ProPhoto med Affinity Photo

Häromdan bloggade Gunnar Staland om färgrymden ProPhoto. Den är större än Adobe RGB och betydligt större än SRGB. Så stor att det nog inte finns nån skärm eller utskrift som visar hela. Men kanske bra att jobba i innan konverteringen till SRGB?

Här skulle testas! Jag plåtade en lönn med löv som hade massor av gröna nyanser. Sen bearbetade jag bilden på två sätt.

Först en brutalt enkel med "default" Affinity Photo. Då framkallas DNG-filen till en SRGB-fil som man sen jobbar vidare med. Ungefär som i Photoshop. Där justerade jag lite grann, lite curves och skärpning. Så här blev färdiga bilden exporterad till jpg:

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f 8.

Sen gjorde jag om det hela, men med framkallningen ställd till ProPhoto. Man hittar funktionen uppe till höger, under "Basic", klicka på "Profiles".

Hmmmmm......... det verkade finnas mer att jobba med! Efter lite mer curves, filen tålde det, och samma skärpning, blev den färdiga bilden exporterad till jpg så här:

Tack Gunnar för intresseväckande inlägg!

--------

TILLÄGG: det där med kolorimetrisk eller perceptuell konvertering till mindre färgrymden har jag noll koll på. Iallafall gjorde jag en konvertering till. Den som är märkt PROPHOTO var "Relative colourmetric", den nya märkt PROPHOTO PERCEPTUAL konverterades via det valet i Affinity Photo. 

Med mina ögon och på min skärm ligger den mittemellan de två tidigare.

Skosnörning utan fjärrkontroll

I Hemse på Gotland kan storväxta sudergutar och även jag hitta kläder och skor. I Norrköping är det alltsomoftast omöjligt.

På Lantmännen, jag menar Odal, f-låt Granngården heter stället nu, finns arbetsskor upp till storlek 48! 47 räckte för mig.

Men det var nåt konstigt med snörningen. Den saknade fjärrkontroll! Jag frågade gotländskan vid disken. Hon sa att fjärrkontroll inte behövdes ;-) 

Lätt som en plätt att lossa själv, sa hon. Och tog i så att knogarna vitnade. Och lyckades! Jag ville ju inte vara sämre och lyckades till slut manövrera snörningsvredet.

Det är kopplat till de där smala svarta skoremmarna. De känns starka som stål. Men är omagnetiska. Kanske omagnetisk rostfri stålwire inuti eller också nån modern plast. Iallafall köpte jag skorna. Bra att ha skor med tåhätta av metall, både då man klipper gräsmattan och jobbar med tunga grejer. Tåhättan ska väl inte behövas då man fotograferar, men ibland plåtar man ju i miljöer där arbetsskor är bra att ha på sig.

Almedalen 2023. Fiasko?

Fiaskosynen sammanfattades i en insändare i Gotlands Allehanda ett par dar efter avslutningen. Tomt på gatorna, ingen lyssnar på talen, upplägget med två partier per dag helt fel. Arrangemanget är dödsdömt!

Andra tycker som jag, att det funkade bra. Framkomligt på gatorna. Det gick att få bord på matställena. Två partier per dag en vettig lösning nu då riksdagen har åtta partier. 2700 seminarier gav ett brett utbud.

Statistiken visar att det var färre åhörare på partiledartalen än förra året. Jag hade trott att Märta Stenevi (MP) skulle vara nästan ensam vid sitt framträdande, men det var hyfsat med åhörare där. Framför Muharrem Demiroc (C) var det påfallande glest. Jag hade tänkt kolla in Ebba Busch (KD), men det regnade och åskade så det fick vara. Det var inte många som vågade sig dit.

Den stora behållningen är seminarier och mingel är att träffa folk in real life. Jag hade i o f s tagit en bild på en känd person i elbildsbranschen medan hon jobbade på Nissan med elbilar, men den var tagen på håll. Nu fick jag ta en närbild. Hon jobbar nu för Scanias elektriska sida och har nominerats till en lista över landets mest inflytelserika kvinnor.

På samma träff bytte jag några ord med Nestés Sverigechef. Deras biobränsle HVO 100 är numera 100 % fritt från palmolja. Produktionen ska öka så att priset faller. Välkommet.

På ett annat seminarium informerade Modvion AB om vindkraftverktorn av trä. Utvändigt ser de ut som de ståltorn som nu är vanligast. Invändigt syns bara trä. Det är skiktlimmat i väldigt många lager. Trä borde ge ett bra inomhusklimat i tornet. Brandrisken borde gå att bemästra med t ex sprinklers.

Bildkälla Modvion AB

Trä har minst samma hållfasthet som stål kilo för kilo, men tar mer plats. Det spelar ju ingen roll i detta sammanhang. Modvion har en brute-force approach som jag tror fungerar för de minst 20 år företaget ställer i utsikt. Med lite justeringar och en underhållsinsats efter 20 år tror jag minst 40 år är helt möjligt.

Modvion har ställt upp ett litet provtorn i Göteborgstrakten. Företaget tillverkar nu ett 100 meters torn som monteras nånstans i Skara kommun. Beställare är Varberg Energi. VD kommer närmast från kärnkraftstationen Ringhals.

Husen kan bytas men staden finnas kvar

Det lät poetiskt, det vår lärare Göran Lindahl citerade. Ungefär att staden är som ett träd, löven kan  falla, men det kommer nya och trädet finns kvar. Visby har varit tämligen noga med att fullfölja den tanken. Gatulinjerna är kvar, många hus bytta, men staden finns kvar.

Huset till vänster fick bygglov för ombyggnad. Men då dom började visade sig allt i byggnaden vara odugligt. Dom fick ändrat bygglov. Att bygga nytt likadant som det gamla. Bara ytterdörren, butiksfönstren och stenen framför trappan blev kvar.

Byggnaderna till höger, kv Östertull, byggdes helt nya 1971. Jag som då var föredragande i byggnadsnämnden hade hellre sett ett bevarande av det gamla, men arkitekten Bertil Mernsten hade gjort ett bra jobb. I trots mot tidsandan fick han till ett projekt som passade in. Jag gjorde vad jag kunde för att fullfölja med färgsättningen. Skanska gick med på att använda taktegel av bränd lera. Jag kom överens med Skanskas Gotlandschef Bertil Lindén att betongelementen skulle få osynliga fogar. Skanska svetsade ihop armeringsjärnen och fyllde fogarna med expanderande bruk. Lite dyrare än PCB-fogar men snyggt och i efterhand billigare, då visste man inte att PCB skulle behöva sanderas till stora kostnader.

Pentax K-1 med Pentax 35 mm FA f 2 @ f 5,6.

Almedalen 2023. Torsdagen.

I Sankta Karins kyrkoruin hade ett seminarium om "Var står partierna i energifrågan" nyss startat. Jag tittade in.

Skillnaden mot de av media regisserade debatterna är fundamental. Inget skrikande, inget käbblande. Eventuella försök att vinna poänger hålls inom rimliga ramar.

Alla höll tider, pratade en i taget och satt på samma avbytarbänk. Politiker byttes av mot folk från företag och organisationer. Jessica Stegrud (SD) utmålas emellanåt som hopplös klimatskeptiker. Hon var inte helt opåläst, hade viss självdistans och viss humor. Sa att "nu ska jag förstöra stämningen igen" och "då det blir hallelujastämning  blir det inte så bra". LKABs man vill ha mycket mer el. Men får inte kosta för mycket. Marknaden tål 10-15 % högre pris för grönt stål, sen blir det nog osålt. Naturskyddsföreningens man pratade förutsägbart, men verkade inte fanatisk. Vi som lyssnade fick lära oss nåt och jag tror att lite fastnade även i deltagarna.

Alla bilder med Pentax K-1 och Pentax FA 135mm 2,8 på näst största öppningen.

1. Publiken lyssnar uppmärksamt.

2. Statssekreteraren för energi Daniel Liljeberg har ett slitjobb. Hålla ihop sitt departement, helst hålla hjälpligt sams med andra departement, massor med externa kontakter och serva ministern. Hur viktig som helst men på Almedalen bestämmer arrangören tidhållningen.

3. För nu ska politikens fotfolk höras.

4, Sen blev det deras tur att sitta på avbytarbänken. Här lyssnar de på folk från företag och organisationer.

5. LKABs representant.

6. Valvbågarna är kvar i Sankta Karins kyrkoruin.

7. Närbild (beskuren) på en deltagare.

8. Valven mot himlen påverkar mig. Undrar om de påverkar dem som samtalar och diskuterar här?