Paul McCartney dokumenterade 1964 med sin Pentax

"1964:The eyes of the Storm" har nyss kommit ut. Boken av Paul McCartney baseras på de bortåt 1000 bilder han tog under de mest intensiva månaderna i Beatlarnas karriär. Nya, unga, slagfärdiga. Jag minns John Lennons  svar på frågan: How did you find America? "Turn left at Greenland".

Alla Beatlarna var fotointresserade. Nedan färskt klipp från Pentaxforums.com, sign FozzFoster i Alberta:

Boken vore kul att bläddra i. (Nästan) alla bilder som hunnit bli 50 år är intressanta, och de här har hunnit bli 60. Recensenterna har uttalat sig positivt. 1964 var ett år som ändrade världen, Beatlarna bidrog,  Mc Cartneys inifrånminnen har kvalité!

Tyvärr kostar boken en hel del. Hoppas att bibblan har resurserna att köpa in ett exemplar.

Här på Fotosidan ska man visa egna bilder (också). Så här kommer ett alldeles nytaget foto på min Pentax S1 som jag fick 1961.

Hägern bytt plats, jag bytt objektiv.

Häromdan såg jag en häger fiska från Hästskodammen i Norrköping. Då satt ett 35 mm vidvinkelobjektiv på kameran. I går bytte jag till kort tele, 135mm, och hoppades få se hägern igen.

1. Snabb som Lucky Luke (nåja) tryckte jag av då nåt rörde sig. Men det var ingen häger utan en duva. Tror jag. Iallafall ser man f d kraftstationen och ställverket, båda i gul puts,och en f d textilfabrik (rött tegel) i bakgrunden.

2. Ingen häger. Mås.

3. Mås

4. Mås, men sitter inte hägern där också? Under gallerdurken.

5. Jovisst, en bit t h om skylten. Nu full öppning på gluggen, skärpan på hägern.

Pentax K-1 med Pentax FA 135mm på full öppning 2,8

6. Hägern verkar känna sig hemma på det här stället. Bra sikt. Skyddat uppifrån av trädet och gallerdurken. Måsar vill väl ha det lite friare kring sig.

Tänk att en så här industrihistorisk miljö mitt inne i stan funkar för en häger!

Pentax K-1 med Pentax FA 135mm på full öppning 2,8.

7. 100 % crop av bild 6.

Håller hägern koll på mig?

Pentax K-1 med Pentax FA 135mm på full öppning 2,8. Beskuren till 100 % crop.

Hägern fiskar i city

Ibland fiskar en häger vid Hästskodammen, mitt i Norrköpings cityscape. Jag hade ärende förbi. Den satt där och kollade efter fisk! Häftigt att denna skygga fågel trivs  mitt i stan, just där det gamla industrilandskapet möter resten av innerstan. På kameran satt en 35 mm vidvinkel. Inte direkt optimalt. Här en översiktsbild, sen en crop till 100 % där man faktiskt ser fågeln.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm. Nedre bilden croppad till 100%.

Puts, revetering, laga puts, laga gesimser, kalkbruk, KC-bruk, kalkfärg

I Byggnadsvårdsföreningens tidning Byggnadskulturs jubileumsnummer år 2000 återfinns "Revetering för amatörer", en handledning i att själv reparera en putsad fasad. Den fyllde ett behov. Nu 23 år senare får jag får fortfarande telefonsamtal från folk som vill kolla upp nån detalj!

"Vi i Villa" hörde av sig och fick återanvända artikeln. Vittrade fragment av den versionen uppblandade med ny reklam finns fortfarande på nätet. Här en bild:

Nu verkar det vara svårt att hitta artikeln på Byggnadskultur. Därför lägger jag in den här. Google m fl sökmotorer kanske kan hjälpa dem som behöver att hitta hit. Att kopiera den för eget eller liknande bruk är helt OK!

-------

Se en murare putsa en fasad! Inte kan man tro att en amatör kan göra sånt. Därför är jag oerhört mallig över att jag faktiskt kan putsa, med kalkbruk. För faktum är att det inte är svårt. Sedan man väl kommit underfund med själva påslaget, vill säga.

Kalkputs är vacker, skyddar bra och kan renoveras utan att skada underlaget. Ett stort plus är att materialkostnaden är liten, särskilt om man blandar bruket själv. Några få kvalitetsverktyg räcker långt. För stora jobb kan man låna eller hyra blandare. Men räkna med att det tar sin tid att klara alla moment med behövliga torktider.

Kring 1980 renoverade jag en gotländsk kalkstensbyggning uppförd 1882 och reveterade då bakbygget, en tillbyggnad av trä. Jag fick vägledning av Riksantikvarieämbetets byggledare på Gotland David Simander och Bengt Matsson på kommunen. Det är deras tips för kalkputsning som härmed vidarebefordras.

I Syd- och Mellansverige kan man arbeta med kalkbruk från maj fram till och med september. Sedan måste man packa ihop för säsongen. Annars hinner bruket inte karbonatisera och fryser bort till jul.

Revetering (puts på träfasad)

Revetering består numera av slät- eller spritputs på ett armeringsnät. Det ska monteras så att det sitter några millimeter ut från underlaget. Det färdiga putsskiktet brukar vara ca 15 mm. Underlaget kan vara av trä, träullsskiva e d.

Det bästa armeringsnätet hör till Serporocmetoden (en reveteringsmetod med KC-puts på underlag av mineralullsskiva). Nätet har ca 15 x 15 mm rutor, är helförzinkat och kan köpas i byggvaruhandeln. Förr slog man in tusentals träpliggar eller spikade fast diagonala ribbor, en s k spräckpanel. På trettiotalet utvecklades kycklingnät på vassmatta, en produkt som åter börjar tillhandahållas.

                                                                                               Med dessa verktyg och en rulle (hink) kommer man långt.

För större jobb komplettera med skyffel för att hantera sand och bindemedel och en bruksblandare. Den ska gå i en kvarts timme per sats.

1. Murslev. Fattning: Löst, med fingerkrok i böjen, sleven ska rotera fritt.
2. Fogslev. För tegelfogar. Ger slät fog. Förr fanns profilerade fogslevar som gav speciella fasadkaraktärer.
3. Iläggsslev. Fattning = pingisracket, men ganska så löst, inte hårt. Jag tycker att back-handrörelse är enklast. Hämta upp lite (inte mycket) bruk med slevens översida, sikta, slå på lagom hårt så sitter bruket där. ”Lagom” – man lär sig.
4. Tungslev: Behändig för små lagningsjobb. Används ungefär som en smörkniv.
5. Kaunitz, liten, av trä. Det finns stora, det finns av plast, det finns brätten av stålplåt.
6. Murarhammare för rensning, justering av tegelformat mm.
7. Omrörare av 8 mm armeringsjärn för bruksblandning i mindre skala med hjälp av lågvarvig borrmaskin. Man blandar 10-15 liter på några minuter.
8. Vattenslang för rengöring, genomfuktning och eftervattning.
9. Rotborste för rengöring. Samt handskar och skyddsglasögon.

Så här kan man laga en befintlig revetering eller bygga upp en helt ny

1. Täck marken vid behov. Eventuella stensocklar och ornament skyddas genom att du målar på ett skikt med lera som kan tvättas bort.

2. Vid lagning, ta först bort den skadade putsen, t ex med en gammal slö yxa. Skarva i nytt nät. Nätet ska hamna mitt i den färdiga putsen och måste fästas ordentligt, eftersom det bär putsens tyngd.

3. Om det är fråga om ny revetering, sätt upp underlaget. Jag klädde fasaden med vindskyddspapp, spikade upp träullsskivor och nätade skarvarna. I detta fall fäster putsen på skivorna, och nätet är bara till för att minska sprickrisken vid skarvarna. Det finns en mängd alternativa metoder.

4. Se till att nät, underlag och angränsande befintlig puts är rengjorda och lätt fuktiga. Vid lagningar är det nödvändigt att ha med vattenslang och rotborste upp på ställningen för att få tillräckligt rent. Vattna angränsande putsskikt så att de är genomfuktiga, annars får man inte rätt vidhäftning med det nya bruket. Det är det ingen idé att bara ha en hink vatten och stänka lite med en kalkkvast.

5. Blanda bruket länge. För att laga några kvadratmeter klarar man sig bra med att blanda i en rulle (d v s hink) med omrörare och lågvarvig borrmaskin. Förr hade man tre volymdelar sand och en del våtsläckt kalk. Torrsläckt kalk i puderform ger samma proportioner, men vatten behöver tillsättas. Vattenmängden är kritisk. Numera har man oftast lite magrare blandning. Lämplig konsistens: lite stadigare än messmör.

6. Grundning: Slå på med murslev, så att utrymmet bakom nätet fylls till större delen. Första gången man försöker slå på puts är det omöjligt – den bara studsar och faller av. Det är som att lära sig cykla – man bara faller av. Det är en stor hjälp att få instruktion från någon som kan! Jag fick tio minuter med en granne, som lärde mig använda den fyrkantiga iläggssleven. Efter ett tag behöver man bara titta på medan handen gör jobbet. No problems, tro mig. Men i ärlighetens namn så har jag aldrig lärt mig att använda trekantig murslev.

7. Dra av överskottet med kanten på sleven. Låt vittorka, det tar kanske ett dygn eller fler, beroende på vädret.

8. Mellanpåslag som täcker nätet helt och hållet: Slå på, dra av, låt vittorka.

9. Ytskikt: Bruket får inte innehålla grova sandkorn och bör innehålla en rimlig andel fin sand. Slå på. Låt bruket sätta sig ordentligt, ett par till fyra timmar. Dra av större överskott med en bräda e d.

Man åstadkommer den släta ytan genom att vid behov blöta upp ytan lite grann och sedan bearbeta med en kaunitz, en liten bräda med handtag. Bearbeta inte för länge. Då arbetar man upp bindemedlet till ytan och det blir inte bra.

Förr hade man små verktyg som gav en slät men levande yta - min kaunitz var 18 centimeter lång. För att få en helt plan puts som passar för senare epoker används stora verktyg eller en "skånska" för att dra på och jämna till i ett moment.

10. Eftervattna några dagar med fin dusch från trädgårdsslang, särskilt om det är bra torkväder som i juni.

Yrkesmurare kör gärna med blötare bruk och torrare underlag än vad som sagts ovan. En duktig murare kan få precis lagom med vatten kvar sedan det mesta sugits upp i väggen. Andra får bom, släpp och dålig puts. Yrkesmurare vill normalt använda KC-bruk, som hårdnar av sig självt och fungerar en längre säsong. KC-bruk bearbetas med ungefär samma metoder som kalkbruk, men man måste passa på att arbeta innan bruket binder för mycket och göra rent verktygen innan det är för sent.

Yrkesmurare vill normalt (detta gällde år 2000) använda KC-bruk, som hårdnar av sig självt och fungerar under en längre säsong. KC-bruk bearbetas med ungefär samma metoder som kalkbruk, men man måste passa på att arbeta innan bruket binder för mycket och göra rent verktygen innan det är för sent.

Kalkbruk som styvnat kan man ändra till rätt konsistens med några droppar vatten och omrörning, men KC-bruk som börjat binda ska kasseras.

Det finns också hydrauliskt kalkbruk att köpa, med egenskaper som närmar sig KC-bruket. Jag har sedan artikeln skrevs använt detta själv och var väldigt nöjd.

Utåtgående hörn: Man sätter upp en bräda och arbetar mot den.

Profiler: Byggs upp som ovan med flera skikt. Taktegelskärv är bra armering och gör genom sin sugning att putsen stabiliseras putsen fortare. Jag klippte ut profilmall i plåt och monterade på en liten släde. Sen körde jag den mellan två uppsatta brädor. Det blev skrovligt värre, så för ytskiktet gjorde jag en liten kaunitz för varje profildel, konkav – konvex – konkav. Det sista finishen fixade jag till med pensel och bruk gjort på kalk och fin sand.

Man klarar att laga måttligt skadade profiler med vanliga murarverktyg, en bräda att dra av med och pensel enligt ovan för ytskiktet. Att laga en gesims är inte mycket svårare än vanlig slätputs. Ändå finns det många yrkesmurare som inte tror sig om detta.

Spritputs. Numera använder man ibland grov ballast, typ grus, för att ge spritputsyta. Förr använde man ofta samma blandning som för slätputs, men med annan konsistens som havregrynsgröt så att den rinner och bubblar sig lite lagom. Undersök originalet och gör likadant.

Slätputs på murat underlag.

Gör i princip som ovan. Det är viktigt att vattna underlaget så att vattnet i putsen inte bara sugs in i fasaden. Då torkar putsen, men hinner inte binda och karbonatiseras utan blir lös och dålig. Vid lagningsarbeten är rengöringen och fukten i underlaget A och O. Man måste ha slang och borste med upp på byggnadsställningen.

Målning med kalkfärg

Man kan köpa fabriksblandad kalkfärg. Läs innehållsdeklarationen och se till att produkten endast innehåller kalk, pigment, vatten och lite konsistensgivare (vanligen cellulosaklister). Ofta ingår ett fyllnadsmedel, dolomit eller något annat vitt material. Det påverkar utseendet, som tyvärr blir lite grövre. Jag skulle inte vilja ha det, men be om referenser och ta ställning själv.

Du kan också tillverka egen, helt genuin färg. Blanda 18 liter våtsläckt Gotlandskalk med 82 liter vatten. Färgsätt med allra högst 3% kalkäkta pigment. Mer pigment ger otillräcklig bindning. Det blir en alltför stark kulör, som rinner fult vid första rejäla regn.

Måla med hemtillverkad kalkfärg: Förvattna med kalkvatten (den klara vätska som bildas överst i blandningskärlet). Stryk 3 – 7 lager färg efter behov. Ge ett dygns torktid mellan varven. Använd kalkkvast eller en stor moddlare. Det känns verkligen otacksamt att slafsa på alla dessa omgångar vattentunn färg som knappt syns. Till slut blir skiktet äntligen så tjockt att det suger. Då blir det kul att måla. Och just då måste man sluta! Annars blir behandlingen för tjock och kommer att flaga av. Eftervattna med kalkvatten.

Provmåla kulören på en minst 1 kvm stor yta. Bedöm antingen innan provet vittorkar eller efter flera veckor. 1 kvadratmeter är alltså en hel meter gånger en hel meter. Med mindre provyta lurar man sig gruvligen!

Vid torr väderlek, håll fuktigt ett bra tag genom att spraya med vanligt vatten. Resultatet blir overkligt, överjordiskt vackert just då färgen vittorkat. Den ser mycket fin ut i många år och är lätt att underhålla.

Kalkputshistorik

Kalkputs har använts sedan antiken och i skilda kulturer. I Sverige finns många medeltida interiörer kvar med ursprunglig kalkputs och även en del ytterväggar. Man kan räkna med att framemot sekelskiftet 1900 var det kalk som användes till bindemedel i all puts och allt bruk. (Förutom lerklining och liknande.)  Ända in på 1950-talet var kalkputs ett standardval. Sen tog andra material över. De som kunde putsa med kalk gick i pension.

Skrapade ”ädelputser” med varumärken som Terrasit har funnits i bortemot 100 år (räknat från år 2000). De innehåller utom kalk även cement och kanske andra bindemedel. Glimmer gav en glittereffekt i ytan. Den skrapades fram med ett rivbräde. Fyrtiotalets bostadslängor och femtiotalets punkthus putsades ofta med Terrasit. Materialet är bra om det används där det hör hemma.

Ett vanligt exempel på felanvändning är ”renovering” av kalkputs med ett lager glimmerhaltig stänkputs. Massor av fasader har klätts in med ett pannkakstjockt, raspigt, smutssamlande skikt, som utplånat detaljernas skärpa.

Måns Hagberg

Ta bort bloggbild från Google

En person på en av mina bilder från Almedalsveckan hörde av sig. Vederbörande bad helt vänligt om att få den borttagen från nätet. Lite konstigt tyckte jag, bilden dög gott i mina ögon. Funderade lite. Prioriterade sen nöjd medmänniska framför att behålla just den bilden. Tog bort den från bloggen. Men hur ta bort den från nätet?  

Kollade på Google. Google hade använt tillräcklig AI för att hitta bilden här på Fotosidan och att koppla ihop den med rätt personnamn uppe i löpande texten. Och  komprimerat den så hårt att den såg förskräcklig ut på Googles söksida. Då förstod jag att den som möjligen kunde kännas igen ville ha bort bilden. Samtidigt stod jag som upphovsperson och copyrightinnehavare. Nu var det jag som ville ha bort bilden!

Ni vet Sanningsministeriet i Orwells dystopi 1984. Där Winston Smith jobbade. Han ändrade historiken så att Partiet alltid haft rätt. Att kontakta Google var som att besöka Sanningsministeriets källarplan. Där gick ett annat arbetslag igenom det som Winston Smith trodde skickats till förbränning.

Jag fyllde i de uppgifter Google begärt, skickade iväg och fick resultat: "Nekad". Jag tog nya tag, ändrade löptexten, tog bort personnamnet ifråga, kollade att Fotosidan ändrat och skickade in en ny förfrågan. Den här gången personnamnet inskrivet i rutan för text som ändrats. Resultat:  "Väntande".

Att använda just den  bilden som puff här i bloggen kändes inte som rätt val. Så jag har gjort i ordning en selfie med motsvarande komprimering.