Norrköpings krematorium förnyat

Eldbegängelse finns ju i många kulturer och har tillämpats även här fram till medeltiden.  Då blev jordbegravningar eller gravsättning inne i kyrkan norm. Mot slutet av 1800-talet började röster höras för kremering. Det fanns etiska aspekter, att elden renar, hygieniska aspekter men också praktiska aspekter. I städerna började det bli svårt att hitta mark till begravningsplatserna.

På 1930-talet togs beslut i Norrköping att bygga ett krematorium. Det blev delade meningar om utformningen. Norrköpingsfödde arkitekten Carl Bergsten ritade ett pyramidformat projekt. Men kyrkan valde att låta stadsarkitekten Kurt von Schmalensee* leda bygget av en förvisso modern men ändå mer konventionell anläggning.

1938 var den klar med två kapell och en avdelning för eldbegängelsen. Strax efter bygget upplevdes platsen som kall och steril. Ganska få valde kremering för sig eller sina anhöriga. Numera har vegetationen vuxit upp. Platsen känns vacker. Den ligger i anslutning till Folkparken, Norrköpings största park som invigdes 1895. Namnet till trots är den en donation från fabrikören, tillika stadsfullmäktiges ordförande John Philipson.

Vid jordbegravningar brukar begravningsakterna hållas i en kyrka. Traditionellt bars kistan ut av sex vänner till den avlidne och sänktes ner i den på förhand iordninggjorda graven.

I krematoriets kapell hölls samma ceremoni som annars i kyrkan. Men i stället för att kistan bars ut sänktes den maskinellt ner till källarplanet. Sen fälldes svarta järnluckor  för öppningen. Då jag utbildades till arkitekt varnade lärarna för detta. Änkor som kämpat sig igenom begravningsakten hade svimmat då de svarta luckorna slog igen.

Det är bättre att låta kistan stå kvar tills akten avslutats och de anhöriga lämnat kapellet.

Ursprunglig utformning. Foto Svenska Kyrkan.

Kring 2015 hade krematoriets tekniska utrustning tjänat ut. Den billigaste lösningen var att transportera de avlidna till Linköping för kremering. Saken var nästan avgjord. Men det var kyrkoval på gång och beslutet skulle gå att riva upp. Själv röstade jag på ett parti som ville behålla kremeringen i Norrköping och göra de investeringar som behövdes. Så blev det också. Anläggningen är nu miljö- och klimatanpassad. Ugnarna eldas med kretsloppsanpassat bränsle.

Uppdraget att projektera om- och tillbyggnaden gick till Fredrikssons Arkitekter här i Norrköping. De kan ta vara på byggnader från alla epoker. Våren 2023 premierades ombyggnaden med Östergötlands arkitekturpris.

Häromkvällen tog jag med kameran för att själv se hur det blivit. Alla bilderna är tagna med Pentax K-1 och objektivet Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8, ISO 100, bländare 8 eller 11. 

1. Krematorievägen är en vacker allé med träd som för hundra år sedan omplanterades från Norrköpingsutställningen 1906.

2. Inlastningen för externa transporter ligger under ett skärmtak. Nu i början av juni blommade fortfarande tulpanerna.

3. Den tekniska avdelningen har byggts ut. Arkitekterna har valt att arbeta med material och formspråk som harmonierar med 1938 års utförande.

4. Skorstenarna gick inte att gömma undan 1938, men skulle inte vara påträngande. Värdighet är nyckelordet. De har gjorts i ordning och används även nu.

5. 1938 kallades formspråket funktionalism, "funkis". Nu kallas det modernism.

6. Skyddsängel vakar över huvudentrén till det större kapellet.

7. Anhöriga har möjlighet att närvara vid kremeringen.

8. Utblick från pelargången.

___________________

* Kurt von Schmalensee, 1896 5/9 - 1972 13/7, var stadsarkitekt i Norrköping 1929-1961. Han var en av de ledande i den arkitektgrupp som låg bakom funktionalismens genombrott i vårt land på 1930-talet. Han kom i avsevärd grad att sätta sin prägel på Norrköpings stadsplanering under de följande decennierna och ritade märkesbyggnader som brandstationen och konstmuséet.
Vid sidan av tjänsten som stadsarkitekt var Kurt von Schmalensee flitigt verksam som arkitekt, främst med inriktning på offentliga och kyrkliga byggnader.

Sista blåsippan

21 maj blommade sista blåsippan i ett norrvänt hörn på tomten på Gotland.

Pentax K-1 med Pentax FA 135mm 21 maj 2023.

Ugnens fågelskyddsområde. AI och Wikipedia.

Jag tyckte att det var jättesvårt att lägga in en ny artikel på Wikipedia. Den ska ju ha propert inlagda fotnoter, med mera med mera, och gränssnittet är komplicerat.

Med Bing blev det lätt!

Den där numera AI-bestyckade sökmotorn hittade direkt de relevanta anvisningarna. Det blev ändå fel vid första försöket. Men på andra så funkade det! Nu har jag lyckats publicera en helt ny artikel på Wikipedia. Med bild och allt.

Återstår att se om falkögda granskarna låter artikeln stå eller raderar den. Wikipedia har nitiska vakthundar! Jobbiga på sätt och vis, men det är tack vare dom som artiklarna är så pass trovärdiga som dom allt som oftast är.

Länk:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ugnens_f%C3%A5gelskyddsomr%C3%A5de

Det finns fler hjälpsamma volontärer på Wikipedia! Jag hade varken hittat eller lagt några koordinater för den här bilden då jag laddade upp den till Wikimedia. Automagiskt (IT som inte funkat) hade  fel koordinater lagts till. En volontär uppmärksammade omedelbart detta! Med ett konstruktivt samarbete är detta nu förhoppningsvis åtgärdat.

Tryckt elektronik

Campus Norrköping i Linköpings Universitet har 6000 studenter och en hel del forskning. En av specialiteterna är tryckt organisk elektronik. Solceller trycks med för ändamålet anpassade tidningspressar. Parallellt utvecklas batterier med träbaserade råvaran lignin som energibärare.

Den mer målinriktade forskningen omsätts i företagsutveckling. Att komma ut på marknaden betyder allt. Kommunen ser förstås hellre att verksamheterna växer här i stan än nån annan stans i världen. Tillsammans med universitet driver kommunen en företagsinkubator. Just nu öppnas en ny interaktiv mötesplats. Den kallas HOPE. Forskare, tekniker och företagsutvecklare kan hyra lokaler, träffas och hjälpa varann. En arbetsplats kan hyras från 2000:- i månaden.

Byggnaden är från 1950-talet. Den inrymde verkstäder för trä- och pappersföretaget Holmen. De väldiga pappersmaskinerna arbetade alldeles intill. Ved forslades in med lastbilar, skorstenar rök, jätterullar med färdigt papper fraktades ut. I slutet på 1980-talet flyttades hela verksamheten till Braviken längre ut. Kunskapsskolan flyttade in i de här lokalerna. Nu har de setts över. En hel del av möblerna har gjorts i ordning och används även nu.

Här bilder från ett studiebesök. Projektledaren Eva Eriksson stod för värdskapet.

Gott om möteslokaler

Den här "blåklinten" samlar ljus från omgivningen, lagrar energin i ligninbaserade batterier och lyser sen i mörkret. 

Jag gillar de här armaturerna, de har ett  industriellt stuk som passar på platsen

Den här bilden är bara för Fotosidan! Vinkeln är lite cineastisk, den korrekta återfinns i första bilden.

Galgberget

Galgberget strax norr om Visby innerstad har kvar de tre medeltida pelarna. På dessa låg träbjälkar. Där hängdes brottslingarna, enligt vad en Visbybor under hand berättat för mig i järnkrok genom hakan, annars i rep. Kropparna var vida synliga, även från havet. Man tror att avrättningsplatsen var i bruk fram till 1845.

Galgberget är numera ett kommunalt naturreservat. Det var nog ett jämförelsevis enkelt och verksamt sätt att freda det från bebyggelse.

Jag tog den här bilden i november 2020. Nu gjorde jag i ordning den till "Wiki loves Earth".