intervjuade tycker ganska samstämmigt att det gick att jobba hemifrån. Men de allra flesta saknade den fysiska närheten. Några saknade den intensivt. Att fika ihop vis Zoom är ett surrogat, inte äkta vara.

Daniel Nilsson har fått Lars Tunbjörkpriset för projektet. Han har länge jobbat med mycket blixt, men har inte försökt efterlikna Tunbjörks bilder. Och jag som tittare ser ett annat temperament bakom kameran.

Projektet har också fått utmärkelsen "Årets Bild". Bilderna finns publicerade i boken "Hemmakontor".  Utställningen har skapats i samarbete med TCO.

Länk:

https://www.arbetetsmuseum.se/utstallning/hemmakontor/

Filmen känns för vit

 Såg nyss "Filmen känns för vit" på SvT Play. Kanske lite off topic här på Fotosidan men sevärd! 14 minuter grymt rolig drift med anpassligheten. Just nu att man måste vara woke.

Jag tycker filmen känns allmänmänsklig. Kan man stå för det här om det börjar blåsa? Ska man stå för det?

Länk

https://www.svtplay.se/video/eXY7m6V/filmen-kanns-for-vit

Anna Azcárate spelar rektorn.

Foto Svensk Filmdatabas