TEKNIKEN OCH BILDERNA

***

Beckman. Religionshistoria. 1955. Tredje klass i den fyråriga realskolan, 3⁴a hette min klass. Ungefär som nian idag. När jag gick i folkskolan hette ämnet inte religionhistoria, det hette kristendom. 

*

Bilden är oskarp och en av många jag aldrig brydde mig om att göra på papper. Dåliga och oskarpa bilder hade jag gott om redan. Eftersom jag lånade tidskriften Foto visste jag hur det skulle se ut. Jag kommer ihåg ett helsidesporträtt av en ung flicka än idag, ljus fräknig lintott med ljusa knivskarpa ögon. Jag tittade på den bilden många gånger och såklart var den fotad med en Leica, kanske hade M3:an kommit, och så en optik på Summi... nånting. Det var helt ouppnåeligt för mig, kamera och optik för sig.

*

Konstigt nog tappade jag aldrig sugen, jag fortsatte att fota, i stort sett allt jag kom åt. Jag visade aldrig bilderna för nån, möjligen mamma och pappa ibland. Glädjen fanns i själva fotograferandet, pappersbilderna blev för det mesta aldrig som jag tänkt eller hoppats. 

*

Idag tycker jag att jag hittar den ena bilden efter den andra som har värden. Inte bara som historiskt dokument utan också som bild. Men såklart också som historiskt dokument. Det som slår mig bildmässigt är att jag då var mkt friare i mitt fotograferande, jag tvekade inte för att det kanske inte gick, att ljuset kanske inte räckte till och att vinklarna var konstiga, jag fotade på bara. Och nu när jag skannar hittar jag som sagt den ena bilden efter den andra som jag tycker har värden. Det där med bra eller dåliga bilder lämnar jag därhän, det är en endimensionell skala som inte tar in varken fotograf eller åskådare eller sammanhang. I flera år har jag däremot insett att jag numera tar väldigt konventionella, jag skulle säga kontrollerade, bilder, men det har visat sig mkt svårare än jag trott att avprogrammera den stilen. Alltså fortsätter jag att fotografera, det ger mig fortfarande glädje och det får bli som det blir tills vidare. 

*

*

***

2021-04-19 15:00   Bob Bovin

Hej,
Jag känner igen bildsynen då. Mina bilder är fem år senare. Just från 9an. Jag hade Hasselbladaren med mig varje dag i skolan. Jag har en liknande bild som din här med vår teckningslärare. Jag tro jag visat den här på FS tidigare.
Du nämner att du plåtade friare då. Jag tror du har rätt, för man hade ett frimodigare tänkande. Allt var möjligt, man märkte ingen tidsgräns. Man vågade chansa. Man trodde man skulle bli fotograf och ville lära vidare.

Men det finns en skillnad. Den digitala tekniken är frikostigare för uttrycksmöjligheterna. Vidare finns det fler kanaler för att snabbt visa bilder. Det känns inspirerande. Trots alla åldersbromsar.
Ha en fin vecka
Bob

Besvara

Svar från Khalad 2021-04-19 21:26

Hej Bob, tack för trevlig kommentar! Och instämmer, det finns många möjligheter med den digitala tekniken. Också. Fö är jag inte alls uppgiven vad det gäller fotograferandet. Åtminstone för egen del tror jag att en stor förklaring till tråkigare bilder idag beror på brist på aktiviteter, då var jag ju ute på stan, med kompisar och med flickvänner hela tiden, när jag inte var i plugget. Nu sitter jag hemma förutom promenaderna då......

Svara

2021-04-19 17:46   mombasa

Det här är en bild med inte bara fint ljus utan också en hel massa berättelse som ligger invävt. Magisterns kroppspråk säger massor om vad som just nu avhandlas. Det är lite grann utanför läroplanen, lite öppna frågor och det går att relatera till, åtminstone om man är lite ålderstigen. Och där oskärpa och repor ger bilden en ytterligare dimension.
/Gunnar S

Besvara

Svar från Khalad 2021-04-19 21:29

Hej Gunnar tack för fin kommentar! Jag gillade religionshistoria (till skillnad mot kristendom), här fick vi diskutera, ställa olika koncept bredvid varandra och jämföra, det var skoj. Precis som dina tankar gick om jag förstod dig rätt! :-)

Svara

2021-04-19 19:50   sodeto

Igen en bra bild från en svunnen tid. Det att den är lite oskarp stör inte mej så mycket. Jag ser gärna på den den har ju innehåll och en berättelse, som nämndes redan tidigare. Idag är det mest onaturligt skarpa bilder med onaturligt granna färger som gäller däremot är inte innehållet alltid så viktigt. Det här mina subjektiva funderingar.

Tommy S.

Besvara

Svar från Khalad 2021-04-19 21:39

Tack fön din kommentar Tommy, uppskattas. Jag får räkna, 65 år sen, eller 66 då. Innehåll betyder mycket också för mig, jag har svårt att uppskatta det renodlat estetiska, kanske för att jag själv inte har den estetiska förmågan, vad vet jag. Men jag blir inte berörd riktigt. Det där med skärpa eller inte hänger väldigt mycket ihop med genre och motiv som jag ser det. Normalt tycker jag tex att landskap och fågelbilder gärna får vara skarpa, även om det finns undantag där också.

Svara

2021-04-19 20:09   N Thomas Meldert

Stämmer bra med mina egna erfarenheter. Jag tycke jag tog bättre bilder förr. Nu blir det mest likartat varje gång. Det är svårt att bryta beteende och bildseende.

Besvara

Svar från Khalad 2021-04-19 21:41

Tack Thomas! Själv tror jag det mycket beror på att jag lever ett stillsamt och ganska stillastående liv som pensionär. När man var ung var man ju igång jämt, hela tiden, inget stod still liksom.

Svara

2021-04-19 21:08   Lena Holm

Intressant att läsa kommentarerna till detta inlägg. Det hette fortfarande kristendom när jag gick i skolan på 70 talet. Jag förundras över skuggorna av din lärare i bilden. Han har flera skuggor eller om det är någon form av spegling.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2021-04-19 21:50

Hej Lena, det där med kristendom eller religion har nog med nivå att göra.. Det man ser i underkant på bilden är rimligtvis en spegling, jag gissar på bänklocket eller ett bord, har nog ställt kameran på locket för att kunna använda lite långsammare tid. Tack för intressant kommentar!

Svara