Husen kan bytas men staden finnas kvar
Det lät poetiskt, det vår lärare Göran Lindahl citerade. Ungefär att staden är som ett träd, löven kan falla, men det kommer nya och trädet finns kvar. Visby har varit tämligen noga med att fullfölja den tanken. Gatulinjerna är kvar, många hus bytta, men staden finns kvar.
Huset till vänster fick bygglov för ombyggnad. Men då dom började visade sig allt i byggnaden vara odugligt. Dom fick ändrat bygglov. Att bygga nytt likadant som det gamla. Bara ytterdörren, butiksfönstren och stenen framför trappan blev kvar.
Byggnaderna till höger, kv Östertull, byggdes helt nya 1971. Jag som då var föredragande i byggnadsnämnden hade hellre sett ett bevarande av det gamla, men arkitekten Bertil Mernsten hade gjort ett bra jobb. I trots mot tidsandan fick han till ett projekt som passade in. Jag gjorde vad jag kunde för att fullfölja med färgsättningen. Skanska gick med på att använda taktegel av bränd lera. Jag kom överens med Skanskas Gotlandschef Bertil Lindén att betongelementen skulle få osynliga fogar. Skanska svetsade ihop armeringsjärnen och fyllde fogarna med expanderande bruk. Lite dyrare än PCB-fogar men snyggt och i efterhand billigare, då visste man inte att PCB skulle behöva sanderas till stora kostnader.
Pentax K-1 med Pentax 35 mm FA f 2 @ f 5,6.