Östertullstriden i Visby

Almstriden i Stockholm fick efterföljare. Visby stad hade följt Stockholms fotspår. Innerstaden skulle saneras. Ett kvarter i taget skulle rivas och bebyggas med moderna hus. Det var i botten ett (S)-projekt, men mötte inget egentligt motstånd. Först ut: kvarteret Östertull. Det ligger strax innanför Österport. Det var ett kvarter som alla andra, men hade kommit först i kön för att rivas av saneringsideologiska skäl.

På kvarteret mittemot fanns ett nytt Folkets Hus med bibliotek, fullmäktigesal, filmlokaler mm. Det hade byggts efter det att av allt som fanns innan rivits.

Som i Stockholm hade Visby lagt ut byggnadsförbud för att göra det omöjligt att rusta upp husen. De förföll planenligt. Utvändigt såg de ofta bedrövliga ut, fast stomme och interiörer var intakta. Då köpte stan upp fastigheterna under expropriationshot. Med det hotet blev det ingen reavinstskatt, utan fastighetsägarna fick kontant betalning direkt i plånboken. Det tystade en hel del protester.

1 januari 1971 bildades Gotlands kommun av landstinget, 13 landskommuner och Visby stad. Planerna för rivningssanering stod kvar. En totalentreprenadtävling fullföljdes. Vinnare utsågs. Nu skulle hela rasket rivas. 

Kv Östertull 1970. Hästgatan var trång, biltrafiken tät, husen slitna efter mångårigt byggnadsförbud. T h "Borgen", ett Folkets Hus byggt efter det att den äldre bebyggelsen rivits. Foto Holger Ellgaard, tillgängligt enligt Wikipedias villkor.

Kv Östertull 1970. Gårdsmiljön eftersatt genom många års byggnadsförbud. Under den förfallna ytan fanns en hel del byggnader som hade kunnat återställas.  Foto Holger Ellgaard, tillgängligt enligt Wikipedias villkor.

Kv Östertull efter rivningen oktober 1970. Foto antikvarien Waldemar Falck/RAÄ.

28 oktober 1971 startade rivningsarbetena. Samtidigt startade elevrådets ordförande i närbelägna Solbergaskolan, Dag Franzen, en protestaktion.

Han var 15 år. "Jag var väl påverkad av min mamma som tyckte det var hemskt att det skulle rivas. Men dessutom låg det i tiden, det var bara ett halvår efter almstriden, klart vi var påverkade av den." Dag fick med sig några kompisar och bland dom såna som lite stillsamt hade "ockuperat" lägenheter i det tömda kvarteret.  För att samla ihop folk till protesterna dansade Franzén och hans gelikar ringdans genom klassrummen. De fick med sig de flesta eleverna från årskurs nio och ända ner till fyran. Totalt med anslutande från Södervärnsskolan blev de uppskattningsvis 500.

Väl vid Östertull hade rivningsarbetarna lunchrast. Ockupanterna klättrade upp i husen och upp på grävmaskinerna. ”Östertull åt folket” sjöng de, på melodin till John Lennons ”Power to the people”. Den hade använts ett halvår tidigare, då med texten ”Almarna åt folket”. På banderoller och skyltar stod slagorden skrivna: ”Bevara Visby fritt från betong” och ”Vi kräver rätten att själva bestämma över vår miljö”.

På slaget halv ett återupptogs rivningsarbetet trots att gården var full av skolungdomar.

En röjningsmaskin satte full fart mot folkmassan. Skoleleverna räddade sig skrikande ut på Murgatan där de bjöds en tillfällig fristad, i alla fall från de rasslande larvfötterna.

Den tillkallade polisen, kanske även den med almstriden i bakhuvudet, drog sina batonger och försökte driva bort ungdomarna med hjälp av hundar. Efter en del handgemäng - "Elisabeth" minns att hon och kompisarna satte sig i grävskoporna och att "polisen fick bära bort oss" - kunde rivningarna fullföljas.

Länk:

https://helagotland.se/familj/polisen-ingrep-nar-ostertull-stormades-15386280.aspx

Alternativ Stad lyckades i Stockholm i maj 1971. Det var en organisation som hållit på åtskilliga år. Visserligen bestod den av långhåriga ungdomar, men de fick stöd från etablerat folk och en uppståndelse som märktes i hela världen. Några hundra niondeklassare och ännu yngre i Visby lyckades inte stoppa rivningen av kvarteret Östertull. Det var en spontan aktion, ingen planering, få vuxna. Rektor dömde till kollektiv kvarsittning.

Inget resultat alls på platsen, men uppståndelsen nådde ut i hela Sverige. Beslutsfattarna i Visby påverkades inte på kort sikt, men insåg att det kommit en generation som tyckte annorlunda och hävdade det så att det märktes. Det kan ha påverkat de framtida besluten.

Själv var jag med i Östertulls omdaning på ett helt annat sätt, omedelbart intill de politiska beslutsfattarna. Återkommer!

Kv Gamla Rådstugan i Norrköping

Lite släpljus kanske passar här tänkte jag och gick hem efter kameran och satte på shiftobjektivet.

Det här huset är nog det fjärde eller kanske femte på platsen i historisk tid. De tidigare brann ned av stadsbränder, av invånarna i samband med krig, brändes av ryssarna.

Just denna byggnad har under åren den inrymt en paraplyfabrik, allmänt läroverk och till för några år sen Kriminalvårdens utbildningsenhet. Då blev den sliten på ett tråkigt sätt  Efter en längre tids renovering är fastigheten sen fyra år pånyttfödd i fastighetsbolaget Castellums regi.  Castellum erfor att det tog tid att jobba med ett byggnadsminne, Länsstyrelsen ville vara med med antikvarisk expertis. Alla blev nöjda med resultatet! 

Fredrikssons arkitektkontor bidrog med färgsättning och detaljer. Dom är inte rädda för blindfönster - här finns flera! Bortre gaveln hör till samma byggnad.

Gamla felaktiga färgen blästrades bort och putsen renoverades.

Kandelabern är nog inte original men gör mycket för utseendet!

Pentax K-1 med Pentax Shift 28mm från 1970-talet. Jag trodde man måste ha stativ men håller på att lära mig handhållet. F11 och Live View och trådutlösare. Och så lite skakreducering i kamerahuset verkar kunna funka.

Glysas källare

Kan en jättestor grop vara nåt att titta på? Jag försökte. Den ligger i Skirsjöns naturreservat utanför Katrineholm. Skirsjön är en liknande grop i samma reservat, men fylld med vatten. Glysas källare skulle vara ganska torr.

Från lilla p-platsen leder en välsnickrad spång över blötmark.

Efter spången blev det brant. Jag tror att terrängen utgörs av en ändmorän som bildades då inlandsisen smälte bort för 10 000 år sen, en hög ås i östvästlig riktning. Mitt uppe på åsen en jättestor grop, 100 meter i nordsydlig riktning. Den bildades genom att ett så stort isberg blev liggande kvar medan mer åsmaterial fylldes på. Så småningom smälte isen, gropen blev kvar. Glysa var en jätte som använde gropen som källare. Hon hade också en tvålkopp och ett handfat, Skirtorpssjön. 

Hur fotograferar man en grop i skogen? Träd överallt. Jag försökte få kanten ner mot gropen att framträda och visa den lite ljusare igenväxningen längst ner. Båda bilderna tagna med Pentax K-1 med 35mm objektiv.

Vivesholm 2

För en smärre evighet sen, i måndags, var jag ute  på gotländska Vivesholm. Ett område som formats av isen och vågorna och landhöjningen och betet och fåglarna. Naturreservat sen 2017.

Jag hade med mig FF-kameran. På den satt ett 77 mm kort tele.  Framme vid stranden doldes Lilla Karlsö delvis av dimma, snyggt. PLÖTSLIGT kom en massa gäss från vänster! Jag var noga med skärpan, körde tum-AF  på ett fast motiv långt bort flera gånger, men MISSADE TOTALT att objektivet råkade stå på full öppning, 1,8. Borde ha fattat detta eftersom displayen visade 1/8000 sekund slutartid med ISO 200. Iallafall hann gässen åka förbi innan jag fattade vad som hänt. Sen fortsatte jag besöket med ett 35mm objektiv som  stod på f 8. Resultatet syns i förra Vivesholmsbloggen.

Skärpa ett borgerligt påfund? NÄÄ, skärpa och i det här fallet skärpedjup hade varit bra! Iallafall har jag försökt göra det bästa av läget, knåpat en hel del med den exponering som verkade mest lovande. Att ta en kort resa långt bort tillbaka till Gotland, beställa fram dimman och be fåglarna flyga förbi igen - nä, ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt.

Färdig(?) bild. Lilla Karlsö skymtar genom dimman. Avsevärt bearbetad. Några gäss som hamnat "fel" har redigerats bort helt och hållet. Pentax K-1 med Pentax 77mm på bländare 1,8. På den här varianten är gässen lite tonade för att balansera oskarpa förgrunden.

Filmgänget kollar Norrköping - efterskörd

Här kommer en efterskörd till "Filmgänget kollar Norrköping I, II och III" (29 och  30 april samt 1 maj 2021). Deltagaren Lars-Erik hörde av sig med en bild han tagit! Och så hade jag själv några bilder kvar att visa.

Här står filmgänget på en brygga över Strömmen. Jag själv till höger med kameran i urtvättad Konsumkasse. Foto © Lars-Erik Johansson.

Sen fortsatte vi upp genom Industrilandskapet, över en bro uppe vid fängelset, och tillbaka ner mot centrala stan. Där kom vi förbi en bykplats i Strömmen. Av bykplatsen syntes inget särskilt, men trappan ner från bebyggelsen på Nordantill finns kvar.

Bykartrappan där kärringarna släpade sig ner med tvättkorgar och släpade sig upp med tvättade kläder och tvättade lakan. (Ber om ursäkt på förhand om någon läsare tar illa upp av detta språkbruk. Det återger hur det kunde låta förr i tiden, då folk inte alltid förstod att uttrycka sig tillbörligt. Alla borde sagt "de som utförde tvättarbetet".)

Här en f d brandvägg som fått ett jättelyft med nya utanpåliggande fönster. Byggfirman Sefab har byggt om huset från gummiverkstad till nytt eget kontor.

Här togs brödsäden in till Stålboms Kvarn. Plåtarna i gatan lyftes bort och lastbilar med tippflak tippade ner säden f v b till malning.

Mäster Påvels gränd. I filmgänget finns dom som själva sett hur säd tippades ner i hålet i gatan.

Lite frusna tog vi oss vidare till en utesittning  på Tinas Café och Sånt i Knäppingsborg. Vi var vaccinerade, men följde reglerna om antal vid bord och den där tråkiga distansen. Tina höll med sittdynor av fårskinn och filtar att värma sig med, gott kaffe och gott kaffebröd. Och  landgångar för dem som behövde ett rejält kaloritillskott.